Recept på en lycklig familj
Här är nio sätt som du kan stärka din familj på.
Vad gäller viktiga lärosatser i Jesu Kristi evangelium, ligger familjen definitivt högt upp på listan. Ni unga kvinnor läser regelbundet upp er förpliktelse ”att stärka hem och familj”,1 ni unga män uppmanas att ”[göra] en lista över vad [ni] kan göra för att skapa ett lyckligt hem”,2 och både unga män och unga kvinnor påminns om att ”[er] familj välsignas när [ni] gör [er] del för att stärka den”.3
Så vilket är det bästa sättet att stärka sin familj och skapa ett lyckligt hem? ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” har svaret! Det här viktiga dokumentet förklarar varför familjen är så viktig i vår himmelske Faders plan och förklarar exakt vad vi kan göra för att stärka våra relationer i familjen. Det förklarar också exakt hur vi kan bli lyckligare i vår familj. Det finns inget hemligt recept – bara de grundläggande evangelieprinciper som vi har undervisats om hela tiden: ”Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herren Jesu Kristi lärdomar. Framgångsrika äktenskap och familjer skapas och bevaras genom principerna tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek, medkänsla, arbete och sund rekreation.”4
Där är det – det enkla receptet på hur man skapar en lycklig familj och förbättrar sina eviga familjeband. Det betyder dock inte att det inte kräver arbete och ansträngningar från din sida. Men allt det du satsar för att stärka din familj kommer till slut att göra dig själv – och dem – lyckligare.
Här är några förslag på hur de här principerna kan se ut när de tillämpas.
Tro
-
Studera skrifterna med familjen och enskilt, och delta i familjens hemafton.
-
Sätt upp ett mål med din familj att bli bättre på att hålla ett bud, till exempel fastelagen eller tiondelagen.
-
Planera att lyssna på nästa generalkonferens eller att studera den föregående generalkonferensen tillsammans som familj.
Bön
-
Delta i familjeböner.
-
När du ber dina personliga böner, så be specifikt för varje familjemedlem och nämn dem vid namn. Tänk på deras behov när du ber för dem.
Omvändelse
-
Be om förlåtelse och gör det ofta. Och mena det.
-
Lär dig om vikten av Kristi försoning och sakramentet tillsammans och den betydelse de båda har i omvändelseprocessen.
Förlåtelse
-
Var ödmjuk och inse att alla, även föräldrar, begår misstag.
-
Kom ihåg vad det är du älskar hos dem som har sårat eller förolämpat dig.
-
Be om hjälp med att förlåta andra.
Respekt
-
Lyd dina föräldrar.
-
Tala inte illa eller ovänligt om någon i din familj.
-
Fokusera på de positiva egenskaper du ser i varje familjemedlem. Tala om för dem vad du beundrar hos dem.
Kärlek
-
Be om kristuslik kärlek för dina familjemedlemmar.
-
Hitta sätt att tjäna din familj på.
-
Skriv uppmuntrande och kärleksfulla meddelanden. Göm dem i matlådor, väskor eller plånböcker så att dina familjemedlemmar hittar dem senare.
Medkänsla
-
Uppmuntra familjemedlemmar att dela med sig av sina känslor och försök förstå varandra.
-
Trösta varandra i svåra stunder och försök att bära varandras bördor (se Mosiah 18:8–9).
Arbete
-
Erbjud dig att laga en måltid till din familj.
-
Hjälp till med sysslor i hemmet, som att klippa gräsmattan, rensa ogräs eller putsa fönster.
-
Hjälp dina yngre syskon med deras läxor.
Sunda fritidsaktiviteter
-
Hjälp till att planera familjeutflykter, semestrar eller aktiviteter som din familj kan njuta av tillsammans.
-
Lägg bort det digitala. Stäng av teven och annan elektronik när du är med din familj.
Ungdomars upplevelser
Vi frågade några ungdomar hur de tillämpar de här principerna i sin familj. Så här sa de om sina upplevelser:
Tro
Jag valde att planera de två nästkommande hemaftnarna och fokuserade på tro. Jag började med att förbereda lektionerna och försöka lära mig gitarrackorden för de sånger vi skulle sjunga.
Den första lektionen handlade om tro. Jag frågade vad vi som familj kunde ändra på för att vår tro skulle växa. De svarade: ”Att be, studera skrifterna, fasta, gå i kyrkan” och så vidare. Vi var överens om att det finns mycket man kan göra för att få större tro, men det viktigaste är att faktiskt göra det. Det är viktigt att man gör något för att stärka sin tro.
