Kom lyssna till en profets röst

Ge aldrig upp

President Thomas S Monson

förste rådgivare i första presidentskapet

Liksom en del av er vet jag vad det vill säga att stå inför besvikelser och ungdomlig förödmjukelse. Som pojke spelade jag softball på låg-, mellan- och högstadiet. Två lagkaptener utsågs och valde i sin tur ut de spelare de ville ha med i sitt respektive lag. Naturligtvis valdes de bästa spelarna först, sedan de näst bästa och näst näst bästa. Att ingå i fjärde eller femte urvalet var väl inte så illa, men att bli vald sist och förvisas till en avlägsen plats på ytterfältet var förskräckligt. Jag vet. Jag var där.

Jag hoppades så att bollen aldrig skulle slås åt mitt håll, för jag var säker på att jag skulle tappa den, löparna ta poäng och lagkamraterna skratta.

Jag minns som om det vore i går det ögonblick som förändrade mitt liv. Matchen började så som jag beskrivit: Jag blev vald sist. Jag gick bedrövad till min plats långt ut på högerfältet och stod där och såg hur det andra laget ställde upp löpare vid baserna. Två av slagmännen lyckades inte träffa bollen. Plötsligt träffade nästa slagman bollen med stor kraft. Jag hörde till och med hur han sa: ”Det här blir frivarv.” Det kändes fruktansvärt eftersom bollen kom åt mitt håll. Var den utom räckhåll? Jag sprang mot den plats där jag trodde bollen skulle hamna, bad en bön medan jag sprang och sträckte fram mina kupade händer. Jag förvånade mig själv. Jag fångade bollen! Mitt lag vann matchen!

Denna enda upplevelse stärkte mitt självförtroende, inspirerade mig att träna och istället för att vara den sist valde blev jag någon som bidrog till lagets framgång.

Vi kan uppleva att vi plötsligt får ett sådant självförtroende. Vi kan känna denna stolthet över en prestation. En formel i tre ord hjälper oss: Ge aldrig upp.

Från ett tal under generalkonferensen i oktober 2005.

Något att tänka på

Varför spelade president Monson bättre när han hade fångat bollen? Blev han plötsligt duktigare? Kunde han ha känt så utan att ha fångat bollen på det sättet?
Hur är det om du inte kan fånga bollen när du väljs sist, eller kommer sist i en löpartävling? Hur kan du få veta att du är en underbar, värdefull person?
Vad är det som verkligen är viktigt i livet och som du aldrig bör ge upp?
Hur påverkar den här berättelsen ditt sätt när det är din tur att välja lag?