Lärdomar från Mormons bok
En mäktig förändring i hjärtat
i de sjuttios kvorum
För en del år sedan i Östeuropa lyssnade jag på en ung äldste som stod framför sina missionärskollegor under en zonkonferens och berättade om en upplevelse som hade format hans liv. Han och hans kamrat hade funnit och undervisat en medel-ålders man som hette Ivan (namnet har ändrats) i en avlägsen ort. Deras undersökare hade en svår bakgrund vilket visade sig i hans välanvända kläder, ovårdade skägg och tveksamma sätt. Livet hade behandlat honom hårt och ovänligt.
Utan någon tidigare religiös undervisning hade Ivan mycket att övervinna. Vanor som inte harmonierade med det återställda evangeliet behövde sättas åt sidan. Nya principer behövde accepteras och sedan omfattas. Ivan ville lära sig och förberedde sig noga för sitt dop och sin konfirmation. Hans kläder var fortfarande trådslitna och skägget ovårdat, men han hade tagit de första stegen. En kort tid efter Ivans dop förflyttades missionären. Han hoppades att han skulle träffa Ivan igen.
Sex månader senare skickade missionspresidenten tillbaka den unge äldsten till hans tidigare gren. Förvånad men ivrig att återvända kom äldsten tillsammans med sin kamrat tidigt till sakramentsmötet första söndagen han var tillbaka i grenen. Medlemmarna var glada att se missionären tillbaka bland dem. De rusade fram till honom med glada leenden och varma välkomsthälsningar.
Äldsten kände igen nästan alla i den lilla grenen. Men han sökte förgäves bland ansiktena efter mannen som han och hans kamrat hade undervisat och döpt sex månader tidigare. Äldsten blev besviken och ledsen. Hade Ivan gått tillbaka till sina skadliga vanor? Hade han inte hedrat sitt dopförbund? Hade han förlorat välsignelserna som utlovades genom hans omvändelse?
Äldstens rädsla och begrundan avbröts av en okänd man som rusade fram för att omfamna missionären. Den slätrakade mannen hade ett glatt leende och utstrålade godhet. Med vit skjorta och välknuten slips var han på väg att förbereda sakramentet åt den lilla grenen på sabbatsmorgonen. Det var först när mannen började prata som äldsten kände igen honom. Det var den nye Ivan, inte den tidigare Ivan som de hade undervisat och döpt! I sin vän såg äldsten trons, omvändelsens och förlåtelsens mirakel förkroppsligat. Han såg försoningens verkan.
Missionären sade till kamraterna på zonkonferensen att Ivan hade förändrats och tillväxt på alla sätt under de månader som äldsten hade varit borta från grenen. Ivan hade omfamnat evangeliet, och det strålade om honom. Han hade upplevt en ”hjärtats förvandling” (se Alma 5:26) som var tillräcklig för att både döpas och för att sträva framåt i den fortsatta omvändelseprocessen. Han förberedde sig för det högre prästadömet och för templets förordningar. Ivan hade i sanning blivit ”född på nytt”. (Se Alma 7:14.)
När missionären avslutade sitt tal frågade han sig själv högt: ”Hur stor ’hjärtats förändring’ har jag upplevt under de senaste sex månaderna?” Han fortsatte med sin självrannsakan: ”Har jag blivit ’född på nytt’?” Dessa två djupa frågor bör vi var och en regelbundet ställa oss.
Under åren som gått sedan dess har jag begrundat den unge missionärens ord och Ivans handlande. Jag har begrundat vilken betydelse denna ”mäktiga förändring” (se Alma 5:12) i hjärtat och andliga pånyttfödelse (se Alma 5:14) har i processen att omfamna det återställda evangeliet. Jag har kommit fram till att de helt klart är en viktig del av Herrens lära och inte bara engångsföreteelser under jordelivet. De är fortgående möjligheter som ska fördjupa omvändelseprocessen och förfina oss som personer. De förbereder oss på ett fullkomligare sätt för evigt liv.
