Tappra i vittnesbördet om Jesus
Äldste Quentin L. Cook
i de tolv apostlarnas kvorum
Vi har inte råd att låta våra vittnesbörd om Fadern och Sonen förvirras och kompliceras av stötestenar.
Evigt liv är den största av Guds gåvor och förlänas dem som ”håller [Guds] bud och håller ut intill änden”.1 Å andra sidan förnekas de ”som inte är tappra i vittnesbördet om Jesus” evigt liv med vår himmelske Fader.2 Det finns ett antal stötestenar för vår tapperhet som kan hindra oss från att nå målet evigt liv.3 Stötestenar kan vara komplexa – låt mig illustrera.
För många år sedan byggde min far en liten stuga på den del av gården där han växte upp. Utsikten över ängarna var enastående. När väggarna till stugan restes, gjorde jag ett besök. Jag förvånades över att fönstret med utsikten var mitt framför en elstolpe alldeles nära huset. Jag tyckte att den störde den fina utsikten väldigt mycket.
Jag sa: ”Pappa, varför lät du dem sätta upp elstolpen precis framför fönstret med utsikten?”
Min far, en osedvanligt praktisk och lugn man, utropade med känslosam röst: ”Quentin, för mig är den elstolpen det vackraste på hela gården!” Han förklarade sig sedan: ”När jag ser på den stolpen inser jag att jag, till skillnad från när jag växte upp här, inte behöver bära vatten i hinkar från källan upp till huset för att laga mat, tvätta händerna eller bada. Jag behöver inte tända ljus eller oljelampor om kvällarna för att läsa. Jag vill se den där elstolpen precis utanför utsiktsfönstret.”
Min far hade ett annat perspektiv på elstolpen än jag hade. För honom representerade den där stolpen ett bättre liv, men för mig var den en stötesten som skymde en underbar utsikt. Min pappa värderade elkraft, ljus och renlighet högre än en vacker utsikt. Jag insåg genast att även om stolpen var en stötesten för mig, hade den en stor praktisk och symbolisk betydelse för min far.
En stötesten är ”ett hinder för tro eller förståelse” eller ”ett hinder för utveckling”.4 Att snava andligt är att ”falla i synd eller gå vilse”.5 En stötesten kan vara vad som helst som avleder oss från att uppnå rättfärdiga mål.
Vi har inte råd att låta våra vittnesbörd om Fadern och Sonen förvirras och kompliceras av stötestenar. Vi får inte gå i den fällan. Våra vittnesbörd om dem måste hållas rena och enkla, som min fars enkla försvar av elstolpen på gården där han växte upp.
Vilka är några av de stötestenar som förvirrar och komplicerar våra rena och enkla vittnesbörd om Fadern och Sonen och som hindrar oss från att vara tappra i det vittnesbördet?
En stötesten är människofilosofier
Vi engagerar oss i allt slags kunskap och vår tro är att ”Guds härlighet är intelligens”.6 Men vi vet också att den strategi som motståndaren föredrar är att leda människor bort från Gud och få dem att snava genom att betona människofilosofier över Frälsaren och hans lärdomar.
Aposteln Paulus hade ett fast vittnesbörd om Jesus Kristus på grund av en mirakulös och omvälvande upplevelse av Frälsaren.7 Paulus unika bakgrund förberedde honom för att kunna relatera till människor från många kulturer. Han älskade den ”öppenhjärtiga enkelheten” hos tessalonikerna och den ”ömma medkänslan” hos filipperna.8 Han fann det i början svårare att relatera till de intellektuella och sofistikerade grekerna. I Aten på Areopagen försökte han sig på en filosofisk taktik och avvisades. När det gällde korintierna bestämde han sig för att helt enkelt undervisa dem om ”läran om den korsfäste Kristus”.9 För att använda aposteln Paulus egna ord:
”Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft.
Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.”10
Några av de storslagnaste berättelserna i skrifterna om Frälsaren och hans verksamhet återges i 1 Korintierbrevet. Ett kapitel – 15 – har uppmärksammats världen över genom framföranden av Georg Friedrich Händels Messias.11 Det innehåller djupa lärdomar om Frälsaren. I tredje delen av Messias, omedelbart efter ”Hallelujakören”, är de flesta skriftställena hämtade ur 1 Korintierbrevet 15. I några av de här verserna beskriver Paulus målande en del av det som Frälsaren åstadkom:
”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. …
Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. …
Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? …
Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.”12
Vi vet att avfallet skedde delvis på grund av att människofilosofier upphöjdes över Kristi grundläggande, huvudsakliga lära. I stället för att undervisa om Frälsarens enkla budskap, ändrades många enkla och dyrbara sanningar eller gick förlorade. Faktum är att kristenheten antog vissa grekiska filosofiska traditioner för att förena folkets trosuppfattningar med den rådande kulturen. Historikern Will Durant skrev: ”Kristenheten gjorde inte slut på hedendomen, den antog den. Det grekiska sättet att tänka, som var på utdöende, fick nytt liv.”13 Historiskt, och i vår egen tid, förkastar vissa människor Jesu Kristi evangelium eftersom det i deras ögon inte är tillräckligt intellektuellt sofistikerat.
I återställelsens begynnelse bekände åtminstone många sin tro på Frälsarens lärdomar. Många länder ansåg sig vara kristna nationer. Men redan då profeterades det om svårare tider i våra dagar.
Heber C. Kimball var en av de ursprungliga tolv apostlarna i den här utdelningen och förste rådgivare till president Brigham Young. Han varnade: ”Den tiden kommer när … det kommer att vara svårt att se skillnad på en helig och en fiende till Guds folk. … Se [då] upp för den stora sållningen, för en stor sållning kommer att äga rum, och många ska falla.” Han avslutade med att ”det kommer ett PROV”.14
I våra dagar avtar kristendomens inflytande avsevärt i många länder, även i Förenta staterna. Utan religiös tro finns ingen känsla av ansvarighet inför Gud. Följden blir att det är svårt att upprätta universella värderingar att leva efter. Djupt rotade filosofier står ofta i strid med varandra.
Olyckligtvis sker det här även med vissa medlemmar i kyrkan som förlorar fotfästet och påverkas av stundens ideal – av vilka många helt klart inte är rättfärdiga.
I linje med Heber C. Kimballs profetia, sa Neal A. Maxwell 1982: ”Många kommer att sållas bort på grund av brister i rättfärdigt beteende som de inte omvänt sig ifrån. Några ger upp i stället för att hålla ut intill änden. Några blir vilseledda av bedragare. Ytterligare andra kommer att ta anstöt, ty varje tidsutdelning har tillräckligt med stötestenar!”15
Ännu en stötesten är att vägra se synden i dess sanna ljus
En av de unika och oroväckande aspekterna av vår tid är att många människor hänger sig åt ett syndigt beteende men vägrar anse det vara syndigt. De känner ingen ånger eller vilja att erkänna att deras beteende är moraliskt felaktigt. Till och med vissa som bekänner sin tro på Fadern och Sonen anser felaktigt att en kärleksfull Fader i himlen inte utkräver följder av beteenden som strider mot hans bud.
Det var uppenbarligen Coriantons ståndpunkt, han som var son till Alma den yngre i Mormons bok. Han hade hängett sig åt gravt omoraliskt beteende och förmanades av Alma. Det är en välsignelse för oss att den store profeten Alma, som personligen hade upplevt ”den mörkaste avgrund [och] förunderligt ljus”16, nedtecknade den undervisning han gav. I kapitel 39 i Alma kan vi läsa om hur han vägledde sin son genom omvändelseprocessen och sedan förklarade hur Kristus skulle komma för att ta bort synden. Han förklarade tydligt för Corianton hur nödvändig omvändelsen är, eftersom ”inget orent kan ärva Guds rike”.17
Alma 42 innehåller några av skrifternas mest storslagna lärdomar om försoningen. Alma hjälpte Corianton förstå att det inte är ”orättvist att syndaren skall överlämnas till ett tillstånd av elände”.18 Men han konstaterade att ända från Adam hade en barmhärtig Gud beviljat en ”tid till omvändelse”, eftersom utan omvändelse skulle ”den stora frälsningsplanen … ha omintetgjorts”.19 Alma fastslog också att Guds plan är en ”lycksalighetsplan”.20
