Gudsdyrkan och gemenskap
Är det något som blivit betecknande för kyrkans samlingsplats i Örebro så är det väl att man känner sig välkomnad av medlemmarna, men också av det trevliga möteshuset. Under 2021, då vi ändå inte kunnat mötas fysiskt, har man passat på att göra en behövlig renovering av byggnaden.
Vedel Förnes återger kyrkobyggnadens historia. Han vet vad han pratar om för han blev medlem i Örebro gren två år innan den första delen av kyrkan byggdes. Vedel har i alla år på ett eller annat sätt varit inblandad i förvaltningen eller tillsynen av den välskötta fastigheten. Just den dag då vi pratas vid har Vedel varit i kyrkan och arbetat. Mycket finns som behöver tas om hand och överses, både vad gäller renoveringen och säsongens trädgårdsarbete. Vedel fungerar ofta som arbetsledare när medlemmarna gemensamt arbetar med skötseln av kyrkan.
1979 lät kyrkan uppföra en mindre byggnad på en tomt som man genom Einar Mattsson hade utverkat från kommunen. Einar hade lagt ner ett enormt arbete på etableringen genom att förse kommunen med handlingar och genom att delta i många möten med olika myndigheter. Kyrkan var i princip okänd för de flesta eftersom man fram till dess hållit till i hyrda källarlokaler. Den tomt som Einar främst var intresserad av gick till en annan kristen församling och kommunen erbjöd i stället en skogstomt i utkanten av stan. På den tiden behövde kyrkans medlemmar utöver de vanliga betalningarna av tionde och fasteoffer också bidra till byggnadsfonden. Beloppen kunde bli ganska krävande och de relativt få medlemmarna i Örebro och Karlskoga gjorde stora uppoffringar för att få sin efterlängtade kyrka. Man hade exempelvis en gemensam potatisodling som inbringade pengar. Kyrkan hade också en policy att lägga ut visst anläggningsarbete på medlemmarna. Bland annat fick de se till att infarten och parkeringen belades med marksten. Totalt sattes 27 000 marksten som har gett karaktär åt platsen i alla år. Många andra medlemmar skulle med åren fylla på med ytterligare tjänande.
Den första tillbyggnaden gjordes efter tio år då kyrkan 1989 förlängdes med några extra klassrum och ett släktforskningscenter. År 2000 var det dags igen. Nu blev det en helt ny kapelldel och en större entré. Jag tror att alla tyckte att vi nu hade fått en väldigt fin kyrka. För många barn blev skogstomten med närliggande ytor en populär plats att vara på.
Kyrkan har tjänat oss väl i dessa drygt 40 år. Otaliga andliga möten och sociala träffar har hållits här. De många aktiviteterna för barn och ungdomar har varit till stor styrka för församlingen. Och så alla pjäser och musikaler förstås, som engagerat folk både i och utanför Örebro! Alla som velat har kunnat bidra med något. Möteshuset har varit ett kärt andligt hem för många, och som Vedel uttrycker det: ”Den välskötta kyrkan står där och vittnar som en slags tyst missionär.” Vedel avslutar med att säga att han hoppas på ett större andligt uppvaknande i Sverige, som ju har lång kristen tradition.
Glädjen är nu stor över att återigen efter restriktioner och renovering få mötas för fysiska möten i kyrkan på Lingonstigen i Örebro.