”Kom och följ mig” genom att utöva kristlig kärlek och kristuslikt tjänande

Äldste Robert D. Hales

i de tolv apostlarnas kvorum

Som Frälsarens lärjungar i dag kommer vi till honom genom att älska och tjäna Guds barn.

Nobelpristagaren Elie Wiesel låg på sjukhus och återhämtade sig från öppen hjärtkirurgi, när han fick besök av sin femårige sonson. När den lille pojken såg in i sin farfars ögon, såg han hur ont han hade. ”Farfar”, frågade han, ”om jag älskade dig mer, skulle det då göra mindre ont”?¹ I dag ställer jag en liknande fråga till var och en av oss: ”Om vi älskar Frälsaren mer, lider vi då mindre?”

När Frälsaren kallade sina lärjungar att följa honom levde de efter moselagen, bland annat genom regeln ”öga för öga och tand för tand”², men Frälsaren kom för att uppfylla den lagen genom sin försoning. Han undervisade om en ny lära: ”Älska era fiender, välsigna dem som förbannar er, gör gott mot dem som hatar er och be för dem som illvilligt utnyttjar er och förföljer er.”³

Lärjungarna fick lära sig att vända sig från den naturliga människans vägar och vända sig till Frälsarens kärleksfulla och omtänksamma sätt genom att ersätta stridighet med förlåtelse, vänlighet och medkänsla. Det nya budet att ”älska varandra”⁴ var inte alltid lätt att hålla. När lärjungarna oroade sig för att umgås med syndare och vissa samhällsklasser lärde Frälsaren tålmodigt: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”⁵ Eller, som en profet i Mormons bok förklarade: ”När ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst.”⁶

Som Frälsarens lärjungar i dag kommer vi till honom genom att älska och tjäna Guds barn. När vi gör det kan vi kanske inte undvika prövningar, bedrövelse eller lidande i köttet, men vi lider mindre andligen. Även i våra prövningar kan vi uppleva glädje och frid.

Vår kristliga kärlek och vårt kristuslika tjänande börjar naturligt i hemmet. Föräldrar, ni är kallade att vara kärleksfulla lärare och missionärer för era barn och ungdomar. De är era undersökare. Ni har ansvaret att hjälpa dem bli verkligt omvända. I själva verket försöker vi alla bli omvända, med andra ord bli fyllda av vår Frälsares kärlek.

När vi följer Jesus Kristus motiverar hans kärlek oss att stödja varandra på vår jordiska resa. Vi klarar det inte ensamma.⁷ Ni har tidigare hört mig återge kväkar-ordspråket: ”Du lyfter mig och jag lyfter dig, och så klättrar vi uppåt tillsammans i evighet.”⁸ Som lärjungar börjar vi göra detta när vi döps och visar vår villighet att ”bära varandras bördor så att de kan bli lätta”⁹.

Att ”undervisa varandra om rikets lära”¹⁰ är ett sätt att älska och tjäna varandra. Föräldrar och far- och morföräldrar, vi tenderar att beklaga tillståndet i världen – att skolan inte undervisar om moral och etik. Men det finns mycket som vi kan göra.Vi kan använda oss av de undervisningstillfällen vi får i våra egna familjer – med andra ord redan i dag. Missa dem inte. När ett tillfälle kommer att delge era tankar om evangeliet och livets läxor, stanna då upp, sätt er ner och prata med era barn och barnbarn.

Vi bör inte oroa oss över att vi inte är professionellt utbildade lärare i evangeliet. Inga klasser eller handböcker är till lika stor hjälp som personliga skriftstudier, böner, begrundan och sökande efter den Helige Andens vägledning. Anden kommer att leda er. Jag lovar er: Kallelsen att vara förälder åtföljs av gåvan att undervisa på ett sätt som känns rätt för er och för era barn. Kom ihåg att Guds kraft att påverka oss att leva rättfärdigt är hans kärlek. ”Vi älskar därför att han först har älskat oss.”¹¹

Ni ungdomar, ni är några av våra bästa lärare om evangeliet. Ni kommer till kyrkan för att lära så att ni kan gå hem och undervisa och tjäna er familj, era grannar och era vänner. Var inte rädda. Visa tro genom att vittna om det som ni vet är sant. Tänk på hur heltidsmissionärerna utvecklas genom att de trofast lever ett helgat liv. De använder sin tid och sina talanger och bär vittnesbörd för att tjäna och välsigna andra. När ni bär era vittnesbörd om evangeliet växer er tro och ert självförtroende ökar!

