Gjorde vi rätt?

Carlos Javier León Ugarte, Lima, Peru

Jag var en välkänd journalist som hade skrivit för en del bra tidskrifter och nyhetstidningar i Lima, Peru, men min livsstil – som var långt från Gud – plågade mig mer och mer för var dag som gick. Därför tackade jag ja till ett jobb som korrekturläsare för en tidning i Ventanilla-distriktet, som låg långt hemifrån. Jag sökte ivrigt efter ett sätt att komma bort från min dåvarande vänkrets. I Ventanilla kände jag att mitt liv skulle förändras.

Jag gick då och då i kyrkan med min flickvän María Cristina, och två goda, envisa missionärer övertalade mig att fråga min himmelske Fader i bön om kyrkan var sann. Jag gjorde det och det jag upplevde var obeskrivligt. Jag hade aldrig känt Anden så starkt som jag gjorde den oförglömliga dagen.

Gifta och döpta en kort tid senare, hyrde María Cristina och jag ett litet, obekvämt rum i Ventanilla. Tack vare hårt arbete avancerade jag från korrekturläsare till redaktör för företagets tidskrift och nyhetstidning. Jag hade aldrig varit redaktör tidigare och var glad över positionen. Men saker och ting förändrades när företaget började sänka sina normer och publicera tvivelaktigt material. De här förändringarna, som våra chefer hade beordrat, gick emot kyrkans principer och värderingar.

Jag hade alltid velat bli redaktör, men den här situationen gjorde mig illa till mods. Vår biskop sa att om vi gjorde det som gladde vår himmelske Fader så skulle han välsigna oss. När min fru och jag hade tänkt över och bett om saken, kände vi att jag skulle säga upp mig.

Några dagar senare började jag känna mig stressad och undrade om jag hade gjort rätt. Efter att jag sagt upp mig hade jag skickat mitt CV till flera företag, men hörde inget ifrån dem. María Cristina föreslog att vi skulle be igen, och det gjorde vi. Vi bad om att allt skulle ordna sig och att vi inte skulle bli missmodiga fastän räkningarna började hopa sig.

Några timmar senare uppmanade min fru mig att ringa ett av företagen. Med viss tvekan ringde jag. Jag blev förbluffad när en tjänsteman där sa att han just skulle ringa mig. Han ville veta om jag kunde börja dagen därpå!

Vi grät av glädje. Vår himmelske Fader hade besvarat våra böner.

Vi var tvungna att lämna vår församling och många goda vänner för att jag skulle kunna ta jobbet, men vi gjorde det med starkare vittnesbörd. Nu har jag ett respektabelt arbete och en bra lön, och vi har en trevlig bostad. Framför allt har vi välsignats med vissheten om att när vi gör det som gläder Gud så välsignar han oss.