Budskap från första presidentskapet
Att bli sanna lärjungar
President Henry B. Eyring
förste rådgivare i första presidentskapet
Under varje sakramentsmöte har vi förmånen att lova vår himmelske Fader att vi alltid ska minnas Frälsaren och hålla hans bud, så att vi alltid kan ha hans ande hos oss (se Moro. 4:3; 5:2; L&F 20:77, 79). Det blir naturligt att alltid minnas honom när vi tar på oss hans namn. Vi gör det på många sätt men särskilt när vi tjänar andra i hans namn, läser hans heliga ord och ber om att få veta vad han vill att vi ska göra.
Det hände mig när jag döpte en ung man. Jag visste att jag hade kallats av Frälsarens ordinerade tjänare som missionär för att undervisa om hans evangelium och vittna om honom och om hans sanna kyrka. Min missionärskamrat och jag hade lovat den unge mannen att han skulle renas genom Jesu Kristi försonings kraft när han omvände sig med tro på Frälsaren och döptes av någon av Herrens bemyndigade tjänare.
När jag lyfte upp den unge mannen ur vattnet i dopbassängen viskade han i mitt öra: ”Jag är ren, jag är ren.” I det ögonblicket kom jag att tänka på när Frälsaren döptes av Johannes Döparen i Jordanfloden. Jag blev än mer påmind om att jag utförde en uppstånden levande Frälsares frälsningsarbete – med hjälp av den Helige Anden, som också hade varit med Johannes.
För mig och för var och en av oss kan hågkomsten av Frälsaren vara mer än att lita till ett minne av vår kunskap om och våra upplevelser av honom. Vi kan göra val varje dag som för oss närmare honom just nu.
Det enklaste valet kan vara att läsa skrifterna. När vi gör det kan vi känna oss nära honom. För mig kommer känslan av att vara nära honom oftast när jag läser Mormons bok. Under de första minuterna när jag läser kapitlen i 2 Nephi hör jag inom mig Nephis och Lehis röster när de beskriver Frälsaren som om de kände honom personligen. Då får jag en känsla av närhet.
För dig kanske det är andra ställen i skrifterna som för dig närmare honom. Men när och var du än läser Guds ord, med ödmjukt och ärligt uppsåt att minnas Frälsaren, stärker du din önskan att ta på dig hans namn i det dagliga livet.
Den önskan förändrar ditt sätt att tjäna i Herrens kyrka. Du ber till din himmelske Fader om hjälp att förhärliga också det som för dig kan verka vara en blygsam kallelse. Hjälpen du ber om är förmågan att glömma dig själv och fokusera mer på vad Frälsaren vill att du ska göra för dem du har kallats att tjäna.
Jag har känt hans hand och hans närhet i mitt tjänande med våra barn när jag bad om att få veta hur jag skulle hjälpa dem finna den frid som bara evangeliet kan ge. Vid dessa tillfällen brydde jag mig inte så mycket om att uppfattas som en bra förälder, men jag brydde mig verkligen om mina barns framgång och välbefinnande.
Önskan att ge dem vi tjänar det som Frälsaren skulle ge dem leder till böner som är vädjanden till vår himmelske Fader, i sanning i Jesu Kristi namn. När vi ber på det sättet – i Frälsarens namn, med tro på honom – svarar Fadern. Han sänder den Helige Anden för att vägleda, trösta och uppmuntra oss. Eftersom Anden alltid vittnar om Frälsaren (se 3 Ne. 11:32, 36; 28:11; Eth. 12:41) ökar vår förmåga att älska Herren av hela vårt hjärta, vårt förstånd och vår kraft (se Mark. 12:30; Luk. 10:27; L&F 59:5).
Välsignelserna av att dagligen och aktivt minnas kommer sakta men säkert när vi tjänar honom, mättar oss med hans ord och ber i tro i hans namn. Den här hågkomsten formar oss till sanna Herrens Jesu Kristi lärjungar i hans rike på jorden – och senare med hans Fader i den underbara kommande världen.