Vi har alla en historia
Jag är född och uppvuxen med tre syskon i Österbotten, Finland. Mamma var hemmafru och pappa lärare. Farfar jobbade i skogen på vintern och som flottare och fiskare på sommaren. Farmor var sömmerska och hade en liten sybehörsaffär. Min mormor och morfar var bönder och hade jordbruk. Ingen i min familj var medlemmar i kyrkan.
Jag växte upp med historier om hur flera av mina förfäder reste till Sverige på vinterarbete i skogarna och att många emigrerat till Amerika i början av 1900-talet. Till jul kom det brev från Alaska och Canada som den lokala engelskläraren översatte till svenska. Jag minns hur vi satt i farmor och farfars kök sena söndagskvällar och hörde breven läsas upp. Sedan skickades de vidare till släkt och vänner. Nya brev skrevs, översattes till engelska och skickades tillbaka.
En av de många historierna grep mitt hjärta särskilt hårt när jag var barn. Så här blev historien berättad för mig när jag var liten:
I oktober 1914, när min farmor Helga var fyra år, dog hennes älskade storasyster Anny Serafina. Månaden efter reste hennes far Isak till Amerika för att arbeta i skogarna i Colorado. Efter ytterligare några månader träffade han en man från byn hemma i Finland som berättade att hans fru Brita Lovisa var gravid. Han trodde då att frun hade varit otrogen och slutade skriva brev och skicka pengar. Han stannade kvar i Amerika och jobbade i skogen och i olika gruvor. Brita Lovisa hävdade dock hela tiden att barnet var hans.
När min farmor Helga var 18 år dog plötsligt hennes mamma och tre veckor senare drunknade hennes storebror Selim. Min farmor Helga lämnades ensam kvar med sin lillebror Elis. Redan från ung ålder hade hon fått jobba hårt. Vid nio års ålder brukade hon ensam vakta grannens kor om dagarna och på helgerna hjälpa sin mamma att cykla till en sjö cirka tio kilometer bort och tvätta kläder åt byns fruar.
När Helga var 21 år dog hennes pappa Isak i Tonopah, Nevada. Året därpå träffade hon min farfar Teodor, de gifte sig och fick tre barn. Hennes lillebror Elis emigrerade till Sverige där han levde ensam utan familj.
För tre år sedan började jag fundera på just min farmors far Isaks historia och sökte information på internet om migrationsvägar från Finland till Amerika. Jag upptäckte då att det fanns passagerarlistor som medlemmar i kyrkan hade indexerat. Det fanns även folkräkningslistor indexerade i Amerika. Varje gång jag satte mig ner för att släktforska slutade det med att jag sökte information om Isak.
Ibland var jag arg på Isak för att han lämnat sin familj vind för våg. Ibland var jag ledsen för att min farmor vuxit upp utan sin pappa och min pappa utan sin morfar. Jag bad många gånger att jag skulle hitta information som kunde läka släktbanden.
Under generalkonferensen våren 2022 höll äldste Gerrit W. Gong sitt tal: ”Vi har alla en historia”. Hans tal rörde vid mitt hjärta mer än något annat tal på någon generalkonferens tidigare har gjort. Direkt efter talet gick jag till datorn - jag kände att något var annorlunda.
Jag sökte på Isaks namn igen men fick upp samma information som jag hade fått förut. Namnet på båtarna han hade rest med, var han hade bott och arbetat. Jag kände att viktig information saknades men var kunde jag hitta den? Jag höll en bön och bad Gud visa mig.
Svaret kom till mig som i en bild. Jag hade tidigare sett på honom från familjen i Finlands sida. Från det perspektivet var han den som hade varit dum och lämnat sin familj, det var han som hade gjort fel. Men i bilden som kom till mig kunde jag se det från hans sida: han saknade och längtade efter sin familj, speciellt sina barn. Alla sina barn.
Ännu en tanke kom. Är arbetet i templet utfört för dem alla? Jag gick in på FamilySearch och kollade. Till en början såg det ut som att allt arbete för Isak var utfört men sedan såg jag det – han var inte beseglad till sin dotter Serafina eller till sin yngsta son Elis!
När jag såg det visste jag på en gång att detta var länken som hade saknats. Isak ville att hela familjen skulle beseglas tillsammans.
I Äldste Gongs tal läser vi: ”I alla våra generationer helar Jesus Kristus dem med förkrossade hjärtan, utropar frihet för de fångna och ger de förtryckta frihet. […] När du utför tempeltjänst för dina släktingar, så kommer Elias ande … att förena dina fäders, mödrars och barns hjärtan i kärlek till varandra. […] Genom heliga förbund erbjuder Jesus Kristus sin kärlek, kraft och nåd till att förändra oss och hela våra relationer.”
Jag är tacksam för templet och de förbund som vi kan ingå där, både för oss själva och för våra förfäder. Jag är tacksam för försoningen och nåden som ger möjlighet till omvändelse, förlåtelse och läkning av familjeband. Vår Himmelske Fader känner oss var och en. Han vet våra svårigheter och önskningar. Han visar oss vägen och sanningen genom sin son Jesus Kristus och han visar oss hur vi kan leva tillsammans med våra nära och kära för alltid.
Äldste Gong avslutar med en uppmaning till oss alla:
”Vi har alla en historia. Kom och upptäck din egen. Kom och hitta din röst, din sång, din harmoni i honom. Jag ber er komma och hitta er släkt, alla era generationer och ta med dem hem.”