Johannas offer
Jag har alltid känt stor tacksamhet för mina mor- och farföräldrar som tog beslutet att bli medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga på 1940-talet, vilket gjort att jag har evangeliet i mitt liv. Jag känner också stor tacksamhet för alla de som gått före och gjort stora uppoffringar för att fritt kunna utöva sin tro. Det har visat sig genom släktforskning att min pappa har en släkting som blev medlem redan på 1800-talet. Hon hette Johanna Eleonora Sund-Peterson och var min pappas morfars farfars faster.
Johanna föddes 1833 i Stora Tuna, Dalarna och uppfostrades till att tro på Gud. När hon var 25 år gifte hon sig med en man som var präst i den lutherska kyrkan och de fick senare en son, Alexander. Några år senare mötte Johanna missionärerna och började studera evangeliet. Hennes man tyckte inte alls om det och till slut var Johanna tvungen att lämna sitt hem tillsammans med Alexander. Hon var inte välkommen till sin familj utan hamnade på ett litet hotell på landsbygden där hon började arbeta som föreståndare. Johanna hade hela tiden kontakt med missionärerna och andra medlemmar och i februari 1863 döptes hon i Falun i Dalarna. Eftersom det var fientliga känslor mot de sista dagars heliga under den här tiden var hon tvungen att döpas nattetid. Missionärerna fick skära ut ett hål i den tre decimeter tjocka isen där Johanna döptes och det var så kallt att kläderna frös innan hon hunnit få av sig dem.
Johanna beslutade sig för att emigrera med sin son och med hjälp av andra fick hon möjlighet att köpa en biljett för resan för dem båda. I maj 1866 gjorde de resan över Atlanten tillsammans med andra medlemmar. De hamnade i oväder, höll på att krocka med ett isberg och de drabbades av löss. Det var onekligen en jobbig resa som tog längre tid än planerat.
När de väl kommit fram till New York fortsatte resan med den långa vandringen till Salt Lake City. Under resans gång drabbades de bland annat av kolera, brist på mat och vatten, oxar som dog och snöstormar, men de kämpade på och kom till slut fram till Salt Lake City. Senare kunde Johanna och Alexander vara med när templet i Salt Lake City invigdes 1893.
Johanna och de andra pionjärerna visade stor tro och uthållighet. De gick igenom många svårigheter och var villiga att offra allt för att få utöva sin tro. Tack vare deras offer har jag evangeliet som ger så mycket glädje i mitt liv i dag. Jag har inte samma typer av svårigheter och behöver kanske inte göra samma uppoffringar som de behövde göra men det jag går igenom och de uppoffringar jag gör är inte mindre viktiga. De kommer välsigna mig personligen, mina medmänniskor och mina efterkommande.