Var är din kyrka?

Dee Jepson, Idaho, USA

Under mina år i armén var det ibland svårt att hitta ett kapell för sista dagars heliga. Med kort varsel kunde jag befinna mig i en ny stad eller till och med ett nytt land.

En söndag befann jag mig i Amsterdam i Holland. Klockan 8:30 annonserade vår överste oväntat att vi var lediga den dagen. Jag hade redan uniformen på mig och övertalade en vän att skjutsa mig till kyrkan. I hans hyrbil hade vi följande konversation:

Vännen: ”Så var är din kyrka?”

Jag: ”Jag vet inte för jag har aldrig varit i den här staden förut. Men om du bara tar oss till stadens centrum senast kvart i nio så kan vi hitta den.”

Vännen: ”Hur då? Vad händer kvart i nio?”

Jag: ”Det är då vi ser mormonmissionärerna på väg mot kapellet.”

Vännen: ”Jag tyckte du sa att du aldrig varit här förut?”

Jag: ”Det har jag inte.”

Vännen: ”Så hur vet du att det finns ett kapell här?”

Jag: ”Det finns definitivt ett kapell här och mormonmissionärer.”

Vännen: ”Ok, nu är vi i centrum. Klockan är kvart i nio och jag ser inga missionärer.”

Jag: ”Där är de.”

Vännen: ”Var? Menar du de där små figurerna därborta som går över gatan? Vi ser inte ens vilka de är härifrån.”

När vi hann ifatt missionärerna, hoppade jag ut ur bilen och konverserade livligt med dem, tog dem i hand, skämtade, skrattade och log.

Jag: ”Tack för skjutsen.”

Vännen: ”Jag tyckte du sa att du inte kände de där killarna?”

Jag: ”Det gör jag inte. Vi träffades nyss.”

Vännen: ”Man pratar inte så där om man inte redan känner den andra personen.”

Jag: ”Jag förklarar senare.”

Vännen: ”Jag vet inte om jag hittar hit igen, och du har inte sagt när jag ska hämta upp dig.”

Jag: ”Mötena håller på i tre timmar. Sedan kommer en familj att bjuda mig på middag. Efter att vi ätit och pratat lite, kommer de att köra tillbaka mig till högkvarteret.”

Vännen: ”Du kan inte veta om du blir bjuden på middag och får skjuts tillbaka.”

Jag försäkrade honom om att jag skulle bli väl omhändertagen och tackade honom igen.

Mötena var inspirerande. Jag tackade ja till den första av tre middagsinbjudningar. Under middagen hade vi ett intressant samtal om kyrkans tillväxt i Holland.

Jag har välsignats med att hitta medlemmar i kyrkan många gånger under mitt liv. Ibland har vi mötts i kungliga palats och ibland i anspråkslösa hyddor. Ibland har vi mötts i övergivna, dammiga baracker. Ibland har vi mötts i sjukhuskapell. Ibland har vi mötts i stora tält eller ute, under bar himmel.

Varhelst vi har mötts är jag alltid glad att jag har gjort ansträngningen att leta upp kyrkan. För som Herren har sagt: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt. 18:20).

”Om du bara tar oss till stadens centrum senast kvart i nio”, sa jag till min vän, ”så kan vi hitta ett kapell.”