Den andliga pånyttfödelsens utmaningar
Utmaningarna att födas på nytt och erfara en mäktig förändring i hjärtat är utmaningar som vi alla måste ställas inför. Vissa inom den kristna gemenskapen tror att de kan födas på nytt bara genom att erkänna Kristus som världens Frälsare, oberoende av tidigare eller senare uppförande. Vissa hävdar att ett enkelt erkännande av Kristi roll kombinerat med ett enda uttryck för tro på Kristus räcker för att slutligen ta oss tillbaka till Faderns och Sonens närhet. Det må vara en välmenande ståndpunkt, men den är inte riktig.
I Nya testamentet finns det många hänvisningar till begreppet att födas på nytt, men så som det är översatt ger det inte alltid en förklaring till hur det ska gå till. Till exempel förkunnar Frälsaren (se Joh 3:5–7), Johannes Döparen (se Matt 3:11) och Paulus (se Rom 6:2–6; 2 Kor 5:17; Gal 4:29: Ef 4:24) principen, men de klargör inte dess innebörd.
Däremot är Mormons bok en underbar resurs för att bättre förstå hur man får erfara en mäktig förändring i hjärtat och födas på nytt. Dess profeter ger en mer fullkomlig doktrinär förklaring av processen. De båda uttrycken utforskas djupare av Alma den yngre som ställde tre frågor till kyrkans medlemmar: ”Nu frågar jag eder, mina bröder i kyrkan: Ären I andligen födda av Gud? Är hans bild präntad i edert medvetande? Haven I erfarit denna mäktiga förvandling i edra hjärtan?” (Alma 5:14)
Vi vet genom standardverken att nedsänkningsdop gör att vi blir medlemmar i kyrkan, men enbart den förrättningen leder inte till den andliga pånyttfödelse som gör att vi kan återvända till vår himmelske Faders närhet. På liknande sätt har vi rätt till den Helige Andens ständiga sällskap när vi konfirmeras efter dopet. Men det är inte förrän vi verkligen har omvänt oss — och faktiskt tagit emot den Helige Anden — som vi blir helgade och således födda på nytt andligen. Därför bör vi var och en ställa oss Almas genomträngande frågor flera gånger under livet.
President Brigham Young (1801–1877) predikade om ”en ny födelse” enligt följande: ”Det finns något som kallas Andens födelse medan vi lever i köttet. Och när vi får en fullkomligare kunskap om vår egen oberoende organisation, som Gud har gett oss, och om andevärlden, och om principerna och krafterna som verkar på denna organism, då förstår vi att en person kan hänge sig så fullkomligt och uteslutande åt sanningens ande och åt Gud, och vara så omsluten av denna ande, att det med all rätt kan kallas en ny födelse.”1
Kung Benjamin rådde sitt folk i ett gripande tal angående hur de skulle efterleva evangeliets principer. (Se Mosiah 2–4.) Sedan frågade han djärvt om de trodde på hans ord. Deras intensiva svar utgör ett mäktigt exempel: ”De ropade alla enhälligt och sade: Ja, vi tro alla de ord, som du talat till oss, och vi veta även, att de äro vissa och sanna förmedelst den Allsmäktige Herrens Ande, som gjort en mäktig förändring i oss, eller i våra hjärtan, så att vi icke mera hava någon benägenhet att göra ont, utan alltid gott.” (Mosiah 5:2)
De sade också: ”Vi äro villiga att ingå ett förbund med vår Gud att göra hans vilja och vara lydiga till hans bud i allt det han befaller oss alla våra återstående dagar.” (Mosiah 5:5: kursivering tillagd)
Kung Benjamin berättade sedan för dem vad som hade hänt och vilket resultatet blev, och gav dem därigenom en utmärkt förklaring på hur man föds på nytt:
”I haven talat de ord, som jag önskade, och förbundet, som I haven gjort, är ett rättfärdigt förbund.
”Nu, på grund av det förbund, som I haven gjort, skolen I kallas Kristi barn, hans söner och hans döttrar, ty se, idag har han, i andlig mening, fött eder, ty I sägen, att edra hjärtan äro förändrade genom tro på hans namn. Därför ären I födda av honom och hava blivit hans söner och hans döttrar.” (Mosiah 5:6–7)
Kung Benjamins efterföljare hade helt klart erfarit en sådan stor förändring i hjärtat att de inte längre hade någon önskan att göra ont. Dessutom hade de helt klart fötts andligen, eller fötts på nytt.
