Det verkliga underverket
Författaren bor i Utah, USA.
Herrens hand var inte bara uppenbar i Paolas tillfrisknande utan också i hennes fars omvändelse till evangeliet.
Illustration D. Keith Larson
Det som hände Paola Yáñez, sa hennes läkare, var ett medicinskt underverk. Tonåringen från Quito i Ecuador blev plötsligt bättre, hennes far kunde ge henne en av sina njurar, transplantationen lyckades och hon fick en andra chans att leva.
Men hennes far Marco Yáñez säger att det som hände honom var lika förunderligt. Han fann evangeliet, och förändringen det åstadkom i hans liv gav också honom en andra chans.
Efter att ha fått en njurinflammation som barn hade Paolas njurar skadats, men det fanns medicin som hade hållit henne vid liv. Men när hon blev 15 förvärrades hennes tillstånd. Hon drabbades av njursvikt i den ena njuren och den andra blev snabbt sämre. Trots dialysbehandlingar var Paola döende. Hon fick bara dricka några deciliter vatten per dag och kunde knappt göra något eftersom hennes lungor, bukspottkörtel och hjärta hade påverkats.
Det var omöjligt att ta henne till Förenta staterna eller Kuba för en transplantation – de måste att hitta en donator i Ecuador. Tester visade att hennes far inte kunde bli donator. Hennes mamma kunde det, men läkarna upptäckte att dialysen hade höjt nivån på Paolas antikroppar så mycket att transplantationen skulle misslyckas. Paola bad om att hon skulle få leva.
Vid den tidpunkten, i juni 1988, knackade sista dagars heliga missionärer på familjen Yáñez dörr. Paolas mor Carmen minns att hon bjöd in dem så att hon kunde håna dem. När de talade om för henne att de hade ett budskap som kunde hjälpa henne, sa hon ilsket: ”Hur kan ni hjälpa mig när min dotter är döende? Jag tror inte att det finns en Gud!”
Trots Carmens motvilja i början fortsatte missionärerna att besöka familjen. Först kände Marco att han helt enkelt var för upptagen av sin omsorg om dottern för att ge missionärerna någon uppmärksamhet. Men till slut började han lyssna av nyfikenhet. Han upptäckte att de hade svar på hans frågor om meningen med livet.
Marco trodde inte på en personlig Gud. För honom var Gud en universell energikälla eller en storslagen, avlägsen varelse som inte hade något att göra med människor. Men när hans dotters tillstånd var som värst bad han Gud att antingen bota hans lidande dotter eller ta henne. Han bad: ”Om du finns så visa mig det. Ge mig min dotters liv.”
Efter bönen fick Marco en stark känsla av att Paolas tillstånd skulle förändras. Han bad läkarna testa honom och hans dotter igen. De sa att testet skulle vara ett slöseri med tid, men de gick med på att göra det.
De upptäckte att Marco faktiskt var lämplig som donator – och att Paolas tillstånd hade förbättrats så mycket att hon kunde genomgå en transplantation!
Dagen före operationen fick Marco och Paola varsin prästadömsvälsignelse av missionärerna.
Både Marco och Paola trodde att de skulle vara kvar på sjukhuset en tid efter operationerna för återhämtning. Men Marco kunde åka hem fem dagar senare och Paola, som trodde att hon skulle vara kvar i två månader, kunde åka hem efter bara 13 dagar. Marco menade att det var prästadömsvälsignelserna som var orsaken till deras snabba återhämtning, och han insåg att han måste ta missionärernas budskap på allvar.
Marco och Carmen Yáñez döptes den 11 september 1988. Paola, som hade lyssnat på missionärslektionerna före operationen, och hennes syster Patricia döptes båda den 3 november. Vid det laget hade deras far fått aronska prästadömet och kunde döpa dem.
Broder Yáñez tror att Herren besvarade hans bön och lät honom bli Paolas donator för att förändra hans hjärta. ”Om de hade opererat min fru i stället för mig tror jag att jag hade fortsatt med mitt gamla liv”, säger han. Det var inte något liv han var stolt över. Han drack, rökte och spelade. Han säger att han övervann sina missbruk tack vare svaren han fick på sina böner. Men det var mycket svårt. Han erkänner att bara Gud kunde ha hjälpt honom förändra sig.
Broder Yáñez säger att han nu har ett starkt vittnesbörd om Visdomsordet och tiondelagen. När missionärerna undervisade honom höll han sitt företag öppet sju dagar i veckan för att kunna betala för Paolas behandling som kostade 1 000 dollar i månaden. Tiondelagen ”var mycket svår för mig att acceptera”, säger han, men han bestämde sig för att helga sabbatsdagen och pröva löftet i Malaki 3:10 genom att betala tionde. När han stängde affären på söndagarna, säger han, ”började de som handlade på söndagar att handla på lördagar – och de köpte mer.” I dag har han det mycket bättre ekonomiskt ställt än vad han hade när han höll affären öppen sju dagar i veckan.
När Marco Yáñez ser tillbaka förvånas han av förändringarna inom sig. Han inser att hans vädjanden för sin dotters liv förde hela familjen till en ny nivå av andlighet som han aldrig hade kunnat drömma om.