Andlig stabilitet: Bygg ett osänkbart skepp
Äldste Dale G. Renlund
i de tolv apostlarnas kvorum
Från ett tal under en andakt vid Brigham Young University den 16 september 2014. För att läsa hela texten på engelska, gå till speeches.byu.edu.
Vi behöver tillräcklig andlig stabilitet för att lyckas navigera våra jordeliv och återvända i trygghet till vårt himmelska hem.
Ikon och fotografier av skeppet Vasa © lublubachka/Thinkstock, MicheleBolero/Thinkstock, David Harding/Thinkstock
I början av 1600-talet befallde den svenske kungen Gustav II Adolf att ett krigsskepp skulle byggas, som fick namnet Vasa. Skeppet krävde stora utlägg, särskilt ekvirket som fartyget byggdes av. Gustav II Adolf översåg noga byggnadsprocessen och försökte se till att Vasa till fullo uppfyllde hans förväntningar.
När skeppet hade börjat byggas befallde Gustav II Adolf att Vasa skulle förlängas. Eftersom spanten redan hade byggts av dyrbar ek, befallde kungen byggarna att öka skeppets längd utan att öka dess bredd. Skeppsbyggarna visste att Vasas sjöduglighet skulle äventyras, men tvekade att säga något till kungen som han inte ville höra. De gav efter. Gustav II Adolf insisterade också på att skeppet inte bara som vanligt skulle ha kanoner på ett däck, utan att det skulle finnas kanoner på tre däck, med de tyngsta kanonerna på översta däcket. Återigen gav skeppsbyggarna efter, mot bättre vetande.
Den 10 augusti 1628 påbörjade Vasa sin jungfrufärd. När Vasa lämnade hamnen träffades seglen av en stark vind och skeppet började luta. Det dröjde inte länge förrän ”hon fick svår slagsida och vattnet forsade in genom kanonportarna tills hon sakta sjönk till botten, med segel, vimplar och allt”1. Vasas jungfruresa blev drygt en kilometer lång.
Gustav II Adolfs önskan om en överdådig statussymbol förstörde vad som kunde ha varit ett magnifikt segelfartyg, den tidens mäktigaste krigsskepp. Skeppsbyggarnas tvekan att säga ifrån – deras rädsla för kungens missnöje – berövade kungen deras kunskap och insikt. Alla inblandade förlorade ur sikte företagets mål: att skydda Sverige och främja dess intressen utomlands. Ett skepp som försöker trotsa fysikens lagar är helt enkelt en båt som inte flyter.
För att vi ska kunna navigera under jordelivet behöver vi vara tillräckligt andligt stabila för att möta sidvindar och motströmmar, göra de nödvändiga vändningarna och återvända i säkerhet till vårt himmelska hem. Det finns saker vi kan göra för att öka vår andliga stabilitet. Jag ska nämna fyra.
Håll Guds bud
Det första är att hålla Guds bud. Liksom Vasa var underkastad fysiska lagar, är vi alla underkastade andliga lagar. Ingen är undantagen. Vi behöver lyda de här andliga lagarna, som vi kallar Guds bud.
Att arbeta med fysiska lagar under skeppsbyggnationen kanske kändes restriktivt för Gustav II Adolf, men Vasa skulle inte ha sjunkit före sitt första uppdrag om hon hade följt de här lagarna. I stället skulle hon ha haft friheten och flexibiliteten att genomföra det som var meningen att hon skulle göra.
På samma sätt bevarar vi genom lydnad mot Guds lagar friheten, flexibiliteten och förmågan att uppnå vår potential. Buden är inte till för att begränsa oss. I stället leder lydnad till ökad andlig stabilitet och långvarig lycka.
Lydnad är vårt val. Jesus befallde: ”Se, jag har givit er buden. Håll därför mina bud” (3 Ne. 15:10). Så enkelt är det. Fatta beslutet. Bestäm dig nu för att vara fullkomligt lydig. Inget kan stärka din andliga stabilitet mer. Inget ger oss större frihet att genomföra vårt livs mission.
Följ råd och sluta aldrig studera
För det andra behöver vi vara uppmärksamma på och följa råden från pålitliga källor och bestämma oss för att lära hela livet.
En av fallgroparna när det gäller studier är den arrogans som kan infinna sig när vi tror att vi vet så mycket att det inte finns något mer att lära sig. Vi har alla sett det här hos personer som är alltför säkra på sin egen begåvning. Det är verkligen svårt att undervisa en besserwisser.
Med tanke på det, och med en önskan att ständigt lära, har president Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, sagt: ”Jag är fortfarande ett barn som har mycket att lära. De flesta kan lära mig något.”2 När president Eyring kallade mig att bli generalauktoritet lärde han mig något viktigt. Han sa att när han hör någon återge en berättelse som han har hört förut eller använder ett skriftställe som han känner till, frågar han sig: ”Varför betonar Herren det här för mig?” och ”Vad kan jag mer lära mig av den berättelsen eller det skriftstället?” Om vi vill öka vår andliga stabilitet måste vi vara villiga att lära och tillräckligt ödmjuka för att ta emot vägledning oavsett ålder och erfarenhet.
Det är verkligen vårt val. Vi kan antingen lyssna på och följa råd vi får av kyrkans ledare, särskilt dem vi stödjer som profeter, siare och uppenbarare; av föräldrar och av pålitliga vänner – eller inte. Vi kan sträva efter att ständigt lära oss mer – eller inte. Vi kan öka vår andliga stabilitet – eller inte. Om vi inte ökar vår andliga stabilitet blir vi som skeppet Vasa – en båt som inte flyter.
Tjäna andra
För det tredje: Att vara utåtriktade, bry oss om andra och tjäna andra ökar vår andliga stabilitet.
Vi fokuserar tydligare på evigheten när vi inriktar oss på andra i vår önskan att hjälpa vår himmelske Faders barn. Jag har märkt att det är mycket lättare att ta emot inspiration när jag ber för att få veta hur jag kan hjälpa någon annan än när jag bara ber för mig själv.
Vi kanske tror att vi har bättre möjlighet att hjälpa andra någon gång i framtiden. Men den tiden är faktiskt nu. Vi misstar oss om vi tror att det blir lättare att tjäna andra när vi har mer tid, mer pengar eller mer av något annat. Oavsett omständigheterna har vi ett val. Ska vi hjälpa andra eller inte? Vi misslyckas med ett viktigt prov under jordelivet om vi inte väljer att hjälpa de behövande. Och när vi hjälper så ökar vi vår egen andliga stabilitet.
Gör Jesus Kristus till din grund
Ikon och fotografier av skeppet Vasa © lublubachka/Thinkstock, MicheleBolero/Thinkstock, David Harding/Thinkstock
Det fjärde och viktigaste är att vår andliga stabilitet ökar i proportion till den grad som vi gör Jesus Kristus till vår grund.
Utan Kristus är vi som ett fartyg som drivs hit och dit på vågorna. Vi har ingen kraft eftersom vi inte har något segel. Vi har ingen stabilitet, särskilt när det stormar, eftersom vi inte har något ankare. Vi har ingen riktning och inget syfte eftersom vi inte har något att styra med. Vi måste göra Kristus till vår grund.
För att kunna möta, övervinna och vara redo för livets sidovindar och motströmmar, måste vi hålla Guds bud, vara ödmjuka, villiga och hängivna elever hela livet, tjäna andra och göra Jesus Kristus till grunden i våra liv. När vi gör det ökar vi vår andliga stabilitet. Till skillnad från Vasa kan vi återvända till en trygg hamn efter att ha uppnått vår bestämmelse.