Firar 80 år som medlem
I november för 80 år sedan, alltså 1943, döptes tre åttaåriga pojkar i den gamla äggformade dopbassängen i kyrkans gårdshus på Svartensgatan 3. Dopbassängen byggdes om ett par år senare, blev fyrkantig och vitkaklad. Att de var tre berodde på att man inte kunde värma upp så mycket vatten som behövdes särskilt ofta, man samlade därför ihop dem som hade 8-årsdag under hösten. En av killarna var Bengt Höglund, de andra två flyttade till USA med sina familjer fem år senare och finns inte kvar i livet längre. Men det gör Bengt och sitt dop har han inte ångrat en enda gång under de 80 år som gått sedan dess.
Han är mycket glad över sitt tidiga medlemskap som betytt mycket för honom under hans långa liv. Han kallar kyrkan för sitt universitet. Där lärde han sig mycket som till exempel att tala engelska, sjunga solo, hålla tal, missionera, leda verksamheter och människor och många andra färdigheter som han haft stor nytta av, inte minst i sitt yrkesliv.
Men det är inte det mest värdefulla som livet som en aktiv sista dagars helig gett honom. Ju äldre han blivit desto mer inser han vilken stor välsignelse detta varit och fortfarande är. Ett 64-årigt äktenskap som inleddes på en ungdomskonferens har gett trygghet. Fyra barn som förskonats från att se sina föräldrar alkoholpåverkade och föräldrar som sluppit se sina barn dricka eller knarka hör till välsignelserna. Att ha fått barnbarn och barnbarnsbarn som fått samma förutsättningar i livet känns också skönt.
Då en av hans döttrar, Madlèn, gick bort i cancer var och är det en stor tröst att veta att hon tack vare templets beseglande förrättningar kommer att vara tillsammans med sin familj igen i evigheten. Glädjen i att kunna besegla andra par och familjer till varandra har också varit en förmån. Vänner med samma ideal har även bidragit till ett rikt liv.
Det för Bengt viktigaste av allt är dock att förstå Guds lycksalighetsplan och leva för att den ska bli förverkligad för honom och hans familj och det arbetar han fortfarande på.
Han tänker med tacksamhet på sina morföräldrar Oskar och Albertina Andersson som 28 år tidigare hade döpts i samma dopbassäng när de blev medlemmar i kyrkan och på sin mamma Astrid som ledde in honom på rätt spår medan de bodde i just det hus där dopbassängen fanns.