Ökad självrespekt genom oberoende

José Alberto Navas (berättat för Miriam Sweeney)

San José, Costa Rica

Jag var gift, hade tre barn och var arbetslös. Arbetstorkan gjorde att det kändes hopplöst. Jag oroade mig för min familjs trygghet och slutade tro på mig själv.

Min fru Carla uppmuntrade mig att gå med i en oberoendegrupp. Det var genant att erkänna att jag inte hade något jobb, men hon uppmuntrade mig att vara med i gruppen så att jag kunde ta hand om familjen.

Jag gav den motvilligt ett försök. Under gruppmötena insåg jag att mina engelskkunskaper kunde vara en värdefull tillgång på arbetsmarknaden. Jag hade studerat engelska under min mission, men jag kunde bara prata om religion. Jag anmälde mig till en engelskakurs som kyrkan erbjöd för att förbättra mitt ordförråd. När jag kom hem från en engelskalektion en dag gav Carla telefonen till mig.

”Vem är det?” frågade jag.

”Jag vet inte”, svarade hon. ”De pratar engelska.”

Det var en representant från personalavdelningen på ett av de största företagen i Costa Rica som bad att få intervjua mig. Jag var förbluffad, men intervjun gick förvånansvärt bra. Senare fick jag veta att Carla hade ordnat med intervjun.

Jag fick jobbet, och tänkte på hur min oberoendegrupp hade hjälpt mig. Sedan funderade jag över hur jag bättre kunde tillämpa det jag hade lärt mig. Jag började titta efter ett ännu bättre jobb och fick det. Sedan arbetade jag för att starta ett eget byggföretag.

Jag kan inte föreställa mig var min familj och jag skulle vara utan starten vi fick tack vare oberoendeinitiativet. Jag lärde mig att bli mer ödmjuk och be Herren om hjälp. Jag lärde mig också att låta dem som ville hjälpa mig att vara till välsignelse. Vi har välsignats på så många sätt. Nu har jag självrespekt och jag kan välsigna min familj med pengarna jag tjänar. Jag vet att Anden välsignar oss när vi är ödmjuka.