Öppna himlen genom tempeltjänst och släktforskning
President Russell M. Nelson
president för de tolv apostlarnas kvorum
Och Wendy W. Nelson
Från en presentation under släktforskningskonferensen RootsTech 2017 i Salt Lake City, Utah, USA, den 11 februari 2017. För att se en inspelning av presentationen på engelska, portugisiska eller spanska, gå till lds.org/go/1017Nelson.
I sin presentation under RootsTech uppmanade president Russell M. Nelson och hans fru Wendy sista dagars heliga att under bön begrunda vilka uppoffringar de kan göra för att utföra mer tempeltjänst och släktforskning.
President Nelson: När min farfar A. C. Nelson var en ung make, bara 27 år gammal, dog hans far. Omkring tre månader senare kom hans avlidne far, min farfars far, och besökte honom. Datumet för det besöket var natten den 6 april 1891. Farfar Nelson tog så stort intryck av sin fars besök att han skrev ner upplevelsen i sin dagbok till förmån för släkt och vänner.
”Jag låg i sängen när far kom in i rummet”, skrev farfar Nelson. ”Han kom och satte sig på sängkanten. Han sa: ’Ja, min son, eftersom jag har några minuter över fick jag tillstånd att komma och prata med dig i några minuter. Jag mår bra, min son, och har haft mycket att göra sedan jag dog.’”
När farfar Nelson frågade honom vad han hade gjort svarade hans far att han hade varit upptagen med att undervisa om Jesu Kristi evangelium i andevärlden.
”Du kan inte föreställa dig, min son, hur många andar det finns i andevärlden som ännu inte har tagit emot evangeliet”, sa han. ”Men många tar emot det och ett stort arbete utförs. Många ser ivrigt fram mot att deras vänner som fortfarande lever ska utföra förrättningar för dem i templen.”
Farfar Nelson sa till sin far: ”Vi har för avsikt att besöka templet och beseglas till dig, far, så snart vi kan.”
Min farfars far svarade: ”Det, min son, är bland annat vad jag särskilt ville prata med dig om. Vi ska fortfarande bli en familj och leva i all evighet.”
Sedan frågade farfar Nelson: ”Far, är evangeliet som den här kyrkan lär sant?”
Hans far pekade på ett fotografi av första presidentskapet som satt på väggen i sovrummet.
”Min son, lika säkert som du kan se det där fotografiet, lika säkert är det att evangeliet är sant. Jesu Kristi evangelium har makten att frälsa varje man och kvinna som följer det, och på inget annat sätt kan de någonsin bli frälsta i Guds rike. Min son, håll alltid fast vid evangeliet. Var ödmjuk, be, underkasta dig prästadömet, var sann, var trofast mot förbunden du har ingått med Gud. Gör aldrig något som kan misshaga Gud. O vilken välsignelse evangeliet är. Min son, var en bra pojke.”
A. C. Nelson, farfar till president Russell M. Nelson.
Illustrationer Bjorn Thorkelson; bakgrundsbild och bilder av mobil och surfplatta från Getty Images
Syster Nelson: Jag älskar de här uppmaningarna. ”Var ödmjuk, be, underkasta dig prästadömet, var sann, var trofast mot förbunden du har ingått med Gud. … Var en bra pojke.” Sex uppmaningar som kommit genom din avlidne farfars far. Han låter verkligen som president Gordon B. Hinckley (1910–2008) och hans sex råd.1
President Nelson: Visst gör han! Det känns så värdefullt att min farfar efterlämnade den uppteckningen till oss. Vi fick veta att hans fars barn senare beseglades till honom. Så anledningen till hans besök uppfylldes.
Elias ande
President Nelson: Ett namn av stor betydelse i skrifterna förklarar varför familjen är så viktig. Det namnet är Elia. Den hebreiska motsvarigheten betyder bokstavligt talat ”Jehova är min Gud”.2 Tänk på det! I Elias namn finns de hebreiska orden för både Fadern och Sonen.
Syster Nelson: Elia var den siste profeten som hade melkisedekska prästadömets beseglingsmakt före Jesu Kristi tid. Elias uppdrag var att vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder så att de kunde beseglas. Annars ”skulle hela jorden bli fullständigt ödelagd vid hans ankomst” (JS–H 1:39; kursivering tillagd). Det är ord och inga visor.
