Stevens första framtida fars dag
Författaren bor i Queensland, Australien.
Steven rullade upp slipsen under hakan när resten av primärbarnen övade på den nya sången. Nä, inte en chans att han skulle sjunga den här sången.
Fadern i vårt hem leder vår familj …
Steven tittade ut genom fönstret och upp i taket. Han hasade omkring så mycket på stolen att det såg ut som om han dansade. Han kunde inte sjunga även om han ville. Något stort och obekvämt hade fastnat i halsen. Resten av Primär fortsatte sjunga och lärde sig de nya orden en rad åt gången.
Med visdomens ljus i allt som är rätt,
Min pappa älskar mig (”Fathers”, Children’s Songbook, s. 209).
Steven kände att någon klappade honom på armen. Hans mamma, som tyst hade tittat på från dörröppningen, drog honom milt i armen. Hon ledde ut honom i korridoren. Nu när Steven var ifrån sina vänner i Primär kunde han inte låta bli att gråta. Mamma drog honom intill sig i en varm, stark kram.
”Det är okej att vara ledsen”, sa mamma och klappade honom på ryggen. ”Jag vet att det är svårt att höra och sjunga den sången.”
Steven nickade och torkade ögonen. ”Jag vill inte sjunga på fars dag för jag har ingen pappa.” Det brände i Stevens ögon och han bet sig i läppen. ”Jag vill inte kalla honom pappa längre. Jag har inte sett honom på jättelänge, och han vill inte ens vara min pappa.”
Steven försökte verkligen låta bli att gråta – men han kunde fortfarande höra dem sjunga. Den sången fick det att göra ont djupt inom honom. Precis som när hans pappa hade skrivit och sagt att han och hans nya fru hade bestämt att de inte ville träffa Steven eller hans bror längre.
Mamma drog honom intill sig för ännu en kram och Steven lät några tårar till blöta ner hennes tröja. ”Jag ska prata med Primärs president. Du behöver inte sjunga om du inte vill. Men du – jag har en idé.” Mamma tittade honom rakt i ögonen. ”I år ska vi inte fira fars dag – vi ska fira framtida fars dag!” Hon log, och han stirrade tillbaka.
”Va? Fira vad?”
”Framtida fars dag – vi ska fira vilka bra pappor du och din bror kommer att bli en dag. Vi ska ha presenter och tårta och er favoritläsk!”
Mamma pussade honom på pannan och försökte sedan rätta till hans tillknölade slips. ”Du, Steven, kommer att bli en utmärkt pappa – det märks redan. För du tänker redan på vad du ska göra med dina barn och planerar vilken sorts pappa du ska bli.”
Ju mer Steven tänkte på det, desto större blev hans leende. Han kramade om mamma och kände sig mycket gladare när han gick tillbaka till Primär.
Två veckor senare stod Steven framför spegeln och rättade till sin fina nya fluga. Mamma hade gett den till honom den morgonen på hans första framtida fars dag någonsin! Steven tog skrifterna och gick ut genom ytterdörren för att åka till kyrkan.
Han log mot sin mamma.
”Glad fars dag, mamma.”
Mamma log. ”Glad framtida fars dag, Steven.”
Illustrationer Alyssa Tallent