Till vem skulle vi gå?
Äldste M. Russell Ballard
i de tolv apostlarnas kvorum
Till sist måste var och en av oss svara på Frälsarens fråga: ”Inte vill väl också ni gå bort?”
För flera år sedan besökte min familj och jag det heliga landet. Ett av mina starkaste minnen från vår resa är vårt besök i rummet på övre våningen i Jerusalem, enligt traditionen platsen för den sista måltiden.
När vi stod där läste jag för dem ur Johannes 17, där Jesus vädjade till sin Fader för sina lärjungar:
”Jag ber för dem … att de skall vara ett, liksom vi är ett. …
Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.
Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.”1
Jag rördes djupt när jag läste dessa ord och fann att jag bad på denna heliga plats att jag alltid skulle vara ett med min familj och med min himmelske Fader och med hans Son.
Våra dyrbara relationer till familj, vänner, Herren och hans återställda kyrka är bland det som betyder mest i livet. Eftersom de här relationerna är så viktiga bör de omhuldas, beskyddas och vårdas.
En av de mest hjärtskärande berättelserna i skrifterna handlar om när ”många av Herrens lärjungar” hade svårt att acceptera hans lärdomar och lära och de ”drog sig tillbaka, så att de inte längre följde honom”.2
När dessa lärjungar lämnade honom vände sig Jesus till de tolv och frågade: ”Inte vill väl också ni gå bort?”3
Petrus svarade:
”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår att du är Guds Helige.”4
I det ögonblicket, när andra fokuserade på vad de inte kunde acceptera, valde apostlarna att fokusera på vad de faktiskt trodde och visste, och de stannade därför hos Kristus.
Senare, på pingstdagen, fick de tolv den Helige Andens gåva. De blev djärva i vittnesbördet om Kristus och började bättre förstå Jesu lärdomar.
Det är likadant i dag. För en del förblir Kristi uppmaning att tro och stanna kvar svår att följa – eller svår att acceptera. En del lärjungar kämpar med att förstå en viss riktlinje eller lärosats i kyrkan. Andra har problem med vår historia eller ofullkomligheter hos en del medlemmar och ledare, tidigare eller nutida. Och andra finner det svårt att leva efter en religion som kräver så mycket. Slutligen har vissa blivit ”trötta av att göra gott”5. Av dessa och andra skäl vacklar en del medlemmar i kyrkan i sin tro och undrar om de kanske skulle följa dem som ”drog sig tillbaka och inte längre följde” Jesus.
Om någon av er vacklar i tron, ställer jag samma fråga till er som Petrus ställde: ”Till vem skulle [du] gå?” Om du valde att bli inaktiv eller lämna den återställda Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, vart skulle du gå? Vad skulle du göra? Beslutet att ”inte längre följa” med medlemmar i kyrkan och Herrens utvalda ledare får långsiktiga effekter som inte alltid syns genast. Det kan finnas en lära, en riktlinje, ett stycke historia som gör att ni kommer på kant med er tro, och det kan kännas som om det enda sättet att stilla den inre oron just nu är att ”inte längre följa” med de heliga. Om ni får leva lika länge som jag, kommer ni att inse att saker och ting har en förmåga att lösa sig själva. En inspirerad insikt eller uppenbarelse kan sprida nytt ljus över ett problem. Kom ihåg att återställelsen inte är en händelse, utan fortsätter utvecklas.
Överge aldrig de stora sanningar som uppenbarades genom profeten Joseph Smith. Sluta aldrig läsa, begrunda och tillämpa Kristi lära som den återfinns i Mormons bok.
Underlåt aldrig att ge Herren din tid genom uppriktiga försök att förstå vad Herren har uppenbarat. Som min käre vän och tidigare kollega äldste Neal A. Maxwell en gång sa: ”Vi bör inte anta … att något är oförklarligt bara för att vi inte själva kan förklara det.”6
Så innan du gör det andligt farliga valet att dra dig bort, uppmanar jag dig att stanna upp och tänka efter noga innan du ger upp det som gjorde att du fick ett vittnesbörd om Jesu Kristi återställda kyrka från början. Stanna upp och fundera över vad du har känt här och varför du kände det. Tänk på de gånger när den Helige Anden har vittnat för dig om evig sanning.
Vart skulle du gå för att hitta andra som delar din tro på personliga, kärleksfulla himmelska föräldrar som lär oss hur vi kan återvända till deras eviga närhet?
Vart skulle du gå för att få undervisning om en Frälsare som är din bästa vän, som inte bara led för dina synder utan också led ”smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag” så ”att hans inre kan fyllas av barmhärtighet i köttet, så att han i köttet kan veta hur han skall bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter”7, till vilka jag anser att även förlusten av tron tillhör?
