Den store läkaren
Carole M. Stephens
Första rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap
Du behöver inte uppleva sorgen som orsakats av synd, smärtan som orsakats av andras handlingar, eller andra svåra upplevelser – ensam.
En av mina mest givande möjligheter är att få resa – för att få lära av mina systrar över hela världen. Det finns inget som går upp emot att vara arm i arm, ansikte mot ansikte och hjärta till hjärta med er.
Vid ett sådant tillfälle frågade en ledare i Hjälpföreningen: ”Finns det något särskilt som vi kvinnor bör fokusera på?”
Jag svarade ”ja!” eftersom jag kom att tänka på president Russell M. Nelsons tal ”En vädjan till mina systrar”. President Nelson lärde: ”Vi behöver kvinnor som har en fast grundad kunskap om Kristi lära.”1
Nephi beskrev Kristi lära så här:
”Ty porten genom vilken ni måste gå in är omvändelse och dop med vatten, och sedan kommer era synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden. …
Och nu … vill jag fråga er om allt är gjort. Se, jag säger er: Nej, för ni hade inte kommit så långt utom genom Kristi ord, med orubblig tro på honom och med fullkomlig förtröstan på hans förtjänster som är mäktig att frälsa.
Därför måste ni sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor. Om ni alltså strävar framåt, mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: Ni skall få evigt liv. …
Detta är vägen, och det finns ingen annan väg, och inte heller något annat namn givet under himlen varigenom människan kan bli frälst i Guds rike. Och se, detta är Kristi lära.”2
Varför behöver vi en fast grundad kunskap om dessa principer?
Jag träffar ofta sista dagars heliga kvinnor som förtvivlat gärna vill ha hjälp, men som ändå inte vänder sig till Herren som kan ge varaktig hjälp. Alltför ofta söker de kunskap i ”den stora och rymliga byggnaden”3.
När vår kunskap om Kristi lära ökar upptäcker vi snart att vi får större kunskap om ”den stora lycksalighetsplanen”4. Vi inser också att vår Frälsare Jesus Kristus är själva kärnan i den planen.
När vi lär oss att tillämpa Kristi lära på våra omständigheter, växer vår kärlek till Frälsaren. Och då inser vi att oavsett skillnaderna mellan oss, ”är vi alla i behov av samma oändliga försoning”.5 Vi inser att han är vår grundval – ”klippan, vår Återlösare, … som är en säker grundval, och om [vi] bygger på denna grundval kan [vi] inte falla.”6
Hur kan den här lärosatsen välsigna oss när vi söker frid och förståelse och med glädje strävar efter att uthärda våra unika jordiska resor?
Får jag föreslå att vi börjar, som Nephi säger, ”med orubblig tro på [Kristus] och med fullkomlig förtröstan på hans förtjänster som är mäktig att frälsa.”7 Vår tro på Jesus Kristus gör att vi kan möta varje utmaning.
Vi upptäcker faktiskt ofta att vår tro har fördjupats och att vår relation till vår himmelske Fader och hans Son har förädlats genom motgångarna. Låt mig ge tre exempel.
För det första har Frälsaren, den store läkaren, förmågan att förändra våra hjärtan och ge oss bestående lättnad från den sorg som våra egna synder orsakat. När Frälsaren undervisade den samaritiska kvinnan vid brunnen, kände han till hennes allvarliga synder. Men ”Herren ser till hjärtat”8, och han visste att hon hade ett läraktigt hjärta.
När kvinnan kom till brunnen, sa Jesus – som är förkroppsligandet av det levande vattnet – bara: ”Ge mig att dricka.” Vår Frälsare talar på samma sätt till oss, med en röst som vi känner igen när vi kommer till honom, för han känner oss. Han möter oss där vi är. Och tack vare den han är och det han har gjort för oss så förstår han. Eftersom han har upplevt vår smärta kan han ge oss det levande vattnet när vi söker det. Han undervisade den samaritiska kvinnan om det när han sa: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” När kvinnan tillslut förstod, svarade hon i tro och bad: ”’Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig.’”
När den samaritiska kvinnan hade haft upplevelsen med Frälsaren ”lät [hon] sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
’Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias.’”
Hon hade fått ett vittnesbörd – hon hade börjat ta del av det levande vattnet – och hon ville vittna om hans gudomlighet för andra.9
När vi kommer till honom med ödmjuka och läraktiga hjärtan – även om våra hjärtan är tyngda av misstag, synder och överträdelser – kan han förändra oss, ”ty han är mäktig att frälsa”10. Och med förändrade hjärtan kan vi liksom den samaritiska kvinnan gå till våra egna städer – våra hem, skolor och arbetsplatser – för att vittna om honom.
För det andra kan den store läkaren trösta och stärka oss när vi upplever smärta som orsakats av andras orättfärdiga handlingar. Jag har haft många samtal med kvinnor som är nedtyngda av tunga bördor. Deras förbundsstig från templet har varit en svår resa mot läkning. De lider av brutna förbund, brustna hjärtan och tappat självförtroende. Flera av dem är offer för äktenskapsbrott och verbala, sexuella och känslomässiga övergrepp, som ofta är ett resultat av andras missbruk.
