Åk och hjälp henne

Thomas Robbins, Kalifornien, USA

Jag stod i kön i butiken vid en bensinstation. Framför mig bad en mamma med två små barn om bensin för tre dollar och två strutar vaniljglass.

Jag såg med en gång att de hade ont om pengar. Barnen var barfota och hade slitna kläder på sig.

Jag hörde kvinnan lägga vad som verkade vara ett oändligt antal mynt på disken som betalning.

När jag hade betalat för min bensin gick jag ut och såg mammans bil. Det var en gammal modell som troligen drog mycket bensin.

Jag kände medlidande med tvåbarnsmamman, men startade min motorcykel och for iväg.

Mindre än en minut efter att jag kört ut på huvudleden kom en röst till mig: ”Åk och hjälp henne.” Maningen kom två gånger.

Jag skakade på huvudet och tänkte att hon förmodligen redan hade åkt därifrån. Och vad skulle jag kunna säga till henne?

Rösten kom tydligt en tredje gång: ”Åk och hjälp henne!”

Jag vände tillbaka till bensinstationen och försökte komma på vad jag skulle säga om hon fortfarande var där.

När jag kom fram såg jag att hennes bildörrar var öppna. Hon satt i förarsätet och hennes två små barn njöt av sina glassar i baksätet.

Jag bad en liten bön och frågade min himmelske Fader vad jag skulle säga. Samma röst sa till mig: ”Presentera dig och fråga om hon behöver hjälp.” Jag gick fram till hennes bil och presenterade mig. Jag sa att jag hade känt mig manad att fråga henne om hon behövde hjälp.

Hon började gråta och sa: ”Jag har precis bett till Jesus om att skicka någon som kunde hjälpa mig.”

Vår himmelske Fader hade besvarat hennes bön. Jag betalade för en full tank bensin och gav henne telefonnumret till en person i vårt äldstekvorum som behövde anställa fler just då. Jag vet inte vad som hände med den unga mamman efter det, men jag är tacksam över att jag följde maningen att hjälpa henne.