Fem lärdomar för unga vuxna från unga apostlar

Matthew C. Godfrey

Kyrkans historiska avdelning

Vad kan vi lära oss i dag av upplevelserna som återställelsens första apostlar hade?

De var bara mellan 23 och 35 år, men hjälpte till att förändra världen. Den återställda kyrkans första apostlar var unga. Några kände sig otillräckliga. Några gjorde misstag. Men alla gjorde de skillnad. Här är fem lärdomar från deras upplevelser.

1. Man behöver inte känna att man är bra nog för att vara bra nog.

Heber C. Kimball kände sig otillräcklig när han fick kallelsen till de tolv apostlarnas kvorum i februari 1835. Han hade varit medlem i kyrkan i mindre än tre år och var bara 33 år gammal.

”Det var inte alls vad jag hade väntat mig”, mindes Heber senare.¹ Men han var villig att ta emot kallelsen, och när han ordinerades fick han veta ”att många miljoner” skulle ”omvändas tack vare honom”.²

Som apostel verkade han mycket framgångsrikt som missionär i England två gånger. Han omvände en mängd personer vars efterkommande mycket väl kan räknas i miljoner i dag. Att Heber gick framåt, fastän han kände att han inte hade mycket att ge, välsignade honom och många andra.

2. Vi definieras av beslut, inte av omständigheter

Thomas B. Marsh rymde från sitt hem i New Hampshire som fjortonåring. Han arbetade som jordbruksarbetare i Vermont; som servitör i Albany, New York; på ett hotell i New York City och sedan som betjänt på Long Island. Hans omständigheter var osäkra tills han träffade och gifte sig med Elizabeth Godkin.

Han och Elizabeth leddes så småningom av Anden till västra delen av staten New York. Där fick de höra talas om Mormons bok. Thomas såg de första sexton sidorna när de kom ut ur tryckpressen och tryckaren lät honom läsa korrekturbladet. Thomas trodde att boken var av Gud och valde att bli medlem i kyrkan. Han döptes den 3 september 1830.³

Thomas predikade evangeliet på olika platser. Han genomled prövningar när de heliga drevs ut ur Jackson County, Missouri i november 1833. Han var en av de ursprungliga medlemmarna i Missouris högråd när det organiserades i juli 1834. Efter sin kallelse som apostel vid 34 års ålder verkade han som president för de tolv apostlarnas kvorum. Fastän Thomas uppriktigt hade försvarat Joseph Smith mot avfällingar tidigare, blev han själv så småningom besviken. År 1838 valde han att lämna kyrkan.⁴

Av Thomas Marsh kan vi lära oss att osäkra omständigheter inte behöver hålla oss ifrån evangeliets välsignelser – eller från att välsigna andra.

3. Var försiktig: Ingen är för god för att inte falla

Lyman Johnson var den yngste av dem som kallades – 23 år och fyra månader. Han hade ordinerats till högpräst bara några dagar efter att han fyllde 20 år 1831, och han hade redan utfört flera missioner för kyrkan. När han var på en av missionerna höll han en predikan som har blivit ihågkommen som ”ett av de mäktigaste vittnesbörden om Joseph Smiths mission och de sista dagarnas stora verk”.⁵

Tråkigt nog verkade inte Lyman som apostel särskilt länge. Under ekonomiska svårigheter i Kirtland, Ohio 1837 vände han sig emot Joseph Smith. Lyman uteslöts 1838.

Oavsett hur väl Lyman kunde predika, oavsett vilket ämbete han hade i kyrkan, avföll han ändå. Brigham Young sa att Lyman senare erkände att han önskade att han fortfarande trodde på evangeliet: ”Jag var fylld av glädje och fröjd. … Jag var lycklig om dagen och om natten. … Men nu är det mörker, plågor, sorg och yttersta elände.”⁶

4. Lydnad garanterar inte ett lätt liv, men det är värt ansträngningen

När Parley P. Pratt hade ordinerats till apostel gav Oliver Cowdery, en av dem som utsetts att välja apostlar, en speciell uppmaning till Parley. Han sa att Parley skulle få ”ställas inför samma svårigheter i sin verksamhet som de forntida apostlarna fick”. Han sa att Parley skulle hamna i ”starka fängelsehålor och mörka fängelseburar”, men sådana omständigheter skulle inte nedslå honom eftersom prövningarna skulle göra att han fick ”ta emot den härlighet” som Herren hade i beredskap åt honom.⁷

Parleys liv följde det mönstret. Ibland drabbades han av förkrossande fattigdom. Han utsattes för hån när han predikade evangeliet. Han fängslades 1838 och 1839 efter anklagelser som hade att göra med de svårigheter som kyrkans medlemmar upplevde i Missouri. Men Parley tog också del av de välsignelser som Oliver hade utlovat. Inte långt efter att han hade frisläppts från fängelset skrev han: ”Det är väl med oss alla och vi har storligen välsignats av Gud, efter all vår möda.”⁸

5. Ålder har inte lika stor betydelse som tro

Orson Pratt, Parleys bror, var näst yngst bland apostlarna. När han ordinerades vid 23 års ålder var han bara några veckor äldre än Lyman Johnson. Det tjänande som Orson redan hade utfört för kyrkan är ett ypperligt exempel på det goda inflytande som unga vuxna kan ha.

Orson döptes den 19 september 1830 – på sin 19-årsdag. Kort därefter fick Joseph Smith en uppenbarelse för honom som sa att Orson var Guds son, att han var välsignad för att han hade trott och att hans ansvar var att predika evangeliet (se L&F 34:3–6). I enlighet därmed utförde Orson flera missioner, bland annat en med Lyman Johnson 1832 när de döpte nästan 100 personer och ordinerade flera äldster.

När Orson kallades som apostel var han inte i Kirtland. Den 23 april 1835, när han var i staden Columbus, fick han veta att han behövde närvara vid ett möte i Kirtland den 26 april.

Fastän han inte kände till syftet med mötet begav han sig genast dit. Omedveten om att han hade kallats som apostel kom han in medan de församlade ”bad om och önskade att han skulle komma”.⁹ Orson kände de heligas stöd och tackade ja till kallelsen.

Som apostel förberedde han ett häfte som innehöll den första tryckta redogörelsen för Joseph Smiths första syn. Som pionjär 1847 förde han noggranna anteckningar över färden västerut. Han skrev också många missionärshäften och var en ivrig förespråkare för Mormons bok.

I dag är det skillnad … eller?

På många sätt är unga vuxna annorlunda i dag jämfört med hur de var 1835. Och ändå kan de här lärdomarna hjälpa unga vuxna i dag i deras strävan att leva upp till sin potential. Här är en sammanfattning:

Fortsätt framåt fastän du känner dig otillräcklig.
Alla har prövningar. Du kan övervinna dina.
Du blir lyckligare om du fortsätter vara aktiv i kyrkan.
Var fast besluten. Var lydig och trofast. Välsignelserna kommer.
Du har något viktigt att ge. Herren räknar med dig.