Hur hittar jag balansen i att låta bli att döma andra utan att godkänna synden?

Vi har blivit befallda att förlåta andra och lämna den slutliga domen åt Gud (se L&F 64:9–11), men det innebär inte att vi godkänner synder. Om vi är med andra som har ett syndigt beteende bör vi vara ett ljus för dem och stå för det som är rätt. Det innebär att vi åtminstone är goda exempel genom att inte själva göra sådant som är syndigt, och att vi inte hamnar i tvivelaktiga situationer eller sällskap. Men bör vi anmärka på andras dåliga val för att låta dem veta vilka Guds lagar är och var vi står? Och om så är fallet, när och hur ska vi göra det?

Svaret beror förmodligen på situationen, vilket slags relation vi har till personerna i fråga och deras kunskap om Guds lagar. Att till exempel prata en och en med familjemedlemmar och nära vänner är bättre än att uppmana ett rum fullt med bekanta att omvända sig. Sök den Helige Andens vägledning. Han kan vägleda dina ord och handlingar så att du får rätt balans mellan kärlek, tolerans och trofast hängivenhet mot Herrens normer.