Ett rån, en bok och ett vittnesbörd
Jag bor i Chile och har varit medlem i kyrkan sedan jag var åtta år. Jag har alltid vetat att jag var i den sanna kyrkan och jag tyckte att jag hade ett vittnesbörd om Mormons bok, men det var ett lånat vittnesbörd. Fastän jag ville hade jag aldrig läst Mormons bok helt igenom. Jag hade aldrig läst längre än Första Nephi.
På kvällen den 4 juli 2002 var min vän och jag med på en institutlektion som handlade om Mormons bok. Vi stannade kvar efter lektionen och pratade tills vi märkte att det hade blivit sent. Vi började gå hemåt runt kvart över tio och när vi kom till platsen där vi skulle dela på oss så stannade vi där och fortsatte prata.
Två män gick förbi och frågade vad klockan var, men vi var så upptagna med vårt samtal att vi knappt hörde dem. Plötsligt kom de tillbaka. En av dem slog armarna om mig och tryckte en kniv mot halsen. Sedan släppte han mig och hotade i stället min vän. Den andre mannen bad oss om pengar och när vi sade att vi inte hade några blev de rasande. De tvingade till sig våra jackor och ryggsäckar.
Jag hade länge velat ha just den jackan och hade äntligen haft möjlighet att köpa den månaden innan. Och jag tyckte mycket om min ryggsäck som min äldre bror hade gett mig. Min vän hade en skoluppgift i sin ryggsäck som hon behövde lämna in. Jag var jätterädd — jag stod där nästan som förstenad. Det var första gången jag blev utsatt för ett rån.
Vi gav dem våra saker utan att tveka. Men plötsligt sade jag: ”Vänta! Låt mig få ta ut min Mormons bok! Det är det enda värdefulla jag har.” Tjuven tittade konstigt på mig och lät mig ta ut den. Sedan sprang de iväg.
Jag kramade om boken och brydde mig inte om något annat. Jag kände mig fridfull eftersom jag hade räddat denna dyrbara bok från två brottslingar.
Den kvällen bestämde jag mig för att visa större uppskattning för den skatt jag hade och för alla uppoffringar som de människor gjort som fört den fram i ljuset. Jag började läsa den och jag började känna en obeskrivlig frid och en oerhörd glädje. Plötsligt var den värd så mycket mer för mig. Jag hade läst igenom hela boken två månader senare och äntligen fått ett eget vittnesbörd om den.
Jag vet fortfarande inte varifrån jag fick modet att be att få tillbaka min bok, men jag ska aldrig vara ledsen för att jag gjorde det. Jag har inga dåliga känslor gentemot männen, för genom den upplevelsen fick jag det vittnesbörd jag önskade mig.
Det vittnesbördet hjälpte till att motivera mig att verka som missionär. Jag är nu hemma från min mission i Argentina där jag hade möjlighet att berätta för folket om Mormons bok och hur underbart detta verk verkligen är.