Väktare på tornet

Väktare

Väktare var män som stationerats på en mur eller ett torn för att vara på vakt och varna för faror som närmade sig. De anställdes för att skydda städer, vingårdar, fält och ängar.

Olika slags torn

Torn på stadsmurar byggdes vanligtvis vid portar eller i hörn (se 2 Krön. 26:9). I tornen vid portar eller i hörn kom man så högt upp att man kunde se faror som närmade sig och avvärja fiendeattacker (se 2 Krön. 26:15).

Fort eller citadell var oftast fristående byggnadsverk som uppfördes på högt stående mark eller andra strategiska platser. De var ibland stora nog att användas som tillflyktsort för en hel stad när den var under attack (se Dom. 9:46–52).

Torn i vingårdar, på fält eller ängar var små konstruktioner som byggdes för att skydda grödor och hjordar från tjuvar och djur (se 2 Krön. 26:10; Jes. 5:2; 27:3). Ofta var det lägre planet ett rum där verktyg förvarades.

Väktare på tornet:

Har en förhöjd utsikt. Som Guds kallade och bemyndigade tjänare är profeterna åtskilda från världen. De närmar sig Gud och tillåts se saker och ting ur ett mer himmelskt perspektiv.

Ser sådant som andra inte kan se. ”En siare kan känna till sådant som har hänt och även sådant som skall hända, och genom dem skall allt uppenbaras, eller snarare, skall hemliga ting tillkännages. Och fördolda ting skall komma fram i ljuset, och sådant som inte är känt skall tillkännages genom dem, och genom dem skall även sådant tillkännages som annars inte kunde bli känt” (Mosiah 8:17).

Är vaksamma. Profeter har ett högtidligt ansvar att varna oss för kommande faror, och de kommer alltid att göra det oavsett rådande åsikter eller trender i samhället.

Varnar för sådant som ska hända långt in i framtiden. ”En profet fördömer synd och förutsäger dess följder. Han predikar rättfärdighet. Ibland kan profeter inspireras att förutsäga framtiden för människosläktets bästa” (Handledning för skriftstudier, ”Profet”, lds.org/scriptures/gs).

Ger trygghet och skydd. Genom att följa profeternas varningar kan vi känna oss trygga och undvika det elände som kan drabba oss, enskilt eller kollektivt, om vi inte lyder.