Lokala Sidor
Fridhem – ett sätt att leva
I Norra Tång i Torsås kommun i östra Småland har Robert och Sigrid Blomberg slagit ner sina bopålar. Platsen heter Fridhem och den lilla gården kallar de kärleksfullt Fridhem Farm. Robert har vuxit upp i Bergkvara, också det i Torsås kommun. Hans föräldrar, Jan-Eric och Madeleine Blomberg blev medlemmar i kyrkan strax innan Robert kom till världen som nummer tre i en sjuhövdad barnaskara. Sigrid har också vuxit upp i kyrkan. Hon har fyra syskon och kommer från Romerike i Norge. Dottern Filippa föddes 2019, när Robert och Sigrid hade varit gifta i tio år. Ludwig är född 2021. Sigrid är nu föräldraledig och hoppas kunna fortsätta att vara hemma med barnen. Robert jobbar som it-tekniker åt kommunen. På söndagarna åker de till kyrkan i Karlskrona.
Sigrid berättar: ”Jag känner mig bönhörd och välsignad. Odlingen är den plats där jag ofta ber, mediterar eller lyssnar på konferenstal, särskilt på våren när jag rensar ogräs. Sedan känner jag mig väldigt tacksam när vi kan skörda, lagra och äta.”
”Kanske det låter konstigt”, säger Robert, ”men när vi själva började slakta det mesta av det kött vi äter, kom en helt ny dimension i livet, en ny slags närhet till Gud. Mera vördnad inför djuren och naturen, och inför maten.”
Gården som de köpte 2013 är egentligen ett litet torp med en lada och några ekonomibyggnader samt bara ett hektar mark. Det första de gjorde var att anlägga en köksträdgård. Sedan fick de ta över ett gäng hönor av en kompis. Samma år flyttade tre tackor och en bagge in i stallet. Robert och Sigrid satte även igång att bygga ett rum som de använder som växthus och uterum. Där odlar de främst gurka och tomater.
”Vi försöker att inte göra prestige av självhushållningen, men ägg och kött har vi inte behövt köpa på länge nu”, förklarar Sigrid. ”Med grönsakerna är det lite olika från år till år, beroende på hur vi lyckas. Men frysen brukar ändå vara full med godsaker varje höst.”
”Vi har båda alltid tyckt om djur och natur”, berättar Sigrid. ”Min släkt är bönder, så jag tror att detta kommit ganska naturligt för mig. Vi har många önskemål och drömmar. Vi är duktiga på att påbörja projekt (till välsignelse och förbannelse). Robert står för noggrannheten och planeringen och jag vill bara sätta igång och få saker gjorda, helst i går.”
”För inte så längesen ringde en granne som äger ett stort hönseri och frågade om vi ville ha några överblivna unghönor. Vi fick 100 stycken, så nu håller vi på att starta upp ett företag runt Fridhem Farm. Vi har hönsen i flyttbara hagar så att de får nytt bete ett par gånger i veckan. Då får vi så kallade grönbetesägg med fantastiska gulor och jättefin smak. Just nu säljer vi äggen här på gården, men vi kommer snart också att sälja genom en REKO-ring för lokalproducerade livsmedel.”
”Vi har länge pratat om att hitta något för mig att göra hemifrån så att jag fortfarande kan stanna hemma med barnen. Om vi nu kan skala upp med flera höns, och om vi får äggen sålda (vilket vi hoppas och tror), så kan jag det. Barnen får följa med när jag jobbar med hönsen. Än så länge går det bra. Den stora springer runt och den lilla är med i sele på ryggen. Vi hoppas att kunna öka till 350 höns här hemma, och på sikt upp till 1 200 höns, beroende på hur mycket mark vi kan få arrendera. Vi får helt enkelt se hur det blir framöver. I år får hönsen bo i stallet över vintern, men nästa år hoppas vi vara klara med ett större bågväxthus som de ska bo i på vintern, och som vi sen också ska odla tomater i.”
Roberts mor Madeleine som blivit änka har nyligen flyttat in hos Robert och Sigrid. Hon bor på ovanvåningen just nu, men de håller på att renovera gårdens brygghus där hon ska bo. Madeleine är en flitig tempelbesökare och har sina barn och barnbarn utspridda i och utanför Sverige, så hon kommer inte alltid att vara på plats. Men Sigrid är glad för att deras barn får växa upp med en varm farmorsfamn i närheten. ”Jag ser en styrka i att vara tillsammans. Jag har en fantastisk svärmor, så påhittig, kreativ och kärleksfull.”
Robert sammanfattar: ”Jag är övertygad om att Gud hade mer än ett finger med i spelet när vi hittade vårt Fridhem. Vi hade tittat på många fastigheter och enda anledningen att vi hade vägarna förbi var att pappa ville åka till Torsås och köpa dansk ugnsbakad leverpastej. Vi åkte med och plötsligt uppenbarade sig något som var taget direkt ur ’Pettsson och Findus’. På det gamla staketet fanns en hemmagjord Till Salu-skylt med ett telefonnummer. Vi hojtade till allihop, både jag, Sigrid och mamma. Så pappa tvärbromsade och svängde ner. Inom tio minuter var ägaren på plats, och resten får man väl säga är historia. Jag är så tacksam för att Gud verkar genom till synes små medel för att ge oss stora välsignelser.”
”Jag blir jätteglad när jag ser fler som flyttar ut på landet och provar på det här med djur och odling. Man behöver ju inte slå på stort på en gång.Några höns, ett par pallkragar, ett litet enkelt växthus. Och glädjen vid skörd är svår att slå.”