För små barn
Clara och primärprogrammet
Författaren bor i Colorado, USA.
Clara och hennes familj hade just blivit döpta. Clara tyckte om att gå upp på söndagarna och gå i kyrkan tillsammans med dem.
En söndag sa Primärs president att de snart skulle ha ett primärprogram. Clara visste inte riktigt vad ett primärprogram var. Men hon visste att hon ville vara med.
”Kan du läsa ett skriftställe och bära ditt vittnesbörd i primärprogrammet?” frågade hennes lärare.
Clara nickade. Hon tyckte det var spännande! Hon ville lära sig så mycket hon kunde om evangeliet. Men hon var också nervös. Tänk om hon gjorde något fel?
Clara övade på det hon skulle säga varje kväll. Hon kunde inte alla orden i skrifterna än.
”Det kommer att gå jättebra”, sa mamma.
Clara var inte så säker på det. Det här var hennes första primärprogram. Alla de andra barnen hade gjort det här förut.
”Kom ihåg att om du gör ditt bästa, gör din himmelske Fader resten”, sa pappa till henne.
Kvällen före programmet bad Clara om hjälp att kunna göra sitt bästa. Hon stod kvar på sina knän och tänkte på det hon skulle säga. Det kändes bra.
På söndagsmorgonen bad Clara att hon inte skulle bli rädd.
När det var hennes tur, gick Clara fram. Hon sa ett av orden i skrifterna fel. Men sedan kom hon ihåg hur bra det hade känts när hon bett. Hon log och bar sitt vittnesbörd. Hon talade om hur mycket hon älskade Frälsaren.
Clara log när hon satte sig ner igen. Hon visste att vår himmelske Fader inte brydde sig om att hon inte sa allt perfekt. Han brydde sig om det hon hade i hjärtat.