När pornografi drabbar hemmet – både hustrun och mannen behöver helas
Jag har personligen sett att Frälsarens makt att hela kan komma till både hustrur och makar när männen kämpar mot pornografi.
Inom mina första sex månader som biskop hade jag flera par i min församling som kom till mig i förtroende, för att berätta om makens kamp mot bruket av pornografi. I vissa fall var hustrun skakad av chocken, av att just ha fått veta den förödande hemligheten. Andra hade känt till den i månader eller år.
Jag har känt medlidande med varje par, och har känt Frälsarens återlösande kraft när jag regelbundet och omsorgsfullt har rådgjort med var och en av bröderna, för att hjälpa dem skaka av kedjorna som vill binda dem (se 2 Ne. 9:45).
Kanske har Anden ändå utgjutits allra starkast när jag har träffat deras hustrur. Jag har märkt att medan några av såren är färska och andra har ärrats efter år av utsatthet, kämpar alla de här systrarna med ett djupt, andligt sår, orsakat av frågor som: ”Vad har jag gjort för att få honom att inte känna sig dragen till mig?” eller ”Varför vill han föreställa sig att han är med någon annan än med mig?”
Eftersom det är mannen som begått överträdelsen, är det lätt för biskopen att känna att det främst är mannen som behöver tillgång till nycklarna som öppnar för Frälsarens helande kraft, men jag har lärt mig att hustruns behov av att bli helad från smärta och trauma är lika stor som makens behov av att bli helad från synd och tvångsmässiga drifter.
I sitt tal till nephiterna fördömde profeten Jakob männen för deras otrogna uppträdande mot sina hustrur, ”av vilka många är mycket milda och kyska och känsliga inför Gud, vilket är behagligt för Gud” (Jakob 2:7). Han fortsatte: ”Ni har krossat era ömma hustrurs hjärtan … på grund av ert dåliga föredöme inför dem. Och deras hjärtans gråt uppstiger till Gud emot er” (Jakob 2:35). Jag har bevittnat denna gråt personligen. Den kommer inte bara från hustruns djupa känsla av att vara bedragen, orsakad av makens pornografibruk, men också från de förödmjukande ord och det vresiga beteende som ofta följer med hans inre kamp. Faktum är att det inte är ovanligt att en man, vars vana har kommit i dagen, lägger skulden för sitt uppträdande på sin hustru genom att lyfta fram något hon har gjort eller inte gjort. Tragiskt nog är det inte heller ovanligt att hustrun börjar ta åt sig och tro på de här beskyllningarna.
Ett sådant par satt på mitt kontor bara några dagar efter makens avslöjande om de pornografivanor som hade plågat honom sedan ungdomen. När hustrun lyssnade på en hjälpföreningslektion, baserad på syster Linda S. Reeves tal från generalkonferensen i april 2014, ”Skydd mot pornografi – ett hem med Kristus i centrum”, började hon i sin makes kritiska uppträdande mot henne känna igen många av de tendenser läraren beskrev. Efter lektionen konfronterade hon sin make med frågan, och han erkände hemligheten som han hade dolt så länge. Hennes redan misshandlade självkänsla förvärrades nu av en förtärande förbittring. Under deras första möte med mig, hade de svårt att se hur deras äktenskap skulle kunna fortsätta. Jag försäkrade dem att det fanns hopp, gav några inledande råd och inbjöd dem att komma tillbaka och träffa mig enskilt.
Förutom de innerliga böner jag uppsände som förberedelse för dessa möten, gick jag också igenom förslagen som ges i Ministering Resources [Hjälpresurser] på LDS.org, särskilt förslagen i resurser för att stödja pornografianvändarens maka, där jag läste följande: ”Uttryck din kärlek till och omsorg om henne enskilt, liksom för hennes make. Förtydliga att hon inte är ansvarig för sin makes pornografibruk eller dåliga uppträdande och att hon inte förväntas tåla övergrepp.”
När jag träffade den här systern gav jag akt på rådet och tillade min försäkran att hennes makes handlingar inte alls handlade om henne – inte om något som hon hade gjort eller inte hade gjort – utan att det i stället handlade om hans egen inre konflikt. Jag såg hur en våg av lättnad och tröst kom över henne när hon förstod vad jag sa och kände Andens bekräftelse på att det verkligen var sant. I slutet av intervjun frågade hon om jag ville ge henne en prästadömsvälsignelse. Jag insåg att jag var den ende som hon kunde vända sig till för en sådan välsignelse, eftersom hon föredrog att hålla sin situationen dold från släkt och vänner.
För att hjälpa till med läkningsprocessen inbjöd jag maken att delta i en lokal grupp för återhämtning från missbruk för sista dagars heliga, och jag uppmuntrade hans hustru att delta i en motsvarande grupp för makor och familjemedlemmar. Hon berättade för mig om den tröst hon fått av att få träffa andra systrar som förstod hur hon led, och hoppet det gav henne att se par som hade gått igenom samma prövning och som hade klarat av att komma ur det tillsammans.
Flera månader har nu gått sedan mitt första möte med det här paret, och min kärlek till och omsorg om dem har vuxit till följd av våra många samtal. Även om jag inser att deras fortsatta väg inte blir utan bakslag, är det en glädje för mig att få höra om varje ytterligare månad som maken har hållit sig fri från lystnad och pornografi, och att se hans hustrus självkänsla och självförtroende öka, vilket är tydligt märkbart.
Under de senaste intervjuerna jag haft med dem har ångesten och tårarna från våra första möten ersatts med många leenden och även skratt. Men, det kanske främsta resultatet har varit hopp – inte bara om att deras äktenskap kan fortsätta, utan också om att det till och med har potential att bli något vackert och upphöjande.
Jag inser att alla par tyvärr inte uppnår samma resultat. En del äktenskap kan ta slut när pornografianvändaren vägrar att ändra sig. Oavsett vilken väg maken väljer att ta, har jag lärt mig att rådet att sörja för hustrurna är inspirerat. Jag hoppas att ingen syster i den här situationen någonsin känner sig förbisedd, missbedömd eller missförstådd av sin biskop. Biskopens hjälp är en viktig kanal genom vilken Frälsaren uppenbarar sin förmåga att fullkomligt hela varje hjärta – även de som har varit ”genomborrade med djupa sår” (Jakob 2:35).