Vårt mest inflytelserika kristliga tjänande sker genom skriftstudier, familjebön och familjeråd. I mer än hundra år har kyrkans ledare kallat oss att avsätta tid när vi kan vara ostörda varje vecka. Men många av oss går fortfarande miste om välsignelserna. Familjens hemafton är inte en föreläsning av mamma och pappa. Det är familjens tid att samtala om enkla andliga principer och upplevelser, lära barnen att vara omtänksamma, dela med sig, ha roligt tillsammans, bära vittnesbörd för varandra och växa och utvecklas tillsammans. När vi har hemafton varje vecka växer vår kärlek till varandra sig starkare och vi lider mindre.

Låt oss komma ihåg: Det viktigaste arbetet vi kan uträtta i familjen sker genom den Helige Andens kraft. När vi höjer rösten i vrede lämnar Anden våra äktenskap och familjer. När vi talar kärleksfullt kan Anden vara med oss. Låt oss komma ihåg att våra barn och barnbarn upplever vår kärlek utifrån den tid vi ägnar dem. Framför allt: Tappa inte tålamodet och ge inte upp!

Skrifterna säger oss att himlarna grät när några av vår himmelske Faders andebarn valde att inte följa hans plan.¹² En del föräldrar som har älskat och undervisat sina barn gråter också när deras vuxna barn väljer att inte följa Herrens plan. Så vad kan föräldrar göra? Vi kan inte ta bort någons handlingsfrihet genom bön. Kom ihåg den förlorade sonens far, som tålmodigt väntade på att hans son skulle ”komma till besinning” samtidigt som han höll utkik efter honom. Och ”medan han ännu var långt borta” skyndade han emot honom.¹³ Vi kan be om vägledning om när vi ska tala, vad vi ska säga, och ja, ibland även när vi ska vara tysta. Kom ihåg att våra barn och släktingar valde att följa Frälsaren redan i föruttillvaron. Ibland är det bara genom egna livserfarenheter som dessa heliga känslor väcks till liv igen. I slutändan måste de själva välja att älska och tjäna Herren eller inte.

Det finns ett annat speciellt sätt för lärjungar att visa sin kärlek till Frälsaren. I dag vill jag hylla alla som tjänar Herren genom att vara anhörigvårdare. Herren älskar er så! I ert tysta, ouppmärksammade tjänande följer ni honom som lovade: ”Din Fader, som ser i det fördolda, skall belöna dig öppet.”¹⁴

Jag tänker på min granne, vars hustru drabbades av Alzheimers sjukdom. Varje söndag hjälpte han henne att klä sig för kyrkans möten. Han kammade hennes hår, sminkade henne och satte till och med på henne örhängen. Genom detta tjänande blev han ett föredöme för varje man och kvinna i vår församling och faktiskt för hela världen. En dag sa hans fru till honom: ”Om jag bara fick se min man igen och vara med honom.”

Han svarade: ”Jag är din man.”

Varpå hon ömt sa: ”Så bra!”

Jag kan inte tala om vård utan att erkänna den särskilda vårdgivaren i mitt liv – Frälsarens särskilda lärjunge som han gett mig – min eviga livskamrat Mary. Hon har gett allt i sin ömma omvårdnad och kärlek. Hennes händer återspeglar Frälsarens milda, stödjande beröring. Jag skulle inte vara här utan henne. Och med henne kan jag hålla ut intill änden och med henne njuta av evigt liv.

Om du lider svårt, med andra eller i ensamhet, uppmanar jag dig att låta Frälsaren vara din vårdare. Stöd dig på hans starka arm.¹⁵ Tro på hans försäkran. ”Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er”, lovar han.¹⁶

Bröder och systrar, om vi ännu inte fullt ut har gjort det, låt oss ge mer förlåtelse, vänlighet och kärlek. Låt oss ta avstånd från den strid som så ofta rasar i den naturliga människans hjärta och förkunna Kristi omtanke, kärlek och frid.¹⁷

Om ”ni kommit till kunskap om Guds härlighet” och godhet¹⁸ och även om ”den försoning som från världens grundläggning har beretts”¹⁹ ”kommer [ni] inte att ha någon önskan att skada varandra utan önskar då leva i fred … Och ni kommer inte att tillåta att era barn … överträder Guds lagar och slåss och grälar med varandra … I stället kommer ni att lära dem … att älska varandra och att tjäna varandra.”²⁰

Alldeles före sin korsfästelse lärde Kristus sina apostlar: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”²¹ och ”om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud”.²²

Jag vittnar om att Frälsarens sanna hållning gentemot oss är de utsträckta armar som framställs i Thorvaldsens staty Kristus. Han fortsätter att sträcka ut händerna²³ och kallar oss: ”Kom och följ mig.” Vi följer honom genom att älska och tjäna varandra och hålla hans bud.

Jag bär mitt särskilda vittnesbörd om att han lever och älskar oss med fullkomlig kärlek. Detta är hans kyrka. Thomas S. Monson är hans profet på jorden i dag. Att vi må älska vår himmelske Fader och hans Son ännu mer, och lida mindre, är min bön. I Jesu Kristi namn, amen.