Nycklar till framtiden
Denna unga man i Italien vet att när han utövar prästadömet så bygger han en bro till lyckan.
I Florens i Italien brukade förälskade par följa en gammal tradition: De satte hänglås på bron Ponte Vecchio och slängde nycklarna i Arnofloden nedanför för att visa att deras kärlek var ”låst” för evigt.
I dag uppmanas man att inte sätta fast några hänglås för att bevara den historiska bron som byggdes på medeltiden. Men 16-åriga Cristian Morelli vet att det finns riktiga nycklar som existerade långt innan Ponte Vecchio — kraftfulla prästadömsnycklar som överlämnades åt profeten Joseph Smith 1829 när aronska och melkisedekska prästadömet återställdes. En av nycklarna är beseglingsmakten, och Cristian vet att en familjs kärlek verkligen kan ”låsas” för evigt. Hans föräldrar beseglades i templet av någon som hade den prästadömsmyndigheten och en dag planerar han att också få templets välsignelser. Han förbereder sig genom att uppfylla sina plikter inom aronska prästadömet och leva värdig detta heliga förtroende.
Ren kreativitet
Florens är känd som födelseplatsen för renässansen, en tid när konst, litteratur och vetenskap fick ett kraftigt uppsving. Liksom begåvade renässansmänniskor före Cristian, vet han att det finns mycket gott att hämta i musik och böcker. Han har spelat basgitarr i tre år och tycker om att studera engelsk litteratur och filosofi.
Men han är väl medveten om att ”kreativitet” ibland övergår i synd. Han känner några tonåringar som ägnar sig åt dålig musik och pornografisk underhållning. Med tanke på prästadömet Cristian bär vet han att han måste vara annorlunda.
Renande eldar
År 1497 övertalade en florentinsk munk invånarna att bränna allt de ägde som kunde anses vara världsligt eller rått, bland annat speglar, dyra kläder och konstverk. Cristians strategi år 2008 är något annorlunda. I stället för att försöka rena samhället omkring sig söker han efter den Helige Andens eld så att den kan rena hans eget liv.
”Det kan vara svårt”, säger Cristian. Det är bara fyra elever i hans seminarie-klass, och de kan inte träffas varje dag eftersom de är spridda över ett så stort geografiskt område. Han känner sig ofta ensam men han vet att en helgande kraft kan komma genom prövningar. För att få inspiration ser han till andra som har upplevt motgångar.
Jesu Kristi apostel Petrus upplevde prövningar i Cristians hemland. Han satt fängslad i Rom och led förmodligen martyrdöden där. Petrus prästadömsmyndighet illustreras ofta genom att han håller i stora nycklar. Liksom Petrus vill Cristian vara en sann lärjunge och alltid ära sina prästadömskallelser, vad som än händer.
En annan av Cristians hjältar är Nephi. ”Nephi, liksom Petrus, var tvungen att genomgå flera prövningar”, säger Cristian. ”Dessa prövningar gjorde honom till den han var.”
Bön, skriftstudier och den trygga tillflyktsort han kallar hemmet gör Cristian till den han är — en sista dagars helig som bestämt sig för att ära prästadömet, verka som missionär och bli en rättfärdig make och far en dag.
Fokuserad på glädje
Sådana mål särställer Cristian från hans vänner. ”Jag har velat gå ut som missionär sedan jag gick i Primär”, säger han. Tråkigt nog vill hans vänner inte höra talas om hans tro, eller religion över huvud taget, för ”de är så inriktade på att studera, sporta och ha roligt”.
Han minns att han hade andliga upplevelser när han delade ut sakramentet som diakon och när han fastade för en släkting som var sjuk. Han känner stor tillfredsställelse när han är ute på hemlärarbesök och ”kan känna skillnaden mellan före besöket och efter” när familjerna han och hans pappa undervisar ”blir tröstade och är tacksamma för de ord som har sagts”.
Det är känslor och upplevelser som många av Cristians vänner inte kan relatera till. Han kan känna sig missförstådd ibland, men den andliga visionen är en välsignelse han aldrig vill förlora. Liksom den blinde mannen som Frälsaren botade i en av Cristians favoritberättelser i Nya testamentet (se Joh 9:1–11) kan Cristian se klart medan många av hans vänner fortfarande är blinda för evangeliets glädje.
Delar visionen
Det är en av anledningarna till att han ser fram emot att verka som missionär: så att han kan hjälpa andra se den andliga verklighet som han har blivit välsignad med att förstå. Ända sedan barnsben har han tyckt om att umgås med missionärerna och känt sig ledsen när någon av dem blivit förflyttad. ”Med tiden kanske jag glömmer bort missionärens namn, men jag glömmer aldrig upplevelsen. Var och en har gjort intryck på mig”, säger han. ”Jag vill bli som de missionärer jag har lärt känna hittills.”
Cristian är särskilt imponerad av den beslutsamhet han ser när han går ut tillsammans med missionärerna. Fastän ”många människor bestämt säger ’nej, jag är inte intresserad’ eller slår igen dörren framför ansiktet på dem, så fortsätter de ändå”, säger Cristian. ”De bara knackar på nästa dörr och försöker dela med sig av kunskapen om evangeliet åt någon annan.”
Cristian förbereder sig inte bara för sin mission genom att hålla sig ren och studera evangeliet utan också genom att klä sig lämpligt för varje tillfälle — utan att vara iögonfallande.
Mode är något stort i Florens, men för Cristian är dyra kläder inte viktigt. På söndagar ”har jag på mig vit skjorta, kavaj och slips för att visa respekt för sabbaten och för Herren”, säger Cristian. Han vet att detta hjälper honom att följa missionärernas klädstil. Resten av veckan har han på sig vad han vill. ”Jag har aldrig tyckt om att följa några moderegler”, säger han. ”Jag bryr mig inte om vad jag har på mig så länge det är lämpligt” — och jag bryr mig inte heller om vilket märke det är.
Nycklar till lycka
Cristian ser fram emot att få ta emot melkisedekska prästadömet, tempelbegåvningen, kallelsen att verka som heltidsmissionär och att en dag kunna ”låsa sin kärlek” till en egen evig familj.
Slutligen ser Cristian fram emot Jesu Kristi andra ankomst. ”Jag blir tröstad av det faktum att när han kommer” så kommer världens synder och all sorg som de medför ”att vara över”. Till dess hedrar Cristian dem som innehar prästadömets nycklar och håller förbunden som för honom närmare Frälsaren. Han vet att det är det enda sättet som han kan känna sig andligt trygg och bli evigt lycklig på.