Med ungdomar i fokus
Sedan en tid bor vi som familj i Mariestadtrakten och tillhör numera Skövde gren. Veckan innan jag blev inröstad som grenspresident i grenen var våra ungdomar på stavens vandringsläger. Förberedelser hade gjorts och vi släppte iväg vår mellantös på sin första riktiga hajk. Själv har man vuxit upp på mossa och lavar, så det var lite nervöst att se dottern åka iväg utan större erfarenheter. Men hon hade förberett sig så gott som möjligt med tips och råd från oss föräldrar.
Första dagen vandrade ungdomarna elva kilometer med packning. Missionärerna var med, och systrarna från vår gren gick tillsammans med våra Unga kvinnor. Mot slutet blev bördorna tyngre och tyngre, så systrarna lättade på dessa bördor och hjälpte ungdomarna att bära packningen. Detta byggde ett speciellt band till systermissionärerna som snabbt blev ungdomarnas hjältinnor. De lärde känna varandra och fick av en händelse veta att syster Woods fyllde år den kommande tisdagen. Ungdomarna bestämde sig i hemlighet för att överraska henne med ett tårtkalas.
På söndagen bad ungdomarna mig att ljuga ihop en anledning för att få systrarna att komma ut till gården där vi bor. Jag utlovade ett tjänadeprojekt att måla lösa fasadplank ute i ladugården. Då tisdagen kom, var ungdomarna på plats med ledare och dekorerade ute i ladan för födelsedagsfest. Tårtan hade Unga kvinnor bakat och det mesta hade de förberett själva. När syster Woods och syster Hanson kom, så väntade en stor överraskning – i stället för att tjäna, blev de betjänade av Unga kvinnor och vår unge man i grenen. Primärbarn var också på plats och det var många glada tillrop och samtal runt långbordet.
Jag jobbar hemifrån och partyt matchade eftermiddagsfikat på jobbet, så jag fick också lite kakor, tårta och saft. När min rast var över hade ungdomarna, systrarna och ledare börjat spela fotboll ute på gräsmattan. Jag stannade till och kunde nästan ta på den goda känsla och glädje som utspelades framför mina ögon. Det blev väldigt svårt att gå in och sätta mig bakom datorskärmen och avlägsna mig från det där goda som fanns där ute. Tittade snabbt i kalendern och såg att jag kunde ställa mig i fotbollsmålet. Blev ung igen för en stund!
Stavspresidenten uttryckte tydligt när han kallade mig som grenspresident att mitt fokus skulle ligga på ungdomarna. Jag fick en föraning om vad dessa ungdomar är ämnade att bli och fick känna den godhet och kärlek som de utstrålar, samt villigheten att glädja andra. Samtidigt kände jag att ett stort ansvar vilar på oss som föräldrar och som ledare att vägleda och hjälpa ungdomarna att utvecklas och få denna typ av erfarenheter där de närmar sig Frälsaren genom att göra hans gärningar.
Vi blev uppmanade på grenskonferensen veckan efter att be för dessa våra ungdomar, OCH be för dem vid namn. Detta har jag burit med mig och gör regelbundet. Vi gläds över att vi har en härlig grupp Unga män och Unga kvinnor som med stor tro, villighet och glädje för in liv och framtidshopp här i Skövde gren!