President Nelson: Jag tycker om att tänka på Elias ande som ”en manifestation från den Helige Anden som bär vittne om familjens gudomliga natur”.3 Enligt Handledning för skriftstudier är Elias makt ”prästadömets beseglingsmakt genom vilken det som binds eller löses på jorden binds eller löses i himlen” (”Elia”).
Syster Nelson: Så när vi säger att Elias ande påverkar människor och uppmanar dem att söka efter sina avlidna släktingar så säger vi egentligen att den Helige Anden manar oss att göra sådant som gör det möjligt för familjer att beseglas för evigheten.
President Nelson: Det är underbart att vända barnens hjärtan till deras fäder genom att återge viktiga släktberättelser på sätt som gör dem tillgängliga och minnesvärda. Kanske kan våra vittnesbörd stärkas om vi alltid har släktforskningsdokument, berättelser, fotografier och minnessaker ”för våra ögon” (Mosiah 1:5). När vi sätter upp dem på väggarna, lägger dem på våra bord, i våra datorer, i våra surfplattor och även våra mobiler kanske vi manas att göra bättre val och närma oss Herren och våra familjer.
Men om vi lämnar det på den nivån har vi egentligen inte gjort tillräckligt. Som medlemmar i kyrkan har vårt intresse för släktforskning motiverats av undervisningen från Herren att våra förfäder inte kan fullkomliggöras utan oss och att vi inte kan fullkomliggöras utan dem (se L&F 128:15). Det innebär att vi ska länkas samman genom templets heliga beseglingsförrättningar. Vi ska vara starka länkar mellan våra förfäder och våra efterkommande. Om vår samling berättelser och fotografier någonsin skulle bli ett ändamål i sig – om vi vet vilka våra förfäder är och vet mycket om dem som är underbart, men lämnar dem på andra sidan utan sina förrättningar – blir sådant tidsfördriv inte till någon hjälp för våra förfäder som förblir instängda i andefängelset.
Syster Nelson: Det är viktigt att bevara släktberättelser, men det får aldrig ske på bekostnad av förrättningsarbetet för våra förfäder. Vi måste ta oss tid till att ta reda på våra förfäders information som gör att de kan ta emot förrättningarna.
President Nelson: Och det innebär att vi offrar tid som vi normalt sett skulle använda till andra aktiviteter. Vi behöver tillbringa mer tid i templet och med att släktforska, bland annat genom indexering.
Syster Nelson: Det är verkligen så att ”offer och lydnad välsignelse skänker”4. Jag har varit välsignad nog att hitta många förfäder som jag kände var redo att ingå förbund med Gud och ta emot sina nödvändiga förrättningar. Med tiden märkte jag att om jag arbetade på ett överväldigande projekt och inte hade någon tid, någon energi eller några idéer kvar men offrade en del tid på att hitta förrättningsinformation för några förfäder eller besökte templet som ställföreträdare för dem, då öppnades himlen och energin och idéerna började flöda. På något sätt hann jag bli klar till slutdatumet. Det verkade helt omöjligt, men jag klarade det varje gång. Tempeltjänst och släktforskning ger mig en glädje som i sanning inte är av den här världen.
Släktforskning och missionsarbete
President Nelson: Om jag var missionär i dag skulle mina två bästa vänner i församlingen eller grenen där jag verkade vara missionsledaren och församlingens tempel- och släktforskningshandledare.
Människor har en inneboende önskan att få veta mer om sina förfäder. Det blir ett naturligt undervisningstillfälle för våra missionärer. När missionärer lär sig att älska personerna de undervisar blir det naturligt att de frågar om deras familjer. ”Lever dina föräldrar? Lever dina far- och morföräldrar?” Känner du dina far- och morföräldrar?” Samtalen flyter lätt när de som vill prata med missionärer får frågor om personer som de älskar.
I det ögonblicket kan det vara naturligt för missionärer, även medlemsmissionärer, att fråga: ”Känner du till några av dina far- och morföräldrars föräldrar? Vet du vad de heter?” Det är inte troligt att undersökarna vet vad alla deras far- och morföräldrars föräldrar heter.
