Ett vittne om Gud
Äldste Neil L. Andersen
i de tolv apostlarnas kvorum
Jag föreslår att ni slutar känna skuld över den otillräcklighet ni känner när det gäller att sprida evangeliet. Be hellre att ”stå som vittnen om Gud”. Det ger en mycket starkare motivation än skuldkänslor.
En stor del av Guds viktiga arbete syns inte i världens ögon. Femhundratalet före Kristus frambringade berömda tänkare, som Konfucius i Kina och Buddha i östra Indien, men Guds prästadömes kraft vilade över Daniel, profeten som levde i fångenskap under den babyloniske kungen Nebukadnessars regering.
Oroad av en dröm under natten krävde kung Nebukadnessar att hans spåmän och trollkarlar skulle berätta både vad han drömt och drömmens uttydning. De kunde naturligtvis inte säga kungen vad han hade drömt och de protesterade. ”Det finns ingen människa på jorden som kan [göra det, och inte heller någon kung som skulle begära] något sådant.”1 Kung Nebukadnessar var rasande över deras misslyckande och förkunnade vredgat att alla hans rådgivare skulle dödas.
Daniel, en av kungens visa män, bad ”Gud om förbarmande, så att denna hemlighet blev uppenbarad”.2
Ett underverk skedde. Hemligheten om vad kungen hade drömt uppenbarades för Daniel.
Daniel fördes inför kungen. ”Kan du verkligen låta mig veta den dröm som jag har sett och vad den betyder?”
Daniel svarade:
”Inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare [kan berätta vad du drömde]. …
Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara [dessa ting] och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. …
Himlens Gud”, sa Daniel, ”skall … upprätta ett rike [en sten som revs loss, men inte genom människohänder, som ska bli ett stort berg som uppfyller hela jorden] som aldrig i evighet skall förstöras … [utan] bestå för evigt. …
Drömmen”, sa Daniel, ”är sann och uttydningen tillförlitlig”.3
Med drömmen förklarad och uttydd sa kungen frimodigt: ”Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar.”4
Genom Guds mirakulösa förmedling till Daniel kom profetian om framtiden, då Jesu Kristi evangelium skulle återupprättas på jorden, ett rike som skulle uppfylla hela jorden ”som aldrig i evighet skall förstöras … [utan] skall bestå för evigt”.
Medlemmarna i kyrkan i de sista dagarna skulle vara relativt få, enligt Nephis profetia, men de skulle finnas över hela jordens yta, och prästadömets kraft och förrättningar skulle vara tillgängliga för alla som ville ha dem och skulle uppfylla jorden så som Daniel förutsagt.5
År 1831 tog profeten Joseph Smith emot den här uppenbarelsen: ”Guds rikes nycklar [samt nycklarna till Israels insamling från jordens fyra hörn] anförtros människan på jorden, och därifrån skall evangeliet rulla fram till jordens ändar liksom stenen, som utan händer är uthuggen ur berget, skall rulla fram tills den har uppfyllt hela jorden.”6
Ett ansvar som vi delar
Israels insamling är ett underverk. Det är som ett enormt pussel, vars bitar ska läggas på plats före Kristi andra ankomsts härliga händelser. På samma sätt som vi kan känna oss rådvilla inför ett berg av pusselbitar, måste de tidiga heliga ha sett uppdraget att föra det återställda evangeliet till hela världen som en näst intill omöjlig uppgift. Men de började med en person och en pusselbit i taget och letade fram de raka kanterna, och arbetade för att hitta den rätta ramen för det här gudomliga verket. Bit för bit började stenen som revs loss, men inte av människohänder att rulla framåt: från hundratals till tusentals, till tiotusentals. Och i dag fogar miljoner förbundsslutande sista dagar heliga i varje nation samman pusselbitarna i detta underbara och förunderliga verk.
Var och en av oss är en del i pusslet och var och en av oss hjälper till att lägga andra väsentliga bitar på plats. Ni har stor betydelse för detta stora verk. Vår sikt framåt är nu fri. Vi kan se underverket fortgå och hur Herrens hand leder oss medan vi fyller de luckor som återstår. Därefter ”säger den store Jehova att verket är fullbordat”,7 och han återvänder i majestät och härlighet.
President Thomas S. Monson har sagt: ”Nu är det dags för medlemmar och missionärer att komma samman, att samarbeta … för att föra själar till honom. Han hjälper oss i vårt arbete om vi handlar i tro för att utföra hans verk.”8
Det gudagivna ansvaret som tidigare vilade främst på heltidsmissionärernas axlar, vilar nu på oss alla. Vi vill alla berätta om det återställda evangeliet, och jag är tacksam för att tusentals döps varje vecka. Men trots den här underbara välsignelsen gör vår omsorg om våra bröder och systrar och vår önskan att behaga Gud att vi känner hur angeläget det är att sprida och stärka Guds rike över hela världen.
Skuldkänslornas gränser
Även om ni har en stark önskan att berätta om evangeliet känner ni er kanske inte nöjda med resultaten av era tidigare ansträngningar. Ni kanske känner er som min vän, som sa: ”Jag har pratat med vår familj och våra vänner om kyrkan, men få har visat intresse och efter varje avvisande har jag tvekat mer och mer. Jag vet att jag borde göra mer, men jag har fastnat och allt jag känner är enorma skuldkänslor.”
Låt mig se om jag kan hjälpa er.
Skuldkänslor spelar en viktig roll eftersom de påminner oss om förändringar som behövs göras, men det finns gränser för hur långt skuldkänslor kan hjälpa oss.
