Ett växande företag för riskakor
Lordita Yagomyom
Misamis Occidental, Filippinerna
Illustration Carolyn Vibbert
Jag ville sända ut min son som missionär, men eftersom jag bara sålde ett kilo bibingka (riskakor) i veckan, räckte det inte för att stödja honom ekonomiskt.
Min son hjälpte familjen ekonomiskt och var för orolig för vår ekonomiska situation för att känna sig bekväm med att åka iväg. Det var en ständig kamp för vår familj att få ihop pengar. Jag var stolt över min 25-årige son och hans rättfärdiga önskan att tjäna Herren, men jag insåg att vi skulle behöva något slags underverk för att uppfylla hans dröm om att tjäna som missionär.
Jag gick med i en oberoendegrupp. Genom att vara proaktiv och utöva min tro visste jag att min familj skulle bli välsignad. Under ett möte kände jag mig manad att gå till en öppen marknad. Där såg jag många kvinnor som sålde traditionella snacks. Jag gjorde en överenskommelse med en kvinna. Jag sa till henne att jag skulle lämna mina produkter hos henne på morgnarna så att hon kunde sälja dem, och sedan hämta vinsten i slutet av dagen. Arrangemanget gynnade oss båda. Snart hittade jag fler säljare. Mitt företag växte till tio säljare under min tid i oberoendegruppen.
Jag lärde mig att hålla mina privata pengar åtskilda från företagets pengar och att ta ut lön till mig själv. Jag lärde mig att sluta slösa tid på att göra produkter som inte sålde utan i stället fokusera på sådant som var lönsamt. Jag lärde mig också att marknadsföra mig själv via sociala medier. Min handlingspartner från oberoendegruppen hjälpte mig att skapa ett Facebook-konto. Sedan lärde vi oss om varumärkesprofilering och paketering. Mitt företag hade så småningom vuxit så mycket att min make kunde sluta sitt fysiskt krävande jobb och arbeta med mig.
Någon frågade mig nyligen hur det gick med försäljningen. Jag berättade stolt att jag nu säljer tolv kilo riskakor.
”Tolv kilo i veckan är suveränt!” sa han.
”Nej, broder”, sa jag. ”Jag säljer 12 kilo per dag.”
Min son sa senare att han var glad att mitt företag nu kunde sörja för våra behov.
”Det ser ut som om jag kan gå ut som heltidsmissionär nu”, sa han.
Nu verkar han i Filippinernamissionen San Pablo. Jag är så tacksam för oberoendeinitiativet. Herren menade det verkligen när han sa: ”Det är min avsikt att sörja för mina heliga” (L&F 104:15).