Tänk på att när vi föds på nytt så glömmer vi inte våra tidigare synder, men vi får frid i sinnet och lättnad från överträdelsens smärta. (Se Mosiah 27:29; Alma 36:19.)
Välsignelser av att födas på nytt
Äldste Bruce R McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum påminner oss om att ”de medlemmar som faktiskt är pånyttfödda befinner sig i ett välsignat och förmånligt tillstånd. De har inte bara uppnått denna ställning genom att bli medlemmar i kyrkan, utan också genom att ha tro (1 Joh 5:1), vara rättfärdiga (1 Joh 2:29), visa kärlek (1 Joh 4:7) och besegra världen (1 Joh 5:4).”2
Alma den yngre fick personligen erfara förvandlingen från att vara fiende till Gud, till att bli en ny människa, en omvänd människa, och därför hängiven rikets uppbyggande:
”Ty, sade han, jag har omvänt mig från mina synder och har blivit återlöst av Herren. Se, jag är född av Anden.
Herren sade till mig: Förundra dig icke över att hela människosläktet, ja, män och kvinnor, alla nationer, släkten, tungomål och folk måste födas på nytt, ja, måste födas av Gud, förvandlas från sitt köttsliga och fallna tillstånd till ett rättfärdigt tillstånd, ja, måste återlösas av Gud och bliva hans söner och döttrar.
Sålunda bliva de nya skapelser, och om icke detta sker, kunna de på intet sätt ärva Guds rike.” (Mosiah 27:24–26; kursivering tillagd)
Om alla måste födas på nytt och uppleva hjärtats förvandling så har det ingen betydelse om vi föddes i kyrkan eller omvändes senare som ungdom eller vuxen. Vi måste alla någon gång uppleva denna hjärtats förändring och denna pånyttfödelse genom Anden när vi går vidare i omvändelseprocessen. Processen varigenom vi föds på nytt och vårt hjärta förändras är avsedd att vara allomfattande, tillgänglig för alla nationer, och således varje person.
I skrifterna finns det berättelser om människor som på ett mirakulöst sätt fick uppleva en pånyttfödelse, till exempel Paulus (se Apg 9:1–20) och Alma den yngre (se Mosiah 27:8–37). Men för de flesta människor under Bibelns och Mormons boks tid, och för dem som lever nu, är denna hjärtats förändring inte någon enstaka händelse utan en privat och successiv process.
Äldste McConkie sade följande trösterika och uppmuntrande ord under en konferens för Brigham Young-universitetets första stav: ”För de flesta är omvändelse [andlig pånyttfödelse och syndernas förlåtelse] en process, och den sker steg för steg, nivå för nivå, från ett lägre tillstånd till ett högre, från nåd till nåd, tills personen till fullo har omvänt sig till rättfärdighetens sak. Detta innebär att en person övervinner en synd i dag och ännu en i morgon. Han fullkomnar sitt liv på ett område nu, och på ett annat senare. Och så går omvändelseprocessen vidare tills den är fullständig, tills vi, som det står i Mormons bok, bokstavligen blir Guds heliga i stället för naturliga människor.”3
Det har ingen betydelse om vår andliga pånyttfödelse sker plötsligt eller, vilket är vanligare, mer gradvis. Processen må variera men resultaten blir desamma. Det är ingen skillnad på kvalitén på omvändelsen. För alla som upplever en mäktig förändring i hjärtat manifesteras detta genom glädjerika och kärleksfulla känslor, av vilka båda tar bort olydnadens tidigare smärta. (Se Alma 36:20–21.) Hur barmhärtig är inte vår himmelske Fader! Hur omfattande är inte hans Sons försoning!
Genom att följa dessa sanna lärdomar kan du och jag, liksom missionären i Östeuropa och hans undersökare, bli förmånstagare till en mäktig förändring i hjärtat och en andlig pånyttfödelse och därigenom åtnjuta välsignelserna frid, kärlek, sann glädje och en önskan att alltid göra gott.