Reflektioner
Fungerar vägbeskrivningen?
Författaren, som bodde i Colorado, USA, avled förra året.
En cykeltur övertygade mig om behovet av att alltid följa Herrens vägkarta för livet.
För flera år sedan var jag på en cykeltur i Frankrike med min syster, min svägerska och hennes dotter. Varje morgon fick vi tre sidor med detaljerade instruktioner som, om vi följde dem noga, skulle leda oss till vårt mål för den dagen. Vi cyklade genom vingårdar och vägbeskrivningen lydde ungefär så här: ”Cykla 50 meter norrut, ta sedan till vänster och fortsätt 100 meter.” Allt som oftast fanns vägskyltar och gatunamn med i vägbeskrivningen.
En morgon cyklade vi längs en vacker väg, men insåg snart att vägbeskrivningen inte längre stämde överens med var vi befann oss. Vi kom alltmer vilse och bestämde oss för att återvända till en plats som vi visste fanns med i vägbeskrivningen och se om vi kunde reda ut hur vi skulle cykla.
Och mycket riktigt! När vi kom dit såg vi en liten vägskylt som fanns med i vägbeskrivningen men som vi hade missat. Vi var snart på väg igen och kunde följa vägbeskrivningen, som återigen stämde helt och hållet.
Den här upplevelsen blev en liknelse som besvarade en fråga som jag hade grubblat över: Hur kan en person som har fått ett vittnesbörd om evangeliet någonsin avfalla? Jag insåg att när vi tar av åt fel håll (syndar) eller låter bli att följa Guds bud, så verkar det som om vägbeskrivningen (Guds ord) inte längre går att följa. Det verkar som om kartan inte längre passar in på området vi befinner oss i. Om vi inte har irrat oss alltför långt bort kanske vi inser att felet är vårt och att vi behöver återvända (omvända oss), eller på nytt bestämma oss för att leva så som Gud har befallt, till den plats vi senast följde den rätta vägen.
Alltför ofta ifrågasätter vi vägbeskrivningen när den inte längre passar in på platsen vi befinner oss på. I stället för att vända tillbaka skyller vi på vägbeskrivningen och förkastar den sedan helt och hållet. Slutligen, när vi har gett upp tanken på att nå vår destination, kommer vi helt vilse och vandrar på stigar som för tillfället kan verka mycket attraktiva men som inte tar oss dit vi behöver komma.
Varje dag har vi möjlighet att studera skrifterna. Och var sjätte månad har vi förmånen att få lyssna eller se på kyrkans generalkonferens. Ger inte de här tillfällena oss möjlighet att kontrollera vår vägkarta och se till att vi är där vi behöver vara? En gång när jag lyssnade på konferensen kände jag att fastän vi är ofullkomliga så kan vi veta att vi är på rätt väg om det känns som om vägbeskrivningen verkar stämma helt och hållet.
På samma sätt som vi når livets destinationer genom att följa korrekta instruktioner, kan vi, genom skriftstudier och lydnad mot de levande profeternas råd, kontrollera vår kurs och vid behov anpassa den så att vi till slut anländer till vårt himmelska hem.