En Speciell Ledare
Jag ska alltid med tacksamhet minnas en speciell ledare som förändrade mitt liv till det bättre. När jag träffade henne hade jag inte många vänner. Jag var inte särskilt pratsam och log inte mot andra. Jag var inte med på seminariet eller andra aktiviteter. Faktum är att jag bara gick till kyrkan på söndagarna. Och till och med då var mina tankar någon annanstans under Unga kvinnors lektion. Några av de unga kvinnorna försökte inkludera mig, men jag drog mig undan inom mitt skal.
När den här ledaren först försökte komma nära mig så lyckades hon inte så bra. Först visste jag inte ens vad hon hette. Sedan gav hon mig en uppgift och började förlita sig på mig. Jag tackade ja till uppgiften bara för att jag inte visste hur jag skulle säga nej. Sedan, innan jag ens förstod vad som hände, började hon bli min vän. Jag började anstränga mig mer och mer för att utföra min uppgift, och jag började vara uppmärksam under lektionerna. Jag började till och med att gå på seminariet och på andra aktiviteter i kyrkan. Jag blev också vän med ungdomarna i min församling. Snart blev evangeliet det viktigaste i mitt liv.
Vem påbörjade alla dessa förändringar i mitt liv? Det var min ledare. Idag när jag tittar henne i ögonen, känner jag en enorm kärlek och tacksamhet. Jag är tacksam mot min himmelske Fader för möjligheten att få ha en sådan speciell ledare. Jag är tacksam för att hon förberedde mig och var med mig dagen då jag tog emot min begåvning i templet i São Paulo i Brasilien. Jag är tacksam för hennes exempel på kärlek, en kärlek som jag försöker tillämpa i mitt eget liv.
Nu när jag är ledare för Unga kvinnor i min församling, hoppas jag att jag för mina unga kvinnor kan göra åtminstone en del av det hon gjorde för mig.