Den andra lektionen handlade om andliga gåvor. Vi pratade om hur tro och andliga gåvor hör ihop.
Våra hemaftnar med tro som tema gick riktigt bra. Vi förbättrade en del saker i vår familj – vi hade roligt och försökte inte bara få det överstökat. Vi kände Anden tillsammans som familj.
Riza S., 16 år, Roskilde, Danmark
Bön
Jag bestämde mig för att utöva min tro genom att be till Gud om hjälp och vägledning. Först insåg jag inte vilken inverkan mina böner hade, men efter några dagar upptäckte jag att vi hade mer frid hemma.
Men så prövades min tro. Min yngste bror blev skadad och behövde opereras akut, en av mina vänner skadades också svårt och min mamma fick ont i halsen och hög feber. Alla de här hemska omständigheterna drev bort känslan av frid omkring mig. Jag kände mig mycket ledsen men fortsatte att be. Jag kom att tänka på min mormors favoritdikt, som säger att Gud vet allting bättre än vi gör och att vi bör lita på honom. Så jag började utöva min tro ännu mer och göra allt jag kunde. Det dröjde inte länge förrän min bror kunde lämna sjukhuset. Min vän var inte så skadad som han först verkade vara. Min mamma blev frisk.
Nu när jag ber för andra, ber jag med mer fokus och mer tro än förut. Vi bör ha tro på Gud, speciellt när det är svårt att tro på honom och hans planer, och vi bör aldrig klaga, för han vet bäst.
Jarom K., 18 år, Graz, Österrike
Omvändelse
Jag har insett hur mycket omvändelse påverkar allting. Till exempel: Under några månader begick jag synder och omvände mig inte från dem, och det var svårt för mig att bryta det mönstret. Men efter att ha talat med biskopen och andra nära vänner, kunde jag tillämpa omvändelseprocessen och kände mig så mycket närmare Gud och blev gladare igen. När jag bad innerligt och lade mycket tid på att läsa skrifterna, insåg jag att jag behövde ändra på vissa saker i mitt liv. Jag inser nu hur mycket jag har vuxit på grund av det här. Genom den här upplevelsen kunde jag komma mycket närmare just mamma och pappa.
Även om jag fortfarande frestas och fortfarande begår synder, kan jag använda Frälsarens försoning för att omvända mig och utvärdera mig själv varje dag, och jag försöker alltid att vilja förbättra mig. Jag kommer alltid att vara tacksam för försoningen i mitt liv.
Billy P., 17 år, Ipswich, England
Arbete
Eftersom jag anser att släktforskning är en typ av arbete, bestämde jag mig för att göra en bok om min släkthistoria. Så jag sammanställde alla bilder av mina släktingar. Jag gjorde det så att mina barn och mina barnbarnsbarn ska kunna se hur deras förfäder såg ut. Och medan jag gjorde det kände jag en sådan frid för jag visste att jag inte gjorde det för mig själv utan också för kommande generationer.
Glory S., 18 år, Johannesburg, Sydafrika
Sunda fritidsaktiviteter
På mitt första försök att ha en fritidsaktivitet med mina syskon gick det minst sagt vilt till. Men en vändpunkt för mig var utflykten till Blue Rigde Mountains. Löven skiftade i alla färger och nöjesparken var rolig, men ögonblick av hårda ord, själviska handlingar och skämt som gick för långt dämpade ofta stämningen. Innan vi åkte hem, vandrade min syster och jag upp för en liten kulle och satt tysta medan vi lyssnade på naturen omkring oss. Det var första gången på länge som vi satt tillsammans utan att gräla, och vi talade lågmält om de kommande dagarna och våra svårigheter. Anden var närvarande och förde med sig en frid jag hade glömt.
Jag började anstränga mig att prata med mina syskon, fråga dem hur de haft det under dagen, krama dem och bara vara delaktig i deras liv. Jag hjälpte min yngste, autistiske bror med hans hemläxor. Jag hjälpte min yngsta syster att göra grammatiska inlärningskort och skapa fåniga rim för att komma ihåg olika ordklasser. Nästa prov hade hon blivit mer än 20 poäng bättre och fick bättre resultat än någonsin. Glädjen som de här stunderna gav var annorlunda och djupare än jag förväntat mig.
Att vara en familj kan vara svårt, men under sådana stunder är det värt alltihop. De här små stunderna har lett till andra när vi har roligt, spelar spel och skrattar – och jag har känt en ny enighet i min familj.
Emily C., 17 år, North Carolina, USA