Skriftöversättning: Till vårt hjärtas språk
Oräkneliga upplevelser visar Herrens hand i översättningen av hans skrifter.
Fotografier av sidor från Mormons bok på japanska, portugisiska och tyska, Laura Seitz, Deseret News
Det här är bekant för dem som har varit engagerade i att översätta skrifterna från engelska till andra språk. Det händer om och om igen:
En ung armenier håller i ett exemplar av Mormons bok som nyligen översatts till hans språk. Han går fram till en medlem i gruppen som hjälpte till att översätta den: ”Tack”, säger han. ”Jag har läst Mormons bok på engelska. Jag har läst Mormons bok på ryska. Jag har läst den på ukrainska. Men det var inte förrän jag kunde läsa den på armeniska som jag verkligen förstod den. När jag läste den på armeniska föll allt på plats. Det var som att komma hem.”
Att komma hem
Om Jesu Kristi evangelium är vårt andliga hem, så är det bara rätt att det känns angenämt och bekant. När vi är hemma vilar vi. Vi får näring. Vi pratar med dem vi älskar på det språk som vi lärde oss på vår mors knä. Det här är vårt hjärtas språk, och eftersom det är hjärtat som evangeliet måste nå, är det viktigt att vi läser skrifterna på vårt hjärtas språk.
Det står så i Läran och förbunden. Där uppenbarar Herren att ”Herrens arm skall uppenbaras med kraft för att övertyga nationerna … om deras frälsnings evangelium” genom de prästadömsnycklar som första presidentskapet har.
”Ty på den dagen skall det ske att var och en skall höra evangeliets fullhet på sitt eget tungomål och på sitt eget språk, genom dem som är ordinerade till denna kraft under inflytandet av Hjälparen, utgjuten över dem för att uppenbara Jesus Kristus” (L&F 90:10–11).
Jim Jewell, som arbetade i teamet för översättning av skrifterna vid kyrkans huvudkontor, berättar hur personliga skrifterna kan bli när de översätts till hjärtats språk:
”Under översättningen av Mormons bok till sesotho, språket som talas i den afrikanska nationen Lesotho, behövde vi hitta någon som kunde hjälpa oss att utvärdera översättningsteamets arbete. Projektledaren Larry Foley hittade en medlem från Leshoto som doktorerade vid Utah State University. I Leshoto sker utbildningen på engelska, så den här kvinnan och hennes barn hade studerat på engelska från första klass, men de pratade fortfarande sesotho hemma.
Hon tackade ja till att arbeta med översättningen. Hennes utvärdering av kapitlen som skickades till henne var verkligen till hjälp. Vi skickade regelbundet konkreta frågor om vokabulär och språkstruktur och hon gav oss värdefulla svar. Men vi lade märke till att hon hade gulmarkerat många verser som inte hade något att göra med våra frågor. När vi frågade henne om de gulmarkerade verserna, sa hon: ’Åh, det är verser som berörde mig djupt och som jag inte helt hade förstått på engelska. Jag markerade dem så att jag kunde läsa dem för mina barn.’”
Ett mönster för skriftöversättning
Översättningen av Bibeln har en lång och fascinerande historia som börjar med översättningen av delar av Gamla testamentet från hebreiska till grekiska. Senare översattes Bibeln från grekiska till latin och från latin, hebreiska och grekiska till en mängd andra språk.1 Till följd av det översätter inte Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga Bibeln till andra språk, utan använder de versioner som accepteras som auktoritativa av kristna som talar de här språken.2
Största delen av den skriftöversättning som kyrkan gör är därför av Mormons bok (den översätts först), Läran och förbunden och Den kostbara pärlan. Det språk som de här böckerna översätts från är engelska, det språk som Joseph Smith uppenbarade dem på, hans hjärtas språk. Sättet på vilket skrifterna översätts till olika språk bör vara bekant för dem som studerar kyrkans historia. Det är till stor del samma tillvägagångssätt som profeten använde för att översätta Mormons bok till engelska.
Joseph Smith var en ödmjuk, till stor del outbildad bondpojke. Men han hade egenskaperna och förutsättningarna som Herren behövde för det arbete som behövde göras. Faktum är att Joseph och hans familj förbereddes och placerades där de kunde utföra just det arbetet.3
Joseph fick också hjälp, både gudomlig och jordisk, när han översatte de nephitiska uppteckningarna. Ängeln Moroni besökte Joseph varje år i fyra år innan han lät honom få uppteckningen. Vi vet inte allt vad Moroni undervisade profeten om, men hans besök förberedde honom uppenbarligen andligt och mentalt för uppgiften han hade framför sig.4
Herren förberedde också ”uttydare” i förväg som ett hjälpmedel i översättningen av ett bortglömt språk. De här verktygen, som beskrivs som två genomskinliga stenar infattade i metallbågar, tillsammans med ett liknande verktyg som kallas siarsten, hjälpte profeten att översätta den nephitiska uppteckningen till engelska. Profeten beskrev inte processen i detalj. Han vittnade bara om att han översatte Mormons bok ”genom Guds gåva och kraft”5.
