Fasta för en profet
Författaren bor i Hawaii, USA
Silioti älskade president Kimball. Hon ville att han skulle bli bättre.
”Mätta våra själar, fyll våra hjärtan och välsigna vår fasta, vi ber” (Hymns, nr 138).
Silioiti gick hem från skolan, förbi träd med gula papayafrukter och röda, mogna mangofrukter. När hon såg frukten insåg hon hur hungrig hon var. Hon kom också ihåg att det var en speciell dag. I dag fastade alla i hennes stav för profeten, president Spencer W. Kimball. Profeten var sjuk och behövde opereras. I kväll skulle alla i staven träffas för att be och avsluta fastan tillsammans.
När Silioti kom hem kände hon lukten av mat som kokade i en ’umu, en kokgrop. Det kurrade i magen. Silioti var glad att hon var gammal nog att fasta nu, men att fasta på en skoldag var mycket svårare än att fasta på en söndag.
Silioti försökte låta bli att tänka på hur hungrig hon var. Hon letade upp ved och tog bort löven som hade fallit från det höga brödfruktträdet som skuggade trädgården.
”Min himmelske Fader förstår om jag bara tar en klunk vatten”, tänkte Silioti när hon tvättade händerna efter sysslorna. Sedan tänkte hon på hur mycket hon älskade president Kimball. Hon ville att han skulle bli frisk igen. Hon bestämde sig för att vänta.
Silioti satte sig ner på verandan och lade huvudet i mammas knä. Hon var så trött.
”Du kan avsluta fastan om du behöver det”, sa mamma.
”Men jag vill fasta”, sa Silioti. ”Jag klarar det.”
När pappa kom hem från arbetet hjälptes alla i familjen åt att öppna ugnen. De tog ut fläsket som var invirat i gröna blad, fisken och brödfrukten som hade bakats i kokosmjölk. Sedan virade de in maten i tygstycken, bar ut den till vägen och väntade på bussen.
De träffade andra familjer på vägen, och alla hade mat med sig. De log och pratade medan de klev på bussen tillsammans. Silioti satte sig bredvid mamma. Hon kände lukten av den goda maten och bussen dunsade framåt.
Det hade blivit mörkt när de var framme vid kyrkan. Därinne knäböjde Silioti med sina föräldrar, bröder och systrar och hundratals andra medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Under bönen bad Silioti i sitt hjärta: ”Snälla, låt president Kimball bli frisk igen.” Hon visste att alla i salen bad om samma sak. En lugn känsla talade om för henne att president Kimball skulle bli bra.
När hon öppnade ögonen såg hon att de andra runt omkring henne hade tårar i ansiktet. Alla hade fastat, och hon hade fastat med dem. Det hade varit svårt, men hon hade gjort det!