Var stark
Författaren bor i Utah, USA.
Vänner har stor betydelse för hur lätt – eller svårt – det är att följa våra normer.
Jag växte upp med vänner som var medlemmar i kyrkan och jag började se fram emot att döpas och bli medlem själv. När jag hade flyttat till andra sidan kontinenten för att gå på college började jag få lektioner av missionärerna. Tråkigt nog gjorde trycket från mina nya kamrater att det var svårt att följa evangeliets normer. De andra på skolan festade mycket och drack alkohol. Jag hade aldrig smakat alkohol, men mina nya vänner tjatade ständigt på mig att jag skulle dricka.
Jag visste att evangeliet var sant, men frestelsen från mina jämnåriga var svår att stå emot.
Jag började be till min himmelske Fader om styrka att fatta rätt beslut. Jag hade inte sänkt mina normer än, men jag var rädd att jag inte skulle ha styrkan att tacka nej nästa gång jag blev erbjuden alkohol. Jag saknade mina vänner som delade samma värderingar.
En lördagskväll gick jag till en fest med de andra i mitt studentboende. Alla mina vänner började genast dricka och uppmuntrade mig att pröva på alkohol för första gången.
Jag var frestad. Jag tog muggen med öl som sträcktes fram till mig. Jag lyfte den mot munnen. Det kändes obekvämt, men jag var glad över att ha mina vänners uppmärksamhet. Då kom Nick, en kille som var ökänd för sitt drickande, fram till vår lilla grupp.
”Du har väl inte druckit det där?” frågade han.
”Inte än”, svarade jag.
”Om du gör det”, svarade Nick, ”kommer du att ångra det varje dag under resten av ditt liv.”
Jag blev chockad. Jag visste att han hade rätt. Jag ville inte dricka. Jag ville bli medlem i kyrkan. Jag gav tillbaka muggen och lämnade festen, tacksam över att jag inte hade fattat ett felaktigt beslut.
Morgonen därpå gick jag till kyrkan, letade upp missionärerna och bestämde ett datum för mitt dop. Efter den dagen höll jag mig borta från fester med alkohol. Jag fick nya vänner i kyrkan som delade mina värderingar och normer. Jag var fortfarande vän med de andra i mitt studentboende, men jag gjorde klart för dem vilka mina normer var. När de förstod hur viktiga mina värderingar var för mig, respekterade de dem och slutade pressa mig. De lade märke till och respekterade när jag lämnade rummet när de tittade på olämpliga filmer eller lyssnade på olämplig musik.
Mitt vittnesbörd stärktes av den upplevelsen, och jag ska sträva efter att aldrig sänka mina normer på grund av grupptryck. Jag vet också att det bästa sättet att fatta svåra beslut är att veta vilka normer man har och hålla fast vid dem från början.
Jag vet att min himmelske Fader besvarade mina böner om styrka att stå emot frestelsen. Jag är tacksam att den Helige Anden uppmanade mig att fatta rätt beslut. Jag vet att kyrkans normer är till för att skydda oss, och jag är tacksam för att mitt beslut att följa dem ledde till att jag valde att bli medlem i kyrkan.