Skuldkänslor är som ett batteri i en bensindriven bil. Det kan tända ljusen i bilen, starta motorn och driva strålkastarna, men det kan inte stå för drivkraften till den långa resan som väntar. Batteriet i sig räcker inte. Och inte skuldkänslor heller.
Jag föreslår att ni slutar känna skuld över den otillräcklighet ni känner när det gäller att sprida evangeliet. Be hellre, som Alma lärde, om tillfällen att ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt … så att [andra] kan återlösas av Gud och räknas bland dem som hör till den första uppståndelsen [och] få evigt liv”.9 Det ger en mycket starkare motivation än skuldkänslor.
Att vara ett vittne om Gud alltid och överallt återspeglas både i hur vi lever och i hur vi talar.
Var öppna med er tro på Kristus. När tillfälle ges talar ni om hans liv, hans lära och hans ojämförliga gåva till alla människor. Delge hans mäktiga sanningar ur Mormons bok. Han har gett oss det här löftet: ”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall … jag bekänna inför min Fader i himlen.”10 Jag lovar att om ni ber ofta och uppriktigt om tillfällen att ”stå som vittnen om Gud”, så kommer tillfällena, och de som söker mer ljus och kunskap ska ledas till er. När ni följer andliga maningar för den Helige Anden era ord till andras hjärtan, och en dag ska Frälsaren bekänna er inför Fadern.
En gruppinsats
Det andliga arbetet med att hjälpa någon in i Guds rike är en gruppinsats. Engagera missionärerna så snart ni kan och be om himmelsk hjälp. Men kom ihåg att tidpunkten för någon annans omvändelse inte bara är ert ansvar.11
Kamla Persand var från Mauritius och gick en läkarutbildning i Bordeaux i Frankrike, när vi träffade henne i februari 1991. Vi hade bett som familj om att kunna dela med oss av evangeliet till någon som sökte sanningen, och vi undervisade henne i vårt hem. Jag hade förmånen att förrätta hennes dop, men vi var inte det viktigaste inflytandet som ledde till att Kamla blev medlem i kyrkan. Vänner, missionärer och till och med familjemedlemmar hade varit ”vittnen om Gud” i hennes hemland, och en dag i Frankrike när tiden var rätt för Kamla, bestämde hon sig för att bli döpt. Nu, 25 år senare, har hon välsignelserna av det beslutet överallt omkring sig, och hennes son är missionär på Madagaskar.
Var snälla och se inte ert arbete med att sprida Frälsarens kärlek till andra som ett prov med godkänt/icke godkänt resultat, där betyget bestäms av hur positivt era vänner reagerar på era känslor eller på inbjudan att träffa missionärerna.12 Med våra jordiska ögon kan vi inte bedöma verkan av vårt arbete, och inte heller bestämmer vi tidtabellen. När vi delar med oss av Frälsarens kärlek till andra får vi alltid högsta betyg.
En del regeringar har begränsat missionärernas arbete, vilket leder våra ädla medlemmar till att visa ännu större mod i att vara ”vittnen om Gud alltid och … överallt”.
Nadezjda från Moskva ger ofta bort en Mormons bok i presentask, med mycket godis omkring boken. ”Jag berättar”, säger hon, ”att det är den godaste gåva jag någonsin skulle kunna ge dem”.
Kort efter att ha blivit döpt i Ukraina kände sig Svetlana manad att dela evangeliet med en man som hon ofta såg på bussen. När mannen steg av bussen vid sin hållplats, frågade hon: ”Skulle du vilja veta mer om Gud?” Mannen sa: ”Ja.” Missionärerna undervisade Viktor och han blev döpt. Han och Svetlana beseglades senare i templet i Freiberg i Tyskland.
Var försiktiga, era välsignelser kan komma på oväntade sätt.
För sju år sedan träffade Kathy och jag Diego Gomez och hans fina familj i Salt Lake City. De kom till öppet hus för ett tempel tillsammans med oss, men tackade artigt nej när vi frågade om de ville veta mer om kyrkan. I maj i år ringde Diego oväntat. Olika händelser i hans liv hade fört honom på knä. Han hade själv sökt upp missionärerna, fått lektionerna och var redo för dopet. Den 11 juni i år gick jag ner i dopets vatten med min vän och medlärjunge Diego Gomez. Hans omvändelse hade sin egen tidtabell och skedde med hjälp och stöd av många som räckt honom handen som ”vittnen om Gud”.
En inbjudan till de unga
Till alla våra fantastiska ungdomar och unga vuxna över hela världen ger jag en speciell uppmaning och utmaning att vara ”vittnen om Gud”. De som finns omkring er är öppna för andliga frågor. Minns ni pusslet? Ni går inte till verket tomhänta, utan har teknik och sociala medier till ert förfogande. Vi behöver er. Herren önskar att ni ska vara ännu mer engagerade i detta stora verk.
Frälsaren sa: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.”13
Det är ingen tillfällighet att ni bor i Afrika, Asien, Europa, Nord-, Central- eller Sydamerika, Stilla havet eller på någon annan plats i Guds värld, för evangeliet måste föras ut till ”varje nation, släkte, tungomål och folk”14.
”Himlens Gud har upprättat ett rike [en sten som revs loss, men inte genom människohänder, som skall bli ett stort berg som uppfyller hela jorden] som aldrig i evighet skall förstöras … [utan] bestå för evigt. …
Drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig.”15
Jag slutar med ord ur Läran och förbunden: ”Åkalla Herren så att hans rike kan gå ut över jorden, så att dess invånare kan ta emot det och bereda sig för kommande dagar då Människosonen skall komma ned [från] himlen, klädd i sin härlighets glans, för att möta Guds rike … på jorden.”16 I Jesu Kristi namn. Amen.