Välfärdshjälp, en penna åt gången
Allt började när min stav startade ett projekt för att hjälpa flyktingar. Jag gillade verkligen projektet så jag bad mamma berätta om det för min lärare i skolan, och min lärare ville göra något med fjärdeklassarna. För att föregå med gott exempel för projektet gick min syster Maddie och jag från dörr till dörr och bad om donationer.
Dagen kom när projektet skulle presenteras för resten av fjärdeklassarna. Jag var lite nervös. Jag var faktiskt jätterädd, men jag gjorde mitt bästa. Jag berättade för de andra fjärdeklassarna vad vi behövde till skolpaketen som vi skulle ge till flyktingarna. Jag berättade att vi hade bett om donationer från dörr till dörr och uppmanade dem att försöka slå mig i att samla in pengar. Tillsammans gjorde vi över 100 paket! Vi lade skrivblock, pennor och annat skolmaterial i dem. Vi lade också i ett kort med texten ”Välkommen till Tyskland”.
Mamma och jag tog paketen till flyktinglägret. Jag kan inte säga att det var fint i lägret, men det fanns en lekplats och ett område för skolundervisning. Det var en järnväg precis bredvid lägret så det var mycket oljud. Barnen berättade för mig att det lät som när flygplan flög förbi i Syrien och andra liknande platser. Det kanske lät som bomber för de barn som hade hört dem i sitt hemland.
Jag träffade några barn i lägret som var i min ålder, bland annat Daniel som var suverän på att spela schack. Jag fick inte möjlighet att spela schack mot honom och det var synd för jag gillar att spela schack, men de frågade om jag ville spela bordsfotboll och bordtennis. Killarna berättade att de saknade sina hem och verkligen ville lämna lägret och gå i skolan igen.
När vi hade spelat bordsfotboll och bordtennis delade vi ut paketen. Det känns bra att jag kunde göra något för barnen som bodde i lägret.