Ett trossprång för vår familj
När vi som familj kontaktades för att vara med i föreställningen ”Måsarna är på väg” trodde mamma Dina direkt på Gunnels vision, men det tog lång tid innan vi tog ett gemensamt beslut att tacka ja. Vi förstod att det var ett stort ansvar och att vi inte kunde hoppa av efter några månader. Det här blev en tid av tillväxt för familjen. Varken pappa Åke eller de äldre barnan Sony och Kelly känner sig bekväma med att uppträda inför folk. Vi kämpade på tillsammans i tro och det blev som det beskrivs i en av Åkes repliker i sångspelet: ”I slutänden av alla svåra perioder kommer alltid en lösning – som ett mirakel!”
Gunnel och Suzan har pushat, uppmuntrat och drivit på oss på ett väldigt vänligt och positivt sätt. Vi har tränats i att tala klart och tydligt, vara kreativa med replikerna och att spela våra roller eftertänksamt. Vi har fått fundera på hur vi pratar med varandra naturligt när vi är hemma. Vårt självförtroende har växt allteftersom.
Det här arbetet har välsignat vår familj. Barnen har fått höra och uppleva att de är duktiga och viktiga, att de kan vara bättre än pappa och mamma på nånting, som exempelvis att komma ihåg sina repliker och sångtexter. Kelly och Sony, som är ganska blyga och gärna håller sig för sig själva har hittat sätt att komma ut ur sina skal. Nu känner de sig mer hemma med syskonen i Örebro och är mer bekväma med att prata med folk.
Som familj känner vi glädje och djup tacksamhet över att ha kunnat klara detta tillsammans. Det har skett genom bönens kraft, tro i varje fotsteg, tillräcklig nåd för varje repetition och kärlek från dem runt omkring. Vi utvecklade tanken på Sion tillsammans, eller ”Sionstanken” som Gunnel kallar det, och som vår del av föreställningen handlar om.