Vart skulle du gå för att lära dig mer om vår himmelske Faders plan för vår eviga lycka och frid, en plan som är fylld av underbara möjligheter, lärdomar och vägledning för vårt jordiska och eviga liv? Kom ihåg att frälsningsplanen ger jordelivet mening, syfte och riktning.
Vart skulle du gå för att finna en detaljerad, inspirerad kyrklig organisation, där du undervisas och stöds av män och kvinnor som är djupt engagerade i att tjäna Herren genom att tjäna dig och din familj?
Vart skulle du gå för att hitta levande profeter och apostlar som kallats av Gud för att ge dig ytterligare ett hjälpmedel till råd, insikt, tröst och inspiration inför utmaningarna i vår tid?
Vart skulle du gå för att finna människor som lever efter en uppsättning värderingar och normer som du delar och vill föra vidare till dina barn och barnbarn?
Och vart skulle du gå för att uppleva den glädje som kommer av templets frälsande förrättningar och förbund?
Bröder och systrar, att acceptera och leva efter Kristi evangelium kan vara en utmaning. Det har alltid varit så, och så kommer det att förbli. Livet kan vara som vandrare på väg uppför en brant och mödosam stig. Det är naturligt och normalt att då och då stanna upp längs vägen för att hämta andan, stämma av riktningen och omvärdera takten. Alla behöver inte göra uppehåll längs vägen, men det är inte fel att göra det när omständigheterna kräver det. Faktum är att det kan vara något positivt för dem som till fullo nyttjar möjligheten att uppfriska sig med Kristi evangeliums levande vatten.
Faran kommer när någon väljer att vandra bort från stigen som leder till livets träd.8 Ibland vi kan lära, studera och veta, och ibland måste vi ha tillit, tro och hopp.
Till sist måste var och en av oss svara på Frälsarens fråga: ”Inte vill väl också ni gå bort?”9 Vi måste alla hitta vårt eget svar på den frågan. För vissa är svaret enkelt, för andra är det svårt. Jag påstår inte att jag vet varför tro verkar lättare för vissa än för andra. Jag är bara så tacksam över att veta att svaren alltid finns där, och om vi söker dem – verkligen söker med ärligt uppsåt och den fasta föresatsen som kommer av hjärtats innerliga bön – finner vi till sist svar på våra frågor när vi fortsätter på evangeliets väg. Under min tid som ledare har jag känt personer som har vandrat bort för att sedan återvända efter sin tros prövning.
Min innerliga förhoppning är att vi ska uppmana allt fler av Guds barn att hitta och hålla sig kvar på evangeliets väg, så att också de kan ”äta av frukten som är mer begärlig än all annan frukt”.10
Min innerliga vädjan är att vi ska uppmuntra, acceptera, förstå och älska dem som har svårigheter med sin tro. Vi får aldrig försumma någon av våra bröder och systrar. Vi är alla på olika platser längs stigen och vi behöver tjäna varandra med det i åtanke.
Liksom vi bör vara öppna och välkomna nya medlemmar så bör vi också ta hand om och stödja dem som har frågor och vacklar i sin tro.
För att använda en annan bekant liknelse: Jag hoppas att du som överväger att lämna ”det gamla skeppet Sion”, där Gud och Kristus står vid rodret, stannar upp och tänker efter noga innan du gör det.
Glöm inte att även om svåra stormar med vind och vågor slår mot det gamla skeppet så finns Frälsaren alltid ombord och kan tillrättavisa stormen med sin befallning: ”Tig! Var tyst!” Till dess får vi inte frukta och vi måste ha orubblig tro och veta att ”både vinden och sjön lyder honom”11.
Bröder och systrar, jag lovar er i Herrens namn att han aldrig kommer att överge sin kyrka och att han aldrig kommer att överge någon av oss. Kom ihåg hur Petrus svarade på Frälsarens fråga och ord:
”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår att du är Guds Helige.”12
Jag vittnar om att ”inget annat namn kommer att ges, och inte heller något annat sätt eller medel varigenom frälsning kan komma till människobarnen, än i och genom Kristi namn”.13
Jag vittnar också om att Jesus Kristus har kallat apostlar och profeter i vår tid och återställt sin kyrka med läror och bud som ”en tillflykt undan stormen och undan vreden” som förvisso ska komma om inte världens folk omvänder sig och återvänder till honom.14
Jag vittnar vidare att Herren ”inbjuder dem alla att komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna. … Alla är lika inför Gud.”15
Jesus är vår Frälsare och Återlösare, och hans återställda evangelium leder oss tryggt tillbaka till våra himmelska föräldrars närhet om vi stannar kvar på evangeliets stig och följer i hans fotspår. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.