Förutom den gudomliga hjälpen fick Joseph också jordisk hjälp i form av skrivare som producerade det handskrivna exemplar som andra senare typsatte, tryckte, betalade för och distribuerade till världen.
På liknande sätt som Joseph tog emot hjälp i sitt översättningsarbete, förbereder Herren dem som fått i uppdrag att översätta skrifterna i dag, och de får hjälp i sitt arbete – både gudomlig och jordisk.
Ett uppenbarelseverk
Det svåra översättningsarbetet genomsyras av en andlig energi som kanske bäst kan beskrivas som ”uppenbarelse genom råd”. De två eller tre personerna som blir valda till att översätta går samman med andra i arbetet. De har personer som överser arbetet vid kyrkans huvudkontor, lokala granskare, ett lexikon för referens6, handledningar för översättning, dataprogram och kyrkligt stöd som går hela vägen till första presidentskapet. (Se översikten intill.) När första presidentskapet ger sitt slutliga godkännande av översättningen, typsätts, trycks och distribueras arbetet. När materialet har förberetts i digitalt format läggs det också ut på LDS.org och i appen Evangeliebiblioteket.
Det här samarbetet är både intensivt och inspirerat. Det inbegriper noggrann uppmärksamhet på innehållets kvalité och kvalitén på det fysiska formatet som det levereras i. Översättningarna granskas på många nivåer, särskilt på en kyrklig nivå där Herrens godkännande eftersträvas. Först när det godkännandet har getts kan översättningen fortsätta. Processen styrs inte precis på samma sätt genom uppenbarelse som när profeten Joseph Smith översatte Mormons bok, men den vägleds helt klart av Herren – genom hans gåvor och hans makt.
Det betyder inte att en översättning är fullkomlig vid första försöket. Ofta leder tid och ytterligare granskningar av dem som studerar skrifterna till förslag på förbättringar i grammatik och vokabulär, eller så hittar de tryckfel eller stavfel. Det är sällsynt att ändringar görs för att förtydliga läran. När så är fallet sker det under ledning av första presidentskapet.
Herren välsignar
Herren stödjer också översättningsarbetet på andra sätt. Ofta rapporterar översättningsteamet vid kyrkans huvudkontor att när ett behov uppstår, så möter Herren det behovet.
Som ett av många exempel behövdes en översättare för översättningen och inspelningen av kyrkans material på mam, en form av mayaspråket som talas i Guatemala. Bland de första missionärerna som kallades till Guatemala fanns en äldste vars farfar hade talat mam. Missionären hade vuxit upp i stadsmiljö och talade bara spanska. Men varje natt kom hans farfar till honom i drömmar och lärde honom mam. Den här unge äldsten blev den förste översättaren till mam i kyrkan.
Ofta utförs översättningen med stora personliga uppoffringar. Beroende på den ekonomiska situationen donerar vissa översättare sitt tjänande medan andra får betalt så att de kan ha tid att ägna åt översättningen.
En man som blev en av översättarna till urdu omvändes till kyrkan i Pakistan medan han arbetade som lärare. Till följd av omvändelsen förlorade han sitt jobb. Han förlorade sitt hus som skolan hade stått för och sina barns skolgång. En översättningschef frågade om han ville tjäna som översättare och erbjöd en blygsam ersättning. Efter att ha arbetat som översättare i några månader besökte mannen översättningschefen och frågade försiktigt om chefen kunde köpa en ny kulspetspenna åt honom. Den som han hade använt hade inget bläck kvar. Först då upptäckte chefen och rättade till ett administrativt fel som hade resulterat i att översättaren hade fått mycket mindre än vad han skulle ha fått betalt.
Men precis som Herren välsignade Joseph Smith på sätt som gjorde det möjligt för honom att genomföra arbetet, välsignar Herren sina översättare. Översättaren av de lettiska skrifterna, till exempel, var advokat och hade studerat juridik i Ryssland, där han hade blivit omvänd till det återställda evangeliet. Han var tillbaka i Lettland och höll på att starta eget. Han verkade också som grenspresident. Han kunde inte ha varit mer upptagen, men kyrkan behövde honom och hans kunskaper i engelska.
Han bad om tid att be om den här begäran eftersom ett ja till den skulle, som han sa till kyrkans representant, ”ta maten ur mun på mina barn”. Efter att ha bett bestämde han sig för att tacka ja, men han bad Herren välsigna honom med medlen han behövde för att utföra ett svårt, andligt betungande och tidskrävande arbete.
Han började åka till sitt kontor en timme tidigare varje dag, och använde den timmen till att översätta Mormons bok. Han var klar långt före de fem år som processen vanligtvis tar. Faktum är att det var en av de snabbaste översättningarna sedan Joseph översatte Mormons bok på omkring 60 dagar.
Många fler upplevelser kan beskrivas som visar Herrens hand i arbetet med att översätta hans skrifter. De förkunnar alla att det här är hans verk och att han bryr sig oerhört mycket om det. Han förbereder personer att göra hans arbete. Han förbereder verktygen som de behöver för att påskynda arbetet. Och han inspirerar och välsignar dem längs vägen.
Resultatet är en värld berikad av Guds ord, som ges till hans barn på deras hjärtas språk.