Sarah och magnetröntgen
Författaren bor i Colorado, USA.
Kanske kunde den Helige Anden hjälpa Sarah att inte vara så rädd.
”Ett löfte Jesus gav när han på jorden var, att sända hit en Hjälpare när han ej mer var kvar” (Barnens sångbok, s. 56).
”Det ser ut som om Sarah behöver få en magnetröntgen gjord av hennes rygg”, sa doktor Frank. Han log mot Sarah. ”Jag ska boka en till i morgon. Jag är tillbaka om några minuter.”
Sarah hade haft ont i ryggen en tid. När hon vaknade den här morgonen gjorde det så ont att det var svårt för henne att stå rakt, och hon kunde knappt gå. Sarah och hennes mamma hade kommit för att träffa doktor Frank och få reda på vad som var fel.
”En magnetröntgen till?” frågade Sarah och tittade upp på mamma. Hon hade fått en magnetröntgen tidigare. Hon kom ihåg hur rädd hon hade varit i den stora magnettunneln som tog bilder av insidan av hennes kropp.
”Jag är ledsen, Sarah”, sa mamma. ”Men bilderna hjälper doktor Frank att veta vad som är fel med din rygg. Jag vet att du klarar det. Och jag är här med dig.” Mamma kramade Sarahs hand.
”Men du kan inte komma in dit med mig”, sa Sarah. Hon hängde med huvudet och en tår rann nerför kinden. Mamma kunde vara med henne i rummet, men när Sarah hade förts in i tunneln skulle hon vara ensam.
Mamma lade armen om Sarah. ”Det är sant, men vet du vem som kan vara där och trösta dig?”
Sarah kom ihåg ett namn som hon hade hört att den Helige Anden hade: Hjälparen. Kanske kunde den Helige Anden hjälpa henne att inte vara så rädd.
”Den Helige Anden?” frågade Sarah.
Mamma nickade. ”Just det. Du kan be om att den Helige Anden ska hjälpa dig. Pappa och jag ska be för dig också.”
Då fick Sarah en jättebra idé. ”Får jag be pappa om en välsignelse?”
Mamma log. ”Självklart. Jag vet att han gärna skulle göra det.”
På kvällen lade pappa händerna på Sarahs huvud och gav henne en prästadömsvälsignelse. När han välsignade Sarah att hon skulle känna sig tröstad av den Helige Anden fick hon en varm och härlig känsla inuti. Känslan stannade kvar hela natten.
Nästa dag låg Sarah på britsen som skulle åka in i maskinen med magnettunneln. Inom sig upprepade hon orden som pappa hade sagt under välsignelsen: Den Helige Anden är där och tröstar dig. Sarah kramade mammas hand hårt. Sedan körde sjuksköterskan in henne i tunneln.
Maskinen gav ifrån sig konstiga ljud medan den tog bilder av hennes rygg. Sarah var tvungen att ligga alldeles still, annars skulle bilderna bli suddiga. Hon fick panik för ett ögonblick, men sedan fick hon den varma känslan igen. Det kändes som en av mammas kramar. Eller en gosig filt. Hon visste att allt skulle bli bra. Innan hon visste ordet av var magnetröntgen över!
På sitt kontor visade doktor Frank Sara och mamma bilderna av Sarahs rygg. ”Du var jättebra på att ligga still”, sa doktor Frank till Sarah när han satte sig på knä bredvid henne. ”De här bilderna av din rygg visar att du behöver opereras för att det ska bli lättare att gå.”
Sarah svalde.
”Vi skulle vilja göra operationen ganska snart”, sa doktor Frank och tittade upp på Sarahs mamma. Sedan vände han sig tillbaka till Sarah. ”Det kan ta några veckor efteråt innan det känns som det brukar igen, men efter att ha träffat dig i dag så vet jag att du klarar det jättebra.”
Sarah försökte tänka på allt som hon skulle göra när doktor Frank hade lagat hennes rygg. Jag kan springa och simma och hoppa i stora lövhögar. Hon saknade att kunna göra allt det där. Men en operation var ännu läskigare än en magnetröntgen! Då kom Sarah att tänka på sina böner och den speciella välsignelsen. Hennes himmelske Fader hade skickat Hjälparen till henne. Han skulle hjälpa henne igen.
Hon tittade på doktor Frank. ”Kan jag hoppa i stora lövhögar sedan?” frågade hon.
Han log. ”Du kan hoppa i stora lövhögar sedan.”