Tills vi möts igen
Låt det vara
President Boyd K. Packer
president för de tolv apostlarnas kvorum
Från ”Balsam från Gilead”, Nordstjärnan, jan. 1988, s. 13–15, se också Liahona, maj 2011, s. 32.
Min väns värld hade slagits i spillror. Han hade förlorat sin hustru.
Illustration Paul Mann
Om du lider av oro, av sorg eller skuld eller svartsjuka eller besvikelse eller avund, av självanklagelser eller självrättfärdigande, bör du lyssna till vad jag lärde mig av en patriark för många år sedan. Han var den mest helgonlika människa jag känt …
Han växte upp i ett litet samhälle och hade en önskan att bli något. Han kämpade för att få en utbildning.
Han gifte sig med sin käresta, och allt gick bra i livet. Han hade ett bra jobb och en ljus framtid. De var djupt förälskade och snart väntade hon deras första barn.
Kvällen när barnet föddes uppstod det komplikationer. Det fanns bara en läkare och han befann sig ute på landsbygden på sjukbesök …
Till slut fick man tag i läkaren. Han arbetade snabbt i nödsituationen och hade snart läget under kontroll. Barnet föddes och krisen verkade vara över.
Men några dagar senare dog den unga modern av samma infektion som läkaren hade behandlat i ett annat hem den kvällen.
Johns värld gick i kras. Nu var inte allt som det skulle; allt var fel. Han hade förlorat sin hustru. Han hade inga möjligheter att sköta både barnet och sitt arbete.
Vartefter veckorna gick började hans sorg förgifta honom. ”Den läkaren borde inte få praktisera”, sa han. ”Han gav min hustru den där infektionen. Om han hade varit försiktig hade hon levt i dag.”
Han tänkte knappt på något annat och i sin bitterhet blev han hotfull …
En kväll knackade det på dörren. En liten flicka sa bara: ”Pappa vill att du kommer hem till oss. Han vill prata med dig.”
”Pappa” var stavens president …
Den här andlige herden hade vakat över sin hjord och hade något att säga honom.
Rådet från den kloke ledaren var enkelt: ”John, låt det vara. Det finns inget du kan göra för att få henne tillbaka. Vad du än gör, gör det bara saken värre. John, låt det vara” …
Han kämpade i vånda för att ta sig samman. Och till slut bestämde han sig för att vad som än hände så skulle han vara lydig.
Lydnad är en kraftfull andlig medicin. Den botar nästan allt.
Han beslöt sig för att följa sin kloka andliga ledares råd. Han skulle låta det vara.
Sedan sa han till mig: ”Jag var gammal innan jag förstod och äntligen såg en fattig landsortsläkare – överarbetad, underbetald, uttröttad efter att ha rusat från patient till patient, med nästan inga mediciner, inget sjukhus och få instrument. Dock kämpade han för att rädda liv och lyckades för det mesta.
Han hade kommit i en krissituation, när två liv hängde på en skör tråd, och han handlade utan dröjsmål.
Jag var en gammal man”, upprepade han, ”innan jag äntligen förstod! Jag hade kunnat förstöra mitt liv”, sa han, ”och andras.”
Många gånger tackade han Herren på sina knän för en klok andlig ledare som gav honom det enkla rådet: ”John, låt det vara.”