Almas undervisning är mycket upplysande: ”Ty se, rättvisan verkställer alla sina krav, och barmhärtigheten gör även anspråk på allt det som är hennes eget. Och sålunda blir ingen utom den verkligt ångerfulle frälst.”21 Sedda i sitt sanna ljus är de underbara välsignelserna av att omvända sig och hålla sig till Frälsarens lärdomar enormt viktiga. Det är inte orättvist att vara tydlig, som Alma var mot Corianton, om följderna av syndiga val och utebliven omvändelse. Det har ofta förkunnats att ”förr eller senare måste alla äta upp sina misstag”.22
Den märkliga och himmelska välsignelsen av Frälsarens försoning är att ett syndigt beteende genom omvändelse utraderas. Efter Coriantons omvändelse avslutade Alma med orden: ”Låt inte dessa frågor oroa dig längre. Och låt endast dina synder oroa dig med den oro som leder dig ned till omvändelse.”23
Att rikta blicken ”bortom målet” är en stötesten
Profeten Jakob talade om de forna judarna som ”ett styvnackat folk” som föraktade tydlighet, ”dödade profeterna och sökte efter sådant som de inte kunde förstå. På grund av sin blindhet, en blindhet som kom av att de riktade sina blickar bortom målet, måste de falla.”24
Det finns många exempel på att rikta blicken bortom målet25, men ett av de viktigaste i vår tid är extremism. Religiös extremism är när någon upphöjer en evangelieprincip över andra lika viktiga principer och antar en ståndpunkt som går bortom eller tvärt emot kyrkans ledares lärdomar. Ett exempel är att förespråka tillägg, förändringar eller huvudsaklig betoning på en del av Visdomsordet. Ett annat är kostsamma förberedelser för ”jordens undergång-scenarier”. I båda exemplen uppmanas andra att tro på enskildas tolkningar. ”Om vi omvandlar en hälsolag eller annan princip till en form av religiös fanatism så riktar vi våra blickar bortom målet.”26
Vad gäller viktiga lärosatser har Herren förkunnat: ”Den som förkunnar mer eller mindre än detta, han är inte av mig.”27 När vi upphöjer någon princip på ett sätt som försvagar vår trohet mot andra, lika viktiga principer, eller intar en ståndpunkt som strider mot eller överskrider kyrkans ledares lärdomar, riktar vi blicken bortom målet.
Dessutom tillskriver en del medlemmar saker, vissa av dem goda, större vikt än evangeliets grundläggande lära. De sätter de här sakerna främst och låter dem ersätta troheten mot Frälsaren och hans lära, och förpassar hans lärdomar till andra platsen. Om vi upphöjer något över vår förpliktelse till Frälsaren, om vi beter oss som om han bara är ännu en läromästare och inte Guds gudomlige Son, riktar vi blicken bortom målet. Jesus Kristus är målet!
Kapitel 76 i Läran och förbunden klargör att tapperhet i vittnesbördet om Jesus28 är det enkla, nödvändiga prov som skiljer arvingarna till det celestiala rikets välsignelser från dem i det lägre terrestriala riket. För att vara tappra måste vi fokusera på Jesu Kristi kraft och hans försoningsoffer för att övervinna död och, genom omvändelse, rena oss från synd, och vi behöver följa Kristi lära.29 Vi behöver också ljuset och kunskapen från Frälsarens liv och lärdomar till ledning på förbundsstigen, som innefattar templets heliga förrättningar. Vi måste vara ståndaktiga i Kristus, mätta oss med hans ord och hålla ut intill änden.30
Avslutning
Om vi ska vara tappra i våra vittnesbörd om Jesus, måste vi undvika de stötestenar som snärjer och hindrar framåtskridandet för många i övrigt ärbara män och kvinnor. Låt oss bestämma oss för att alltid vara i hans tjänst. I vårt sökande efter kunskap måste vi undvika människofilosofier som försvagar vår förpliktelse mot Frälsaren. Vi måste se synden i dess rätta ljus och ta emot Frälsarens försoning genom omvändelse. Vi måste undvika att rikta blicken bortom målet och fokusera på Jesus Kristus, vår Frälsare och Återlösare, och följa hans lära.
Min far såg stolpen som ett sätt att få elektricitet, ljus och ett överflöd av vatten till matlagning och tvätt. Den var en språngbräda till att förbättra hans liv.
En författare menar att stötestenar kan göras till ”språngbrädor till en ädlare karaktär och till himlen”.31
För oss är tapperhet i vårt vittnesbörd om Jesus en språngbräda mot att bli värdiga Frälsarens nåd och det celestiala riket. Jesus Kristus är det enda namnet under himlen genom vilket vi kan bli frälsta.32 Jag bär mitt fasta vittnesbörd om både hans gudomlighet och hans himmelska roll i Faderns plan. I Jesu Kristi namn, amen.