Din pionjärresa – på riktigt, inte på låtsas
Att vara en sista dagars helig är att vara en pionjär.
När jag var liten brukade jag ibland låtsas att jag var en idrottsstjärna. Jag låtsades att jag kunde flyga. Jag låtsades att jag var en jätte. Jag var nöjd med mitt liv, fastän jag var kort, jordbunden och inte särskilt bra i idrott. Men det var roligt att låtsas. Jag tyckte om att uppleva något annorlunda, även om det bara var i fantasin. Jag antar att det är därför många tycker om att låtsas.
På tal om att låtsas tycker vi sista dagars heliga om att gå på pionjärvandringar. Vi har på oss kläder som liknar pionjärernas. Vi drar på kärror som liknar pionjärernas. Vi äter mat som liknar pionjärernas. Vi gör stora ansträngningar för att låtsas vara pionjärer. Det fina är att vi inte behöver låtsas. Vi är redan pionjärer.
President Thomas S. Monson har sagt: ”Att vara en sista dagars helig är att vara en pionjär, för betydelsen av ordet pionjär är ’någon som går före och bereder eller öppnar upp vägen för andra att följa’.”1. President Monson har visat oss genom ord och handling hur man är en sann pionjär:
”Vi följer i den ultimate Pionjärens fotspår, ja Jesus Kristus, som gick före och visade oss vägen som vi ska följa.
’Kom … och följ mig’, uppmanade han.”2
Kom … och följ … mig. De här enkla orden kan hjälpa oss att vara sanna pionjärer.
Vi ska se de här orden från några nutida pionjärers perspektiv som nyligen gjorde en pionjärvandring med sin stav.
”Kom … och följ mig”
Ordet kom är en inbjudan. Det ger en antydan om att man ska förflytta sig från en plats till en annan. Taylor A. känner väl till betydelsen av det ordet.
Taylor är vaken, glad och full av Anden, men hon är snabb att berätta att de orden inte beskrev henne för två år sedan. Hon har flyttat till en annan plats nu, andligt och fysiskt. Hon är en pionjär.
”Jag har varit en pionjär”, säger hon, ”för jag är nyomvänd. Och min resa har varit fantastisk. Det känns som ett helt nytt liv. Och när vi tar första steget på vår resa, sker underverk.
Taylor förstår inbjudan att komma – och hon vet vilken källan till inbjudan är. Hon säger: ”I vår värld har vi ingen koppling till det som fick oss att komma hit, eller hur? Vi är så upptagna med våra jobb och teknik, och ett budskap som jag har tänkt på under den senaste tiden är att man ska sätta Kristus främst. Om vi bara tänker på vad pionjärerna gjorde – [de var] fokuserade på Kristus.”
Följa är en annan inbjudan. Under pionjärvandringen fick Ethan G. större insikt om det ordet. ”Ibland har jag inte mått så bra under vandringen, eller så har jag känt mig missmodig”, erkänner han. ”Men jag inser att pionjärerna också kände så.”
Ethan brukade undra varför de första pionjärerna var villiga att göra det de gjorde. Han säger: ”Det kändes som om jag skulle ge upp. Men när jag tänkte på det insåg jag att det är för att de älskade Frälsaren, och de hade ett hopp om att kunna bli bättre genom honom. Jag vill försöka göra det också.”
Innan Ethan påbörjade vandringen läste han om pionjärerna förr, kände en anknytning till dem och blev inspirerad av deras tro att följa Jesus Kristus. Och vad gör Ethan nu? Han förbereder sig för att ta emot en kallelse att verka som heltidsmissionär. Enligt president Monsons råd gör han sig redo att visa andra vilken väg de ska följa.
Vart ska vi komma? Vem ska vi följa? Frälsaren säger: ”Kom … och följ mig” (Luk. 18:22; kursivering tillagd). När Harmony lämnade sitt hem för att påbörja vandringen såg hon Herrens hand i upplevelsen. Hon visste att hon följde honom.
Harmonys väg till stavsvandringen skilde sig åt från de andras vägar. Vid 15 års ålder fick hon veta att hon hade en sällsynt form av hudcancer. Hon kunde inte vara med på stavsvandringen. ”Jag var kände mig jättebesviken”, minns hon.
Fyra år senare, när staven tillkännagav ännu en vandring, var Harmony fri från cancer. Men vid 19 års ålder trodde hon inte att hon kunde följa med. Då fick hon en kallelse att delta som ledare. Hon säger: ”Det är ett vittnesbörd för mig om att Herren vet vilka vi är, och han vet vilka våra hjärtans önskningar är, och om vi är rättfärdiga och goda så välsignar han oss.”
Harmony har ett råd som kan vara till hjälp när vi ställs inför utmaningar: ”Till alla som har det svårt vill jag säga: Lita till Herren. Han finns alltid där för dig. Han älskar oss och låter oss inte misslyckas. Vi behöver bara sträcka ut vår hand mot honom så hjälper han oss på vår pionjärresa.
Du kan vara en pionjär
Även om du aldrig gör en pionjärvandring kan du ändå vara en pionjär. Du behöver inte ha knythatt eller dra en handkärra. Du behöver bara följa Jesus Kristus som de första pionjärerna gjorde. När du gör det blir du, som president Monson sa, ”någon som går före och bereder eller öppnar upp vägen för andra att följa”.
Om du har möjlighet att vara med på en handkärrevandring så njut av den! Och när det är över och du lämnar handkärran bakom dig, lämna då inte kvar ditt pionjärvittnesbörd i den. Ta med dig det vittnesbördet.
Du är en riktig, nutida pionjär. Med den ultimata Pionjären – Frälsaren – som guide, kommer du säkerligen att lyckas!