Frid i hjärtat

Carol F. McConkie

första rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap

När jag var åtta år såg jag profeten, president David O. McKay (1873–1970). Han kom för att inviga en ny kyrkobyggnad i Palmyra i staten New York. Min familj var med på invigningen. Många andra människor kom också. Vi var alla glada över att få se profeten!

Jag var ganska liten, så det var svårt för mig att se för alla människor. Men jag kunde ändå känna president McKays kärlek. Under en liten stund såg jag hans vita hår och vänliga ansikte. Jag tänkte: ”Det är så här en Gud profet ser ut.” Jag hade läst om profeter i skrifterna, men det här var första gången jag såg en profet eller en generalauktoritet på riktigt. Jag insåg att profeter är riktiga människor. Och de älskar oss! Jag ska alltid komma ihåg kärleken och friden jag kände den dagen.

När jag var elva hände något annat som gjorde att jag kände frid i hjärtat. Det var stavskonferens och jag skulle sjunga i stavskören. Jag var så glad! Jag hade en vacker vit blus på mig och kände mig så speciell. Sången vi sjöng hade text från Johannes 14:27: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.”

De orden berörde mig verkligen och jag har kommit ihåg dem ända sedan dess. När jag sjöng de orden så visste jag att de var sanna. Den Helige Anden talade om för mig att vi kan känna frid när vi följer Jesus Kristus. När jag har stött på svårigheter sedan dess har jag kommit att tänka på det här skriftstället, och det ger mig frid. Sanningen jag lärde mig som liten har välsignat mig under hela mitt liv.