Sista dagars heliga berättar
Om att ge skjuts och sprida evangeliet
Illustration Alan Baker
Bilturen genom den engelska landsbygden var lugn och fridfull på vägen till kyrkan en söndagsmorgon. Jag fick syn på en äldre kvinna på sidan av vägen. Jag behövde bestämma snabbt om jag skulle stanna och fråga om hon behövde skjuts.
Jag kände att jag skulle stanna. Hon sa att hon hette Mary och att hon precis hade kommit till den här platsen. Jag insåg att några sekunder senare för henne och några sekunder tidigare för mig och vi skulle ha missat varandra. Det var i precis rätt tid!
Hon talade om för mig vart hon skulle, och det låg nära kyrkan. Jag sa att jag på väg till kyrkan och frågade om hon hört talas om den. Hon sa att hon trodde på Frälsaren men inte kände till så mycket om sista dagars heliga. Under färden berättade jag om evangeliet för henne.
När jag släppte av henne sa jag att jag kunde skjutsa tillbaka henne efter kyrkan. Hon tackade ja och vi kom överens om att träffas i kyrkan. När jag kom in letade jag upp missionärerna och bad om en Mormons bok som jag kunde ge till henne. När hon senare kom till kapellet var medlemmarna vänliga och vittnade om evangeliet för henne.
På vägen tillbaka sa jag till Mary att hon kunde lära sig mer om Jesus Kristus genom att läsa Mormons bok. Jag berättade också var hon kunde hitta berättelsen om när Frälsaren besökte nephiterna. Hennes möte med sista dagars heliga hade varit kort, men jag visste att hon hade känt något. Jag släppte av Mary där vi hade träffats. Jag förväntade mig inte att få se henne igen.
När jag körde hem från jobbet dagen därpå tog jag en omväg och körde en väg som jag vanligtvis inte brukar ta. Till min förvåning såg jag Mary igen! Hon log när hon fick syn på mig. Jag var glad att ge henne skjuts igen.
Jag har inte sett Mary sedan dess, men när jag tänker på den här upplevelsen är jag tacksam för att Herren gav mig en möjlighet att berätta om evangeliet. Jag vet att Herren välsignar oss med sitt fullkomliga tidschema.