Tills vi möts igen
Han lärde mig evighetens himmelska ordning
Från Autobiography of Parley P. Pratt (1979), s. 297–298.
Jag kunde nu älska med anden och även med förståndet.
Detalj från Joseph Smith och hans vänner, AV WILLIAM Warner Major, med tillstånd AV KYRKANS HISTORISKA Museum
I Philadelphia hade jag glädjen att än en gång träffa president [Joseph] Smith, och få tillbringa flera dagar med honom och andra, och med de heliga i den staden med omnejd.
Under dessa samtal lärde han mig många stora och härliga principer om Gud och evighetens himmelska ordning. Det var då han först berättade om en evig familjeorganisation och den eviga föreningen av man och kvinna i de obeskrivligt ljuvliga relationer som ingen utom de mest intelligenta, de i hjärtat förfinade och rena, vet att värdesätta, och som utgör själva grunden till allt som är värdigt att kallas lycka.
Fram till dess hade jag lärt mig att betrakta ömsesidig tillgivenhet och samhörighet som något som endast hörde till det här övergångstillståndet, som något från vilket hjärtat fullständigt måste avvänjas för att vara rustat för sitt himmelska tillstånd.
Det var Joseph Smith som lärde mig att högt värdera de ömma relationerna mellan far och mor, make och hustru, bror och syster, son och dotter.
Det var av honom jag lärde mig att min egen kära hustru kan tillförsäkras mig för tid och all evighet och att de rena känslor och den tillgivenhet som förde oss samman, kommer från den eviga kärlekens gudomliga källa. Det var av honom jag lärde mig att vi kan förädla dessa känslor och utvecklas i desamma i all evighet, samtidigt som följden av vår eviga förening blir en avkomma lika talrik som stjärnorna på himlen eller sanden på havets strand.
Det var av honom jag lärde mig om en Guds sons sanna höghet och bestämmelse, beklädd med ett evigt prästadöme, som patriark och regent över sin oräkneliga avkomma. Det var av honom jag lärde mig att kvinnans högsta värdighet är att vara drottning och prästinna åt sin make och regera i evigheternas evigheter som drottningmoder över sin talrika och fortfarande växande skara efterkommande.
Jag hade älskat förut, men jag visste inte varför. Men nu älskade jag med en renhet, en intensitet av upphöjd känsla som lyfte min själ från de övergående ting som tillhör denna jämmerdal, och utvidgade den liksom en ocean. Jag kände att Gud förvisso är min himmelske Fader, att Jesus är min broder och att min kära hustru är en odödlig, evig följeslagerska, en god tjänande ängel som givits mig till tröst och hjälp, och en härlighetens krona i evigheternas evigheter. Jag kunde kort sagt nu älska med anden och även med förståndet.