Jim behövde min hjälp
Jean Partridge, Utah, USA
När Jim och jag hade gift oss i Salt Lake-templet bodde vi i en hyrd stuga på kusten i Oregon, USA. Jim arbetade för regeringen som mätningsingenjör och hade i uppdrag att kontrollera och korrigera en karta över Oregons kustlinje. Varje morgon åkte han iväg med en annan ingenjör för att fortsätta med jobbet från föregående dag. Arbetet var svårt eftersom kusten var täckt av skog.
En kväll när jag just skulle laga middag fick jag en stark känsla av att det inte var så viktigt med middagen. Jim skulle inte komma hem till middagen den kvällen. Sedan kom tanken: Jim hade stött på problem och behövde min hjälp!
Jag hörde ingen röst men budskapet var lika tydligt som om någon hade uttalat det. Jag behövde hjälpa honom, men var var han? Han arbetade varje dag längs kusten, men jag hade ingen aning om var han arbetade den dagen. Jag kände mig manad att ta bilen och köra till landsvägen, men åt vilket håll skulle jag åka när jag kom dit? Med bara en anings tvekan kände jag att jag skulle åka söderut. Jag körde förbi många sidovägar som alla kunde ha lett till platsen där Jim arbetade.
Jag kände mig manad att lämna landsvägen och köra längs en av de enfiliga vägarna. Det regnade och efter några kilometer förvandlades vägen till lervälling. Jag bestämde mig för att det var bäst att vända om och köra tillbaka. Det började bli mörkt och jag tänkte: ”Det var dumt av mig att åka.”
Men jag hade inte mer än hunnit upp på landsvägen förrän jag såg två trötta, modfällda ingenjörer som var så leriga att ingen annan hade velat plocka upp dem. Jim och hans medarbetare berättade att deras pickup hade fastnat i leran. De hade försökt få loss den men hade lämnat den till slut och tagit sig igenom den täta skogen tillbaka till landsvägen.
”Hur visste du var vi var?” undrade de, lättade över att jag hade hittat dem. Min lättnad var lika stor som deras när jag förklarade hur jag hade vägletts av Anden.
När Jim och jag knäböjde i bön den kvällen tackade vi Herren för den Helige Andens inflytande som hade kommit till mig som svar på min makes bön om hjälp.