De här upplevelserna har lett till att många känner skuld och skam, trots att det inte är deras fel. Eftersom många inte vet hur de ska hantera de här starka känslorna, försöker de begrava dem genom att trycka ner dem i det undermedvetna.
Hopp och läkedom finner man inte i hemligheternas mörka avgrund, utan i vår Frälsares Jesu Kristi ljus och kärlek.11 Äldste Richard G. Scott gav rådet: ”Om du själv är fri från allvarliga synder, lid då inte i onödan av följderna av andras synder. … Du kan hysa medkänsla … men du bör inte själv känna något ansvar för den personens handlingar. När du har gjort vad som är rimligt för att hjälpa någon du älskar, lägg då bördan vid Frälsarens fötter. … När du gör detta finner du inte bara frid, du visar också din tro på Frälsarens kraft att lätta syndens börda från en närstående genom hans eller hennes omvändelse och lydnad.”
Han fortsatte: ”Den fullständiga läkedomen kommer genom din tro på Jesus Kristus och hans kraft och förmåga att, genom sin försoning, läka ärren efter det orättvisa och oförtjänta.”12
Om ni befinner er i den här situationen, systrar, kan läkningen var en lång process. Ni behöver under bön söka vägledning och nödvändig hjälp, bland annat genom att rådgöra med vederbörligen ordinerade prästadömsbärare. När ni lär er att kommunicera öppet, sätt då lämpliga gränser och sök eventuellt professionell rådgivning. Att bibehålla andlig hälsa under hela processen är livsviktigt! Kom ihåg din gudomliga identitet: Du är en älskad dotter till himmelska föräldrar. Lita på din Faders eviga plan för dig. Fortsätt dagligen att fördjupa din kunskap om Jesu Kristi lära. Utöva tro varje dag till att dricka djupt ur Frälsarens källa med levande vatten. Lita på den kraft som var och en av oss får genom förrättningar och förbund. Och släpp in Frälsarens läkande kraft och hans försoning i ditt liv.
För det tredje kan den store läkaren trösta och bära upp oss när vi ställs inför sådana smärtsamma ”sanningar om jordelivet”13 som katastrofer, mentala och fysiska sjukdomar, kronisk smärta och död. Jag har nyligen blivit bekant med en enastående ung kvinna som heter Josie och som lider av bipolärt syndrom. Här är bara en liten del av hennes resa mot läkning som hon berättade för mig:
”Det värsta mörkret kommer under det min familj och jag kallar ’golvdagar’. En golvdag börjar med sensorisk överbelastning och akut känslighet för alla former av ljud, beröring eller ljus. Det är höjden av mental smärta. Det är särskilt en golvdag som jag aldrig ska glömma.
Det var i början av min resa, vilket gjorde upplevelsen särskilt skrämmande. Jag minns att jag grät. Tårarna strömmade nerför kinderna medan jag kippade efter andan. Men det här intensiva lidandet bleknade i jämförelse med den smärta som följde när jag såg mamma drabbas av panik i sin desperata önskan att hjälpa mig.
Mitt nedbrutna sinne fick hennes hjärta att brista. Men vi visste inte att vi trots det allt djupare mörkret snart skulle få uppleva ett mäktigt underverk.
Medan en långdragen timme förflöt viskade mamma om och om och om igen: ’Jag skulle göra vad som helst för att ta det här ifrån dig.’
Under tiden blev det allt mörkare, och precis när jag var övertygad om att jag inte klarade mer hände något förunderligt.
En enastående och underbar kraft tog plötsligt över min kropp. Med en styrka utöver min egen14 sa jag sedan några livsförändrande ord med stark övertygelse till mamma som svar på hennes upprepade önskan om att bära min smärta. Jag sa: ’Det behöver du inte. Någon har redan gjort det.’”
Från sin mörka avgrund av förtärande mental sjukdom, uppbjöd Josie kraften till att vittna om Jesus Kristus och hans försoning.
Hon botades inte helt den dagen, men hon fick uppleva hoppets ljus i en stund av djupt mörker. Med stöd av en fast grundad kunskap om Kristi lära och genom daglig styrka från Frälsarens levande vatten, fortsätter Josie i dag sin resa mot läkning och utövar en orubblig tro på den store läkaren. Hon hjälper andra längs vägen, och hon säger: ”När mörkret känns oupphörligt, litar jag till minnet av hans ömma barmhärtighet. Det fungerar som ett vägledande ljus när jag navigerar igenom svåra stunder.”15
Systrar, jag vittnar om att:
Ni behöver inte fortsätta att bära sorgens börda orsakad av synd – ensamma.
Ni behöver inte bära smärtan som orsakats av andras orättfärdiga handlingar – ensamma.
Ni behöver inte utsättas för andra smärtsamma upplevelser – ensamma.
Frälsaren vädjar:
”Vill ni inte nu återvända till mig och ångra era synder och bli omvända så att jag kan hela er? …
Om ni kommer till mig skall ni få evigt liv. Se, min barmhärtighets arm är utsträckt mot er, och den som kommer tar jag emot.”16
Han skulle göra vad som helst för att ta det här ifrån dig. Faktum är att han redan har gjort det. I Jesu Kristi namn, amen.