Då kan missionärerna föreslå: ”Jag har en vän i vår kyrka som kan hjälpa dig. Om vi kunde hitta namnen på några eller kanske alla dina far- och morföräldrars föräldrar, skulle det då vara värt några timmar för dig att få reda på vilka de är?” Den där vännen i kyrkan är förstås församlingens tempel- och släktforskningshandledare.
Syster Nelson: Jag tror det kan vara till tröst för missionärer att veta att de aldrig är ensamma när de söker efter och undervisar de personer som är mottagliga för Jesu Kristi återställda evangeliums sanningar. President George Q. Cannon (1827–1901), som verkade som rådgivare åt fyra presidenter i kyrkan, lärde att i de här sista dagarna har de nyomvända blivit medlemmar i kyrkan just därför att deras förfäder har bett om att en av deras efterkommande ska bli medlem i kyrkan så att de, förfäderna, ska kunna ta emot sina nödvändiga ställföreträdande förrättningar.5
Upphöjelse: En familjeangelägenhet
President Nelson: Upphöjelse är en familjeangelägenhet. Det är endast genom Jesu Kristi evangeliums frälsande förrättningar som familjer kan bli upphöjda. Det slutliga mål vi strävar efter är att vara lyckliga som familj – att vi har tagit emot begåvningen, beseglats och förberett oss för evigt liv i Guds närhet.
Syster Nelson: Varje lektion vi är med på i kyrkan, varje gång vi tjänar, varje förbund vi ingår med Gud, varje prästadömsförrättning vi tar emot, allt vi gör i kyrkan leder oss till det heliga templet, Herrens hus. Det finns så mycket kraft tillgänglig för ett par och för deras barn genom beseglingsförrättningen när de håller sina förbund.
President Nelson: Varje dag väljer vi var vi vill leva för evigt genom hur vi tänker, känner, talar och handlar. Vår himmelske Fader har förkunnat att hans verk och hans härlighet är att åstadkomma odödlighet och evigt liv för sina barn (se Mose 1:39). Men han vill att vi ska välja att återvända till honom. Han tvingar oss inte på något sätt. Noggrannheten varmed vi håller våra förbund visar honom precis hur mycket vi vill återvända och bo hos honom. Varje dag för oss närmare eller längre ifrån vår härliga möjlighet att uppnå evigt liv. Vi behöver var och en hålla våra förbund, omvända oss dagligen och sträva efter att bli mer som vår Frälsare. Då och endast då kan familjer vara tillsammans för evigt.
Syster Nelson: Det är mitt vittnesbörd att hur underbart ditt liv än är just nu, eller hur nedslående och bedrövligt det än är, blir det bättre av ditt engagemang i tempeltjänst och släktforskning. Vad behöver du i ditt liv just nu? Mer kärlek? Mer glädje? Mer självkontroll? Mer frid? Fler meningsfulla stunder? En större känsla av att du gör nytta? Fler tillfällen till att ha roligt? Fler svar på dina självrannsakande frågor? Starkare band till andra? Större insikt om vad du läser i skrifterna? Större förmåga att älska och förlåta? Större förmåga att be med kraft? Mer inspiration och fler kreativa idéer när det gäller arbete och andra projekt? Mer tid till sådant som verkligen har betydelse?
Jag vädjar till dig att offra tid till Herren genom att ägna mer tid åt att utföra tempeltjänst och släktforska, och sedan se vad som händer. Det är mitt vittnesbörd att när vi visar Herren att vi verkligen vill hjälpa våra förfäder så öppnas himlen och vi får allt vi behöver.
President Nelson: Vi kan ägna hela dagar åt att inspireras av upplevelser som andra har haft med tempeltjänst och släktforskning. Men vi måste göra något för att faktiskt få uppleva glädjen själva. Jag vill ge en uppmaning till var och en av oss så att den underbara känslan i det här arbetet kan fortsätta och även öka i omfattning. Jag uppmanar er att under bön begrunda vilket slags uppoffring – helst en uppoffring i form av tid – som du kan göra för att släktforska och utföra tempeltjänst oftare i år.
Vi är engagerade i den allsmäktige Gudens verk. Han lever. Jesus är Kristus. Det här är hans kyrka. Vi är hans förbundsbarn. Han kan räkna med oss.