Nya vänner: På en bra plats — Naomi Hug från Münchenstein i Schweiz
Naomi Hug, 10 år, är lika gammal som sin församling. På församlingens 10-årsjubileum höll hon sitt första tal på sakramentsmötet. Hon blev överraskad när hon ville gråta! ”Anden var så stark. Jag kunde inte tala om hur mycket jag kände den”, skrev hon i sin dagbok. Hon sade till församlingens medlemmar: ”Jag är tacksam att jag föddes i kyrkan. Det känns som om jag är på en bra plats.”
Naomi gör sin schweiziska by ännu bättre genom att dela med sig av sina talanger, sitt vittnesbörd och sitt leende till folket som bor där.
Naomis favorithobby är att plocka och arrangera blommor. Hennes farmor som äger en blomsteraffär låter henne hjälpa till. När hon får frågan om hon har en favoritblomma så ler hon och rynkar pannan. ”Ja, men jag vet inte vad den heter!”
Hennes morföräldrar bor i Zollikofen, omkring en timmes bilfärd från Münchenstein. Hennes morfar är president för templet som ligger i Zollikofen. Hela familjen åker dit på julen, så Naomi får se sina släktingar och templet också.
Hon har fyra systrar: Natascha, 9 år; Marica, 5 år; Sinja, 4 år och Piera, 2 år. Vad är det bästa med att ha systrar? Naomi säger: ”När man vill spela spel så kan man inte spela ensam.”
Naomi och Natascha tycker om att spela kula i trädgården på baksidan av huset. Men Natascha säger att man blir besviken när ens syster vinner ens favoritkula!
De tycker också om att spela musik tillsammans. Naomi spelar trummor och Natascha spelar flöjt. De övar på sina instrument i olika barnband, eller cliquen, hela året och framträder sedan i februari. Då har schweizarna en karneval i tre dagar då de symboliskt sett skrämmer bort vintern och välkomnar våren. Natascha och Naomi har dräkter på sig och går i en parad genom Basels gator medan de spelar sin musik.
Basel som ligger precis vid gränsen till Frankrike och Tyskland, är staden som ligger närmast Naomis by. Där kan man promenera längs nästan 1 000-åriga gator och titta på båtarna på floden Rhen.
I Schweiz talas det fyra olika språk — tyska, italienska, franska och rätoromanska — men de flesta skolbarn lär sig att tala engelska också.
Naomi talar tyska och engelska, men hon skriver alla sina dagböcker på tyska. De hjälper henne komma ihåg viktiga händelser, som hennes primärtal och hennes dop. Just nu håller hon på att lära sig franska och tycker om det — snart kommer inte hennes föräldrar att kunna tala franska när hon är i närheten, om de vill prata om hemligheter!
Familjen Hug talar engelska under familjens hemaftnar. Det gör de alltid hemma eftersom det hjälper barnen att lära sig tala språket mer flytande. Ofta när det är hemafton promenerar de till en bänk i skogen i närheten. De kallar den för ”hemaftonsbänken”. Den promenaden är en kär familjetradition sedan Naomis mamma var liten.
Vilket språk de än använder så försöker Naomi och hennes familj att alltid säga kärleksfulla och vänliga ord. Kärlek är det som gör att en bra plats känns som hemma.