Små och enkla medel
”Kan jag verkligen skicka detta? Hon kommer ju tro att jag är konstig. Äsch, jag har känt att jag ska skriva ett meddelande så nu skickar jag!”
I ett tal under generalkonferensen 2008 uppmanade president Monson oss att inte bara anta att människorna omkring oss vet att de är älskade – du och jag behöver låta dem veta det. Denna uppmaning har etsat sig fast hos mig och har under många tillfällen ekat i mitt inre under årens gång. När jag kommer att tänka på en person som jag uppskattar, har min strävan varit att jag borde låta personen veta det, i stället för att hålla det för mig själv.
Vi har välsignats med fantastiska teknologiska redskap. Med några få knapptryck kan vi skicka ett meddelande eller ringa till en person på andra sidan jordklotet. Ibland behöver vi inte ens skriva ett ord, i stället räcker en emoji. Ett hjärta, ett vänligt ord eller en tanke kan betyda så mycket för någon annan. Det vet jag av egen erfarenhet och är evigt tacksam för de många kärleksfulla hälsningar som jag har fått. Det är ovärderligt.
För några år sedan kände jag att jag skulle skicka en tackhälsning till en sjuksköterska som hade tagit hand om mig under flera besök på sjukhuset. Hur jag skulle lyckas med detta blev nästa utmaning. Som tur var påmindes jag om hennes namn och hittade henne på Facebook. Men som jag skrev i början, kunde jag verkligen skicka ett sådant meddelande utan att det verkade konstigt? Till sist övervann jag min bekvämlighet, litade på maningen och delade enkelt med mig av min tacksamhet för hennes hjälp.
Hon blev jätteglad! Jag tror nog att vi aldrig kommer att ångra en sådan handling mot någon annan. Det krävs inte av oss att vi delar ett hav eller botar en stum. Många gånger är det som behövs en enkel påminnelse om att man är älskad och värdefull. Så nu när du har läst detta och innan du fortsätter vidare – skicka en sådan hälsning till någon annan. Det kommer att vara värt det.