Frid trots förföljelse

Beka F., Montana, USA

Illustrationer Ben Simonsen

Jag satte mig upprätt när jag hörde nästa talares ämne: Varför mormonkyrkan har fel och varför mormoner är hycklande hatare. Under talet kände jag hur kinderna blossade och hur mitt innersta slogs av chock och förräderi. Hur kunde mina vänner, som visste att jag var en sista dagars helig, välja att säga sådana kränkande saker inför hela engelskaklassen?

När det ringde kom talaren och några andra vänner fram till mig. Med Anden brinnande inom mig sa jag att det som hade sagts var fel och att kyrkan inte hatar personer som inte lever som vi lär. De i sin tur bombarderade mig med falska påstående och anklagelser. Jag kände mig ensam. Jag tänkte: ”Är det rättvist, att jag som lever efter det som jag vet är sant, måste bli förföljd?”

När jag kom hem från skolan den dagen såg jag ett mejl från min mormor. Där uppmanade hon mig att slå upp Matteus 5:11–14. Med tårar i ögonen läste jag: ”Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er … Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.”

Den Helige Anden fyllde hjärtat medan jag läste de orden. Jag vet att förföljelse stärker vårt vittnesbörd, och jag vet att himlens välsignelser är väl värda mödan vi går igenom här på jorden. Frälsaren gjorde det möjligt för oss att känna frid när vi förföljs för att vi följer hans evangelium, och det är jag verkligen tacksam för.