Allt detta ska ge dig erfarenhet
I redaktionen blev vi glada för att den lilla grenen i Katrineholm sänt ut sin första missionär på många, många år. Vi har bett Agustin Paez att berätta om sitt beslut att gå på mission. Agustin föddes i Chile. Hans föräldrar skilde sig tidigt och Agustin kom till Sverige tillsammans med sin mor och sin styvfar när han var liten.
Det var med tårfyllda ögon som jag blev avlöst från mitt ämbete som andra rådgivare i grenspresidentskapet i Katrineholm, men jag är så tacksam och glad för att jag får åka på mission. Jag känner så mycket stöd och kärlek från min familj och från grenen. Jag hoppas jag ska kunna bära Katrineholmsfanan högt.
Jag har växt upp med tanken att jag en dag skulle åka på mission. Det var ett beslut jag tog som väldigt liten. Evangeliet har hjälpt och välsignat mig så mycket. Det har gett mig glädje, tröst och vägledning och det är något jag vill att andra också ska få. Jag tänker på Lehi när han tar del av frukten från Livets träd; det första han tänker på är att dela med sig av frukten till sin familj. Att få kunskap om Guds plan skulle förändra många människors liv till det bättre.
Efter studenten var min plan att först studera på universitetet ett år, sen gå på mission, och sen fortsätta studera. Jag ville ha något ”säkert” att komma tillbaka till efter missionen, och jag kände att jag inte var helt redo än. Men när jag började studera kände jag ganska snabbt att det inte var rätt tidpunkt för studier heller. Jag fick ändra min plan och började söka jobb. Eftersom jag inte hittade något arbete började jag tänka att det kanske var av en anledning. Efter en tids begrundan kände jag att det var dags för mission. Jag började fylla i mina papper, gjorde läkarundersökningen och var i stort sett klar när pandemin kom. Under den perioden gick min familj igenom en väldigt svår tid. Mina föräldrar skildes och min styvfar lämnade kyrkan. Detta gjorde att jag för en tid lade missionsplanerna på hyllan. Jag återgick till att leta efter arbete. Efter en tids sökande fick jag till slut ett erbjudande på Kronfågel som har en anläggning strax utanför Katrineholm. De första veckorna kändes väldigt svåra, med mycket fysiskt arbete och ibland väldigt långa pass. Men jag kände mig tacksam för att jag hade fått ett jobb och jag förlitade mig på att om jag gjorde mitt bästa så skulle Herren hjälpa mig. Med tiden blev det lättare och jag jobbade i ungefär ett halvår. Jag hade tjänat tillräckligt med pengar för att kunna gå ut på mission. Då, eftersom vår familjesituation hade blivit mycket bättre, blev det dags att damma av missionsplanerna.
Jag slutade på Kronfågel, gjorde klart mina papper och intervjuades av min grenspresident och min stavspresident. Jag skickade in mina papper och väntade på mitt kall. Jag trodde att jag kanske skulle bli kallad till England, Frankrike, eller till och med till Finland. Men Grekland hade jag inte ens tänkt på. Jag blev positivt överraskad över att bli kallad till Adriatiska Missionen Syd, grekisktalande, och jag såg direkt fram emot att lära känna det grekiska folket. Herren vet bäst; vad som är bäst för oss och för de personer som vi kommer att undervisa. Jag ska vara på MTC i totalt nio veckor, varav två görs hemifrån online och resten på plats i England. Så vid slutet av september (2022) åker jag ut på fältet och sätter fot på grekisk mark.
Det är lustigt hur saker och ting kan utveckla sig. Vi gör upp planer och hoppas att allt ska fungera enligt dem. Men Herren har bättre planer. Det kommer överraskningar vi aldrig kunnat ana. Jag vet att om vi förtröstar på honom så kommer allting att fungera. Nu inför min mission har jag exempelvis fått kontakt med min biologiska far som fortfarande är medlem i kyrkan.
Jag tänker på ett skriftställe i Läran och förbunden 122, i slutet på vers 7: ”Vet, min son, att allt detta ska ge dig erfarenhet och tjäna dig till godo.” Det är något jag kan vittna om.