Budskap från första presidentskapet
Familjer kan vara tillsammans för evigt
Prästadömets makt att binda samman familjer för evigt är en av Guds största gåvor. Alla som förstår frälsningsplanen längtar efter den bestående välsignelsen. Det är endast under beseglingsceremonierna i invigda tempel i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som Gud ger löftet att familjer kan bindas samman för evigt.
De prästadömsnycklar som gör det här möjligt återställdes till jorden av profeten Elia till Joseph Smith i Kirtland-templet. De prästadömsnycklarna har förts vidare i en obruten kedja genom levande profeter i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga fram till nuvarande tid.
Frälsaren talade under sin jordiska verksamhet med sin främste apostel Petrus om makten att besegla familjer, när han sa: ”Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matt. 16:19).
Det är bara i det celestiala riket som vi kan leva som familjer för evigt. Där kan vi vara i familjer i vår himmelske Faders och Frälsarens närhet. Profeten Joseph Smith beskrev den underbara upplevelsen så här i Läran och förbunden:
”När Frälsaren visar sig skall vi se honom som han är. Vi skall se att han är en människa lik oss.
Och samma sällskaplighet som finns bland oss här kommer att finnas bland oss där, men den kommer att vara förenad med evig härlighet, vilken härlighet vi inte nu åtnjuter” (L&F 130:1–2).
I det här skriftstället står det att vi med tilltro kan sikta på en himmelsk norm i vår relation till familj och släktingar. Vi kan bry oss så mycket om vår familj och våra släktingar, levande och döda, att vi gör allt vi kan för att erbjuda dem de prästadömets förrättningar som binder oss samman i himlen.
Många av er, unga som gamla, gör det. Ni har sökt efter namn på förfäder som ännu inte har tagit emot de förrättningar som kan besegla er.
Nästan alla av er har levande släktingar som inte har beseglats i familjer genom prästadömets makt. Många har levande släktingar som har tagit emot prästadömets välsignelser, men som inte håller förbunden de ingått med Gud. Gud välsignar dig så att du i tro kan räcka ut en hand till alla de släktingarna. Det löfte som Herren ger sina lärjungar som går ut och för andra till honom gäller även dig:
”Och den som tar emot er, hos honom skall även jag vara, ty jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er” (L&F 84:88).
Från mitt kontor ser jag brudar och brudgummar varje dag som blir fotograferade bland vackra blommor och fontänkaskader. Brudgummen bär ofta bruden i sina armar, åtminstone några stapplande steg, medan fotografen tar bröllopsbilder. Varje gång jag ser det tänker jag på par som jag har känt, som med tiden – ibland strax efter bröllopsdagen – varit tvungna att bära varandra på andra sätt när livet blev svårt. De kan bli arbetslösa. De kan få barn med stora utmaningar. Sjukdomar kan komma. Och då gör vanan att göra mot andra som vi vill att de ska göra mot oss – när det var lättare – att vi blir hjältar och hjältinnor under svåra tider när det krävs mer än vad vi trodde vi skulle klara av.
Vi är skyldiga våra familjer det slags relation som vi kan ta inför Guds närhet. Vi måste försöka att inte förolämpa dem eller ta illa vid oss. Vi kan bestämma oss för att förlåta, snabbt och fullständigt. Vi kan försöka att sätta andras lycka före vår egen. Vi kan tala vänliga ord. När vi försöker göra allt det här inbjuder vi den Helige Anden till våra familjer och våra liv.
Min försäkran till dig är att vi, med Herrens hjälp och med ångerfulla hjärtan, kan fånga en glimt i det här livet av det slags liv vi vill ha i evigheten. Vår himmelske Fader älskar oss. Han vill att vi ska komma tillbaka till honom. Genom kraften i sin försoning möjliggör Frälsaren den förändring i våra hjärtan som vi behöver för att komma in i heliga tempel, ingå förbund som vi sedan kan hålla och med tiden leva i familjer för evigt i celestial